Fru talman! Jag får väl börja med att säga att jag förstår varför Raimo Pärssinen inte tog replik på Gunnar Andrén. Det var svåra frågor att svara på. Vi får se om jag lyckas locka upp Raimo. Jag har nämligen en hel del frågor till honom och hans parti.
Jag ska alltså, som Annicka Engblom sade, redogöra lite för Moderaternas syn på skattefrågor kopplat till det här med beskattning av fastigheter som detta motionsbetänkande delvis behandlar. Vi yrkar avslag på samtliga motioner, men detta, fru talman, behöver inte innebära att vissa av de kloka idéer som faktiskt finns i ett flertal av de här motionerna inte blir verklighet.
På två punkter har nämligen regeringen tydligt signalerat att man kommer att komma tillbaka till riksdagen med förslag på förändringar. Det gäller detta med arrendetomter, där den som arrenderar marken betalar den kommunala fastighetsavgiften medan den som arrenderar ut marken betalar den gamla statliga fastighetsskatten - en ordning som kanske inte är fullt rimlig.
Vi har också golvet i fastighetsavgiftssystemet, där de fastigheter som är taxerade under 50 000 kronor i dag beskattas enligt den statliga fastighetsskatten, och då kan vi få en aningen märklig situation där ett litet ruckel till fritidshus beskattas med tiotusentals kronor, medan villan bredvid beskattas med den kommunala fastighetsavgiften på högst 6 300 kronor.
Detta är två skönhetsfel som regeringen har sagt att man ska återkomma med förändringar kring.
Fru talman! Precis som några av mina kolleger från alliansen har påpekat har det under alliansens två år vid makten skett en hel del väldigt bra och omfattande reformer av beskattningen av fastigheter. Vi avvecklade fastighetsskatten för ett år sedan, och i den här deklarationen behöver svenska hushåll inte vara rädda för att fastighetsskatten kommer att stjäla en väsentligt stor del av inkomsten. Man behöver inte vara rädd för att ytterligare tiotusentals kronor går till att betala denna orimliga skatt. Den är nu avvecklad, och man betalar som mest 6 300 kronor.
Vi har inte längre en orimlig skatt som tar en orimligt stor del av svenska folkets hushållsinkomster. Vi har inte längre en orimlig skatt som är omöjlig att förutse, som kan slå till på helt bisarra sätt och tvinga människor från hus och hem. Vi har i stället ett balanserat och rättvist sätt att beskatta bostäder, och vi är väldigt stolta över att ha genomfört detta.
När vi genomförde den här reformen, fru talman, införde vi också en ränta på uppskoven. Det var en ny skatt som kanske inte var så väldigt populär att införa. Ibland är det så att det som är impopulärt ändå måste göras, eftersom det är rätt och ansvarstagande att göra det.
Det var rätt att införa denna ränta på uppskoven av ett antal olika skäl. Precis som Gunnar Andrén har varit inne på är det inte rimligt i en alltmer globaliserad värld att vi tillåter människor att skjuta upp betalningen av skatten. I en tid när det blir lättare och lättare att flytta härifrån och bosätta sig någon annanstans blir det också lättare och lättare att undvika att betala den uppskjutna skatten.
När vi dessutom har en situation med ungefär 200 miljarder i fordringar till staten på grund av dessa uppskov kommer vi i en situation där vi måste börja jobba ned det och se till att få skatter som människor faktiskt betalar. Annars är de ganska meningslösa.
Därför var detta det ansvarsfulla att göra.
Även om det politiska minnet är kort kan det vara värt att påminna sig den debatt som fördes i anslutning till reformeringen av fastighetsskatten. Det var många debattörer, inte minst från de partier som sitter här till vänster om talarstolen, som påpekade att när vi reformerar fastighetsskatten finns det risk för att priserna skjuter i höjden och att vi får en fastighetsbubbla.
Så skedde inte, och jag tror att det berodde mycket just på den här räntan på uppskoven som såg till att priserna inte stack iväg för de absolut mest exklusiva och dyra bostadsrätterna och villorna.
Framför allt tycker jag att räntan på uppskoven var en rättvis finansiering av reformen. Det var en rättvis finansiering därför att det innebar att man flyttade över en del av det stora beskattningsok som villa- och radhusägare drabbades av till att också omfatta bostadsrättsinnehavare.
Jag tycker att det är lite märkligt hur Raimo Pärssinen kan stå här i riksdagens talarstol och indignerat prata om att vi måste ha en mer likformig beskattning av vårt boende när vi tidigare hade en situation där villa- och radhusägare kunde betala tiotusentals kronor, medan ägarna av bostadsrätterna på Strandvägen kom undan med hundralappar. Är det en rättvis och likformig beskattning, Raimo Pärssinen?
Uppskovsräntan var rättvis också för att det var en rättvis finansiering av reformen sett till inkomstgrupperna. När vi gjorde analyserna såg vi nämligen att den här räntan väldigt träffsäkert, nästan lika träffsäkert som värnskatten, träffar den tiondel av befolkningen som har det absolut bäst ställt ekonomiskt.
Varför lägger jag då så mycket vikt vid att motivera uppskovsräntan och påtala detta? Jo, därför att för inte alltför många dagar sedan presenterade Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesman Thomas Östros en debattartikel på DN Debatt där han gav, för att citera honom, "ett tydligt besked" till väljarna att de kommer att avveckla den här räntan på uppskoven i fall de kommer till makten.
Är det här rättvist, Raimo Pärssinen? Är det en politik som är rättvis att vi i kristider ska ge en skattesänkning till dem som har det absolut bäst ställt i Sverige? Jag måste säga att just detta väl är höjden av hyckleri i svensk politik. Vi har nu sett hur en av representanterna i Socialdemokraternas verkställande utskott, Wanja Lundby-Wedin, har suttit med och beviljat rekordlöner på 60 miljoner kronor, och nu föreslår Socialdemokraterna att vi ska ta bort räntan på uppskoven. De pengarna går direkt i fickorna på de absolut mest välbeställda. Och ni har haft mage att stå här i talarstolen under två och ett halvt års tid och klandra oss för att föra en orättvis politik, när ni nu gör exakt det.
Jag skulle vilja rikta en fråga till Helena Leander och Vänsterpartiet, som inte tycks vara representerat här i kväll: Hur ställer ni er i den här frågan? Helena Leander har vid upprepade tillfällen stått i talarstolen och påtalat att våra skattesänkningar riktar sig för mycket till dem som har god ekonomi, vilket inte är fallet eftersom vi har sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare. Hur motiverar du nu och hur ställer du dig till att din samarbetspartner Socialdemokraterna föreslår en skattesänkning som direkt går till de mest välbeställda?
Det kan också vara värt att påtala och tänka på när Raimo Pärssinen står här i talarstolen och pratar om att vi föreslår skattesänkningar till de rika som raserar välfärden och statens finanser. Det finns bara ett parti här inne i dag som föreslår skattesänkningar inom boendesektorn, nämligen Socialdemokraterna. Jag tycker att Raimo Pärssinen är väljarna svaret skyldig i den här frågan.
Sedan kan det också vara intressant att reflektera över att det i en tid när vi har en finanskris beroende på att det har varit alldeles för lätt och billigt att låna kommer ett förslag från Socialdemokraterna om att det ska bli ännu billigare och lättare att låna pengar på sitt boende.
Fru talman! Vi har också infört ägarlägenheter, vilket vi tror är väldigt positivt. Det skapar en mångfald på bostadsmarknaden och gör det mer attraktivt att investera i bostadsmarknaden, vilket också skapar fler hyresrätter. Det tyder all forskning på.
Det var ganska intressant när vi förde den debatten för några veckor sedan. Då föreslog oppositionen att vi inte skulle ha några skatteregler för ägarlägenheter. En nästan nyliberal position, får man väl lov att säga, men icke desto mindre ett förslag som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern förde fram. Helena Leander och Birgitta Eriksson var väl mer eller mindre tydliga med att det där tror vi inte är någon bra idé.
Jag tycker att det kanske är dags för Raimo Pärssinen att äntra talarstolen och berätta vad Socialdemokraterna tycker att vi ska ha för typ av beskattning på ägarlägenheter. Det räcker liksom inte bara med att vara emot.
Återigen, det skulle vara intressant att höra Raimo Pärssinens svar på frågorna. Annars blir det lätt som att man bara är emot den sittande regeringens politik, och det är inte en regeringsduglig politik. Jag tycker att svaren snart måste börja komma. Mona Sahlin har sagt att beskeden ska komma i god tid före valet. Om bara nio månader är det valår. Man kan fråga sig vilket val hon egentligen åsyftade. Var det valet 2014?
Man måste ha en politik som inte bara bygger på att vara emot den styrande majoriteten. Annars, fru talman, blir det ungefär som att åka till McDonalds och gå fram till kassan och säga: Jag vill inte ha en Chicken McNuggets och jag vill inte ha en cheeseburgare. Vad vill du ha då? Det ska jag avslöja i god tid innan du lagar maten.
Den typen av besked håller inte. Svenska folket förtjänar bättre. Svenska folket förtjänar en alliansregering.
I detta anförande instämde Ulf Berg och Annicka Engblom (båda m).