Herr talman! Kanske skulle Staffan Danielsson kunna tänka sig att vi hamnar i samma svåra läge som förra gången det begav sig, 1994, då vi tillsammans med Centerpartiet genomförde förändringar för att få landet på fötter igen. Däri ingår naturligtvis att säkra välfärdens kärna. Självfallet ingår då också att se över vilka intäkter som finns.
Precis som sagts tidigare i debatten här gäller det att gasa och bromsa på rätt sätt. Om vi skulle ha den stora lyckan med oss i valet kommer vi att jobba för en minskning av effekterna av jobbskatteavdraget därför att vi vill ha ett likformigt skattesystem. Men vägen dit är lång eftersom ni har gjort så kraftiga skattesänkningar.
Frågan blir därför om Staffan Danielsson tror att man i en så här djup kris kan klara välfärden utan att behöva justera någon skatt uppåt och om han tror att ni kan gå till val på nya skattesänkningar nu när man ser att kommunerna också måste säga upp folk. Krisen har övergått till en riktig jobbkris, först på den privata sidan och nu också på den offentliga sidan.
Som jag tidigare sagt: Staffan Danielssons partivänner i Gävleborg ser landstingets behov. Någonting måste till; det krävs mer resurser. För att klara av det gemensamt krävs det naturligtvis att vi är beredda att diskutera justeringar på skattesidan. Något annat är orimligt. Jag tror visst att andra centerpartister skulle ställa upp på det. Men att förena hög välfärd med mycket lägre skatter håller inte; det går inte. Det vet vi, och det vet också Staffan Danielsson. Det vore tacknämligt om han också kunde säga: Ja, vi kan komma i det läget att vi måste höja skatterna om krisen över oss är alldeles för djup.