Herr talman! Så var det dags att åter borra oss ned i något av det mest grundläggande vi har, det vill säga vår berggrund och de mineraler som finns där. Det är ingen överdrift att säga att gruvindustrin, tillsammans med andra viktiga branscher, har hjälpt till att bygga hela vårt lands välstånd.
Sverige är rikt på naturtillgångar av olika slag som vi också använder oss av. Mineralbrytning och gruvverksamhet innebär självfallet ingrepp i vår natur, men vi har en stark och bra lagstiftning på området som hela tiden har uppdaterats med starkare och bättre skydd för miljön.
Lagstiftningen ska också tillgodose många olika intressen samtidigt, vilket inte alltid är så enkelt. Avvägningen gäller markägarens, statens och näringslivets intressen och också allmänna miljöhänsyn. Allt det här ska samsas, trots alla dessa inneboende konflikter. Samhällsintresset av att mineraler kan brytas och tas till vara över huvud taget har bedömts vara ett så starkt allmänt intresse att grundlagens förutsättningar för ingrepp i markägarnas rätt är uppfyllda.
Under de senaste åren har företagen, enligt ansökningarna till SGU, i första hand letat efter guld. Därefter kommer järn, koppar och zink. Dessutom finns ett starkt ökat intresse för så kallade REE, sällsynta jordartsmetaller. Dessa metaller används ofta i ny teknik, till exempel i katalysatorer, mobiler, specialmagneter i hybrid- och elbilar, vindkraftverk och solceller.
Kina har dominerat utvinningen av dessa och dessutom den globala handeln. Den snabba tillväxten i Kina resulterar i en ökande egen efterfrågan, vilket minskar deras möjligheter att exportera metallerna till oss andra. Det innebär att det behövs fler leverantörer för den övriga världen, inte minst för oss här i Sverige och i EU totalt. Det bidrar i sin tur till det växande intresset för prospektering efter dessa metaller i Sverige, vilket inte är helt okomplicerat. I takt med till exempel att allt fler vindkraftverk byggs i Sverige ökar efterfrågan på sällsynta jordartsmetaller kraftigt. Enligt beräkningar kan det gå åt flera tiotals ton neodym om året. Dessa ska också brytas, och neodym innehåller även radioaktivt torium och uran. Det kanske är bra att veta för dem som hyllar vindkraften och samtidigt vill förbjuda uranbrytning.
Herr talman! EU använder ca 30 procent av den globala produktionen av metaller, men den egna produktionen är så låg som 3 procent. Det gör oss beroende av import på ett vanskligt sätt. Därför har kommissionen nu satt i gång ett innovationspartnerskap där Sverige ingår, och ett arbete med sju EU-ministrar har satts i gång.
Herr talman! Frågan om uran, som tagits upp av tidigare talare, kan tyckas något laddad. Vi ska komma ihåg att uran förekommer naturligt i jordskorpan och ofta tillsammans med andra metaller såsom järn, koppar, guld och de sällsynta jordartsmetallerna som jag tidigare talade om. Strålningsegenskaperna i berggrunden används, även om de är låga, i samband med prospektering. Uran kan därmed sägas visa vägen till andra fyndigheter, nästan som en modern skattkarta. Parallellt med uranet, hand i hand, sida vid sida, ligger i berggrunden alltså de ämnen som är nödvändiga för till exempel vindkraften och kärnkraften.
Herr talman! Näringsutskottet har vid flera tillfällen under de senaste åren tagit ställning till motioner om förbud mot prospektering eller brytning av uran. Det är ingen ny fråga. Utskottet har konsekvent avstyrkt motionerna och bland annat konstaterat att prospektering som omfattar uran är värdefull då den, som jag sade tidigare, ökar möjligheten att finna andra brytvärda mineraler. Vidare har vi påpekat gemensamt att en vetorätt mot uranprospektering i praktiken skulle vara utan betydelse, då det är oundvikligt att finna uran när man söker efter andra mineraler. Mineralerna tar ingen hänsyn till regler eller gränser, de bara är.
I Sverige får särskild uranbrytning med tillhörande processer inte ske utan tillstånd utfärdade enligt minerallagen, miljöbalken och kärntekniklagen. En miljökonsekvensbeskrivning ska bifogas en ansökan enligt samtliga tre lagar. Dessutom finns det kommunala vetot, som vi har hört om här tidigare, som är mycket starkt. Regeringen måste också ge sitt tillstånd och likaså Strålsäkerhetsmyndigheten.
Vi har inte bara hängslen och livrem på oss, herr talman. Vi har också gummistövlar, sydväst, regnkappa och gummiraka. Det finns därför inget behov av ett generellt brytningsförbud mot uran.
Herr talman! Sverige har en stor potential för fynd och utvinning av malmer och kritiska mineraler. Betydelsen av och tillgången på råvaror står högt på den politiska dagordningen över hela världen, också i EU. Några av de största industrisatsningarna i vårt land görs i dag inom gruvnäringen. Det bidrar, som vi har hört här tidigare, till nya jobb, tillväxt, utveckling och framtidstro. Det är mycket bra, men det måste samtidigt ske med hänsyn tagen till människor och natur.
Utnyttjande av våra naturresurser ställer krav på varsamhet mot miljö och människors hälsa. Minerallagen ska därför värna det allmänna intresset av att värdefulla mineraler kan tas till vara på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Att exploateringen sker på ett hållbart sätt säkerställs bland annat genom att verksamheterna prövas enligt gällande miljölagstiftning. Miljöbalken och minerallagen ska tillämpas parallellt, men försiktighetsprincipen gäller alltid.
Historiskt har vi i Sverige ofta använt oss av våra gruvor för att klara rikets affärer, våra skulder eller för att betala pant. Det gällde inte minst när vi betalade lösen för Älvsborgs fästning utanför Göteborg som danskarna olyckligtvis tog år 1570. Sverige betalade 150 000 silvermynt i lösen. Det var på den tiden när hela Sveriges omsättning var 450 000. Det får vi tacka särskilt för att man löste i Göteborg.
Det är väl dessutom få saker som är så starkt förknippade med Sverige som Falu rödfärg och en röd liten stuga med vita knutar. Falu rödfärg kommer från Falu koppargruva. Av röd järnoxid, vatten och rågmjöl får man Falu rödfärg, som flera av oss säkert har använt med varierande framgång på våra sommarstugor. Det är två exempel på hur gruvnäringen genom historien har satt sin prägel på hela Sverige.
Herr talman! Sverige är en erfaren och mycket kompetent gruvnation. Den svenska gruvnäringen är en framtidsbransch där modern teknik samsas med en ansvarsfull politik. De mycket högt ställda miljö- och säkerhetskraven gör att gruvdrift passar Sverige mycket väl. Det är dessutom mycket tillfredsställande att se att satsningarna kommer kommunerna i norra Sverige till godo med ökat antal arbetstillfällen och högre kommunala intäkter där sådana satsningar sker. En ökad framtidstro är märkbar och ytterst välkommen.
Regeringen har helt nyligen fattat beslut om en sammanhållen mineralstrategi, som vi hörde om tidigare. Syftet är att arbeta gemensamt med näringen, akademin och forskningen så att Sverige fortsätter att utvecklas som EU:s ledande gruvnation. Regeringen har också avsatt totalt 50 miljoner fram till år 2016 för genomförandet av strategin, och det tycker jag är mycket bra. Ett nationellt mineralforum har också inrättas som stöd och motor i det fortsatta arbetet med strategin.
Låt mig bara avslutningsvis nämna vilka områden det är som man nu vill profilera och prioritera.
De strategiska områdena innehåller:
En gruv- och mineralnäring i samklang med miljö, kultur och andra näringar.
En dialog och samverkan som främjar innovation och tillväxt. Det gäller inte minst med närboende, kommuner, länsstyrelser och andra.
Ramvillkor och infrastruktur för konkurrenskraft och tillväxt, något som hela landet står inför. Vi är utsatta för konkurrens hela tiden i allt vi gör, och detta är en viktig komponent.
En innovativ gruv- och mineralnäring med en excellent kunskapsbas.
En internationellt välkänd och attraktiv mineralnäring.
Herr talman! Vi vill fortsätta att utveckla Sverige som en ledande gruvnation, inte avveckla den.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.