Herr talman! Folkbildningen är en nordisk förete-
else som vi i Sverige värderar högt. Många är de
beslutsfattare som fått sin kunskap via folkhögskole-
kurser och studiecirklar i olika ämnen. Vi är tydligen
ganska rikt representerade här i kammaren i dag, även
om det inte är så många här. Många av oss i kulturut-
skottet har en bakgrund i folkbildningen.
Även i dag, när utbildningsnivån har höjts och
ungdomar i stort sett har gymnasieutbildning innan de
lämnar skolan, har folkbildningen sin berättigade
plats både när det gäller utbildning och framför allt
när det gäller att sprida bildning och kultur till breda
lager av medborgare.
I den motion som Marianne Andersson och jag
står bakom har vi påpekat vissa förhållanden som vi
inte ansåg tillgodosedda i propositionen. I utskottsar-
betet har vissa frågetecken rätats ut, och skrivningarna
är sådana att de flesta av våra påpekanden har blivit
tillgodosedda. Därför yrkar jag bifall till hemställan i
betänkandet i dess helhet.
Folkbildningens internationalisering är viktig både
för oss i Sverige - för att vi skall få nya kunskaper
och kontakter - och för människor i andra länder, som
genom att anpassa vår folkbildningsmetod till sina
förhållanden kan sprida kunskaper och demokratiska
förhållningssätt i sina länder. Därför är utskottets
skrivning glädjande. Vi hoppas att utbytet av idéer
och människor mellan länderna både i Norden, Ös-
tersjöområdet, EU och övriga världen skall kunna
förstärkas, och vi hoppas att detta arbete kommer att
uppmuntras av regeringen.
Ur regionalpolitisk synvinkel har folkbildningen
stor betydelse för att sprida utbildning och kultur till
alla delar av vårt stora land. Det finns inga andra
organisationer eller institutioner som når så långt ut
på landsbygden eller i storstädernas förstadsområden.
Därför behöver de här frågorna uppmärksammas
ytterligare i framtiden.
IT-satsningen är även den av grundläggande bety-
delse för landsbygdens och glesbygdens utveckling.
Den utveckling som antyds i betänkandet, och som
mest hör hemma i trafikutskottet, är glädjande. Effek-
tiva kommunikationer, både reala och virtuella, är
viktiga för en bättre utveckling på många håll i landet.
Att då inte kostnaderna blir högre längst ut i periferin
än i stadskärnorna är en viktig jämlikhetsfråga.
Samverkan mellan folkbildningen och universitet
och högskolor kan också bidra till att högre utbildning
och vidare bildning kan spridas i hela landet. Man
skall utnyttja de olika kompetenser och kontaktytor
som finns.
Folkbildningen har ofta lokaler och kontakt med
befolkningen som högskolan kan utnyttja för att
komma utanför sina vanliga intressegrupper. Att det
sedan är högskolan som står för antagning och ut-
bildning är självklart. Den skall också stå för exami-
nation i vanlig ordning. Folkbildningen kan genom
sina kontakter hjälpa till att rekrytera människor som
har liten kontakt med högskolan och genom olika
insatser inspirerar människor att ta del av högre ut-
bildning.
I vårt särskilda yttrande framgår att Centerpartiet
har andra förslag när det gäller den fortsatta finansie-
ringen av folkbildningen. I vår motion med anledning
av vårpropositionen föreslår vi en utvidgning av ra-
men för folkbildningen med 50 miljoner kronor ut-
över vad regeringen föreslår i nämnda proposition. De
pengar som finns anvisade till vissa organisationers
uppsökande verksamhet vill vi också använda på
annat sätt. Till detta återkommer vi i samband med
diskussionerna om budgetramarna för 1999.
Besvikelsen bland folkbildningsorganisationerna
har varit stor. De trodde att de vackra orden som finns
i folkbildningspropositionen skulle följas av materiellt
innehåll till folkbildningens fromma i vårpropositio-
nen. Men som sagt: Den diskussionen får återkomma
vid ett annat tillfälle.