Fru talman! Så här dags i den intressanta debatten om allmänna motioner om beskattning av företag, kapital och fastigheter finner jag att det är dags för en liten dikt, tagen ur minnet. Den är skriven av den kände författaren Alf Henrikson, signaturen H i Dagens Nyheter. Den heter - tror jag -
Journalisten
, och var, som jag minns det, införd i tidningen Pressens Tidning, som jag en gång var chefredaktör för. Den lyder så här, apropå detta om perfektionism som vi diskuterar här, skatteteknisk perfektionism:
Vad du i afton skriver ner i morgon mångtusenden ser De imponeras av den kunskap du dem ger men glöm ej att många vet ändå mer.
Fru talman! Det här är en klokskap som Alf Henrikson visar och som gäller väldigt många områden. Jag tror att det är väldigt viktigt att man funderar på: Är den här regeringens skattepolitik den optimala? Det kan man kanske tycka. Är oppositionens den optimala? Ja, det kan man säkert också tycka. Men jag tror ändå att man måste vara beredd att inse att samhället är under utveckling och att vi därför alltid måste vara beredda att vidta förändringar i skattesystemet, också när det gäller företag, kapital och fastigheter.
Jag skulle kunna tala väldigt länge om bostadsbeskattningen, som jag vet att Fredrik Schulte kommer att gå närmare in på sedan. Jag ska avstå från det. Jag ska bara notera att det inte finns något område, vill jag påstå, där det har skett sådana radikala förändringar i förhållande till hur det hade varit om vi hade haft kvar den tidigare majoriteten. För då hade, fru talman - det kan man läsa i Pär Nuders sista budget - skattetrycket i bostadsbeskattningen varit ungefär 6, 7 eller 8 miljarder högre än det är nu. Det är väldigt mycket. Man ska komma ihåg att en del av de här pengarna och skatterna inte bara gällde villaägare, utan man hade då också genomfört 2007 års väldigt stora reform när det gäller fastställandet av taxeringsvärden för flerbostadshus. Det är fråga om flera hundratals kronor per månad för väldigt många människor.
Jag lämnar bostadsbeskattningen. Jag tror aldrig att vi kommer att få uppleva någonting liknande som den skenande beskattning av vanliga människors boende som vi upplevde de sista åren där.
Det andra jag skulle vilja tala om är skattefusket, också på de här områdena. Det diskuteras ju nu mycket om de 133 miljarderna och vad det är för någonting. Ja, ibland kan man få intrycket att alla dessa 133 miljarder uppstod den 6 oktober 2006, då det var regeringsskifte. Men så är det ju inte. Jag tycker att vi alla ska vara besjälade av att begränsa de här skattefelen och det här skattefusket, men jag ogillar det höga tonläge som ibland förekommer från oppositionen, som om inte deras skattepolitik, före den 6 oktober 2006, åtminstone delvis skulle ha bidragit till det här.
I dessa dagar ser vi olika exempel på hur hög etik och moral kan vara. Jag tror för min del att det allvarligaste när det gäller skattefel eller skattefiffel är det moraliska haveri som det här representerar, därför att det hotar dem som är ärliga människor. Det är det som är det verkligt bekymmersamma med skattefelen, inte i första hand att staten går miste om ett antal miljarder. Det är det moraliska haveriet som de här 133 miljarderna representerar, och vi har alla, från alla partier, skyldighet att se till att minska det haveriet.
Fru talman! Jag ska säga lite om de allmänna skatteprinciperna. De finns egentligen väl formulerade på s. 10 och 11 i det här betänkandet, som åhörarna rekommenderas att läsa i den mån de inte har gjort det redan. Jag ska läsa innantill: "En av skattesystemets grundpelare är principen om likformig beskattning. Detta innebär i princip att beskattningen inom varje skatteslag ska vara enhetlig och utan undantag. En likformighetsprincip ligger till grund för den jämförelsenorm som används för att avgöra bl.a. i vad mån skatteregler innebär ett samhälleligt stöd till företag och hushåll som redovisas på statsbudgetens inkomstsida." Sedan diskuteras mera om denna likformighetsprincip.
Jag tror för min del att om det är någonting som vi kan fundera på är det om likformighetsprincipen fungerade väl tidigare också. Jag säger inte att den är perfekt nu heller, men enligt mitt förmenande var det så många undantag från den här principen att det blev en del i det haveri som jag har talat om tidigare, nämligen att man sökte sig alla möjligheter att komma förbi den likformighetsprincip som vi alla ställer upp bakom.
De fem skatteprinciper som vägleder den här regeringens skattepolitik finns väl redovisade på s. 5. Skattereglerna ska utformas så att de kan finansiera de offentliga utgifterna på ett hållbart sätt, det som Raimo Pärssinen väl talade om i sitt första inlägg. De ska vara generella. Existerande särregler ska alltid prövas.
De ska vara förenliga med ett rättsligt EG-perspektiv. Det var uppe i en annan debatt här, och Laila Bjurling ondgjorde sig över att vissa skatteregler när det gäller hushållsnära tjänster kanske inte överensstämmer exakt. Bland annat gäller det att få göra avdrag i andra länder. Det har jag sagt ofta: Detta är inte i överensstämmelse med syftet med den här reformen, men det är en följd av att vi är anslutna till EU. Jag tycker inte att man ska vifta bort det och säga att det är någonting som vi absolut ville ha, för det var inte själva syftet med reformen. Det är en effekt av att vi ska ha ett enhetligt skattesystem där vi inte kan bortse ifrån att vi också är en del av Europeiska unionen. Om vi hade fått göra detta hade den här regeringen inte lagt in att man ska kunna göra avdrag för städning på Riva del Sole eller några andra orter.
Vidare ska beskattningen ske i nära anslutning till inkomsttillfället. Jag tror att det är väldigt viktigt att uppskjuten beskattning ska undvikas, för det är också en grund för fiffel och båg.
Vidare ska arbetet med att förenkla skattereglerna drivas vidare. Jag tycker att det är viktigt att vi håller oss till dessa principer.
När jag går igenom utskottsbetänkandet finns det väldigt många motioner med goda ambitioner, men de strider nästan allihop mot just den här principen om att vi ska undvika särregler. Det finns dock en motion av en socialdemokrat som jag tycker är väldigt intressant. Det är motion 361 av Johan Löfstrand, där han rekommenderar att man ska kunna ha preliminärskatteavdrag också vid aktieförsäljningar.
Det tycker jag är ett förslag som man kan överväga i positiv anda. Vi har det redan på ränteinkomster. Om det skulle kunna göras frivilligt tror jag att det skulle befria väldigt många människor från bekymmer med taxeringen och värderingen av aktier. Jag tycker att det ligger mycket i det, och om det kommer upp igen ska jag försöka arbeta för att den delen utreds. Jag tror att det är en plåga för väldigt många människor att man ska försöka värdera aktier fram och tillbaka när det finns andra möjligheter till detta. Man kunde lika gärna göra preliminärskatteavdraget direkt så skulle man slippa ifrån det där.
Allra sist vill jag säga två saker. En av de viktigaste sakerna som jag var inne på tidigare är att vi får klart med att Skatteverket kan göra oannonserade besök hos företag för att klara ut om det förekommer skattefiffel. Det är Cecilia Wigström i Göteborg som har drivit detta väldigt häftigt, och jag tycker att det är mycket bra.
Jag har en allra sista fråga, fru talman. Den riktar sig till Raimo Pärssinen, eftersom han är företrädare för Socialdemokraterna. Men den riktar sig också till skatteutskottets värderade vice ordförande Lars Johansson. Jag har ställt frågan så många gånger, men jag har aldrig fått något svar på den. Den har varit uppe till diskussion i dag också.
Det gäller skattesystemet och jobbavdraget. Jag har alltså en fråga till Raimo Pärssinen som Lars Johansson inte har besvarat trots att jag har ställt den väldigt många gånger. Jag ställer den en gång till: Hur många Volvobilar extra säljs det om vi höjer skatterna med ungefär 80 miljarder kronor? Hur många nya jobb blir det av detta? Ni måste fundera på hur många nya Volvobilar sjuksköterskor och andra kan köpa och hur många nya jobb det blir i Göteborg och på Volvo om man höjer skatterna för vanligt folk med 80 miljarder kronor.
I detta anförande instämde Agneta Berliner (fp), Ulf Berg, Annicka Engblom och Fredrik Schulte (alla m) samt Staffan Danielsson, Jörgen Johansson och Karin Nilsson (alla c).