Herr talman! Skillnaden är ganska enkel, Annicka Engblom. Det som ni gör generellt när det gäller ungdomar som redan är anställda är att ni ger en liten gratifikation till arbetsgivarna, medan vi vill vidta selektiva åtgärder. Vi vill rikta pengarna till och investera i de ungdomar som behöver det bäst. Det är en mycket bättre åtgärd som fungerar.
Trots den högkonjunktur som vi hade var det närmare 100 000 ungdomar som inte kom ut på arbetsmarknaden. Där måste man sätta kraft. Detta måste verkligen bli ett prioriterat område. Men ni sprätter bara ut pengarna och säger: Titta vad många jobb det här gav.
Nu när lågkonjunkturen kommer står vi där. Men då har vi mycket mindre riktade resurser. Vi vill investera i en starkare utbildningslinje. Vi vill investera i gröna jobb. Vi vill investera i välfärdsjobben.
Nog är det väl bättre, Annicka Engblom, att man låter kommunerna få lite hjälp så att de slipper säga upp sjuksyrrorna, vårdbiträdena och så vidare? Är det inte det som vi måste värna om - välfärdslinjen som är fundamentet i den socialdemokratiska modellen och i den nordiska modellen och som är utjämnande? Men ni sprätter ut pengarna.
När vi vill återföra detta till en linje som innebär att man satsar på välfärdsjobben, investerar i människor och investerar i kunskap, då säger ni att vi drar i gång sedelpressarna. Men vem var det som hade sedelpressar tidigare när ni vräkte ut dessa skattesänkningar som liksom nu gjorde att vi får mycket sämre förutsättningar?
Sedan kan man säga att det var Socialdemokraternas fel. Men det är ni som har genomfört dessa skattesänkningar.
Era kompisar sitter nu med Centerpartiet i Gävleborg och funderar på hur de ska klara detta. De säger precis samma sak som jag: Nu måste staten ställa upp.