Herr talman! Som så ofta - kanske alltid - ligger
det en utredning bakom den här propositionen. Den
hette Statens utvärdering av folkbildningen 1996,
förkortat SUFO.
Denna utredning ger folkbildningen ett mycket
gott betyg. Den menar att folkbildningens verksamhe-
ter har stor betydelse för demokratins utveckling i
Sverige och för deltagarnas personliga utveckling.
Man säger också att studieförbunden bör rekrytera
fler deltagare bland korttidsutbildade, invandrare och
arbetslösa. Regeringen säger, liksom utredningen, att
folkbildning genomför en verksamhet som står i god
överensstämmelse med riksdagens syften. Det tycker
jag är viktigt. Verksamheten är av stor omfattning och
har stor samhällsnytta.
Vi påpekar i vår motion att SUFO inte har före-
slagit några ändringar eller tillägg till målen för sta-
tens bidrag till folkbildningen. Regeringen föreslår
nämligen två nya mål. Statsbidraget skall bidra till att
stärka och utveckla demokratin och till att bredda
kulturintresset i samhället.
Jag vill understryka att demokrati är ett viktigt mål
för folkbildningen. Trots det vill vi inte att det skall
införas som ett nytt mål vad gäller bidragen - bara av
den enkla anledningen att demokratiaspekten innefat-
tas i de mål för statsbidrag som redan finns. Bl.a. sägs
där: "Syftet med statsbidrag till folkbildningen är att
stödja en verksamhet som gör det möjligt för männi-
skor att påverka sin livssituation och att skapa enga-
gemang till att delta i samhällsutvecklingen genom
t.ex. politiskt, fackligt eller kulturellt arbete."
Det är inte bara genom samhällsorienterande kur-
ser som folkbildningen gynnar demokratin. Det är fler
än jag som tycker detta. En amerikansk professor i
statsvetenskap säger att det är själva engagemanget
bland befolkningen som bidrar till att förbättra demo-
kratin. Då kan det gälla EU-kunskaper eller körsång.
Det väsentliga är engagemanget; att medborgarna
aktiverar sig.
Många horisontellt organiserade sammanslutning-
ar i ett samhälle leder till bättre demokrati. Folkbild-
ningen och föreningslivet spelar stor roll för demo-
kratin - ja, de är faktiskt omistliga, tycker jag. Stats-
bidraget bidrar alltså redan i dag, med gällande mål-
dokument, till att stärka och utveckla demokratin. De
flesta remissinstanser undanbad sig nya statliga regle-
ringar för statsbidraget till folkbildningen.
Det är viktigt att folkbildningen får behålla sin
särart. Det är viktigt att den får vara fri och frivillig,
att den själv får utveckla de pedagogiska formerna
och inte minst att den också i framtiden får spela en
stor roll för bildning och kunskap.
Regeringen bedömer att betyg inte bör förekomma
inom folkbildningen. Det instämmer vi kristdemokra-
ter i. Vi delar också regeringens uppfattning att den
verksamhet som genomförs för personer med funk-
tionshinder är en del av folkbildningsarbetet som bör
ha hög prioritet.
Regeringen föreslår att arbetslösa skall tillföras
som en viktig målgrupp för folkbildningen. I de syften
som formulerades 1991 är det redan fastslaget att:
"Personer som är utbildningsmässigt, socialt eller
kulturellt missgynnade skall särskilt prioriteras. In-
vandrare och deltagare med funktionshinder utgör
särskilt viktiga målgrupper."
Alla arbetslösa saknar ju inte bildning eller ut-
bildning. Men om arbetslösa söker sig till folkbild-
ningen för att komplettera sin utbildning och bygga
upp sin självkänsla eller för att se nya möjligheter, är
det säkert deras förhoppning att den kurs eller den
cirkel som de går i ändå skall ge dem en större chans
till jobb. Resurser bör därför läggas på att göra det
möjligt för dem att få jobb.
Vi tycker att de lokala arbetsförmedlingarna bör få
mera resurser, på bekostnad av AMS centralt, så att
de lokala förmedlarna får mera tid och mera resurser
för att aktivt se till att arbetslösa och arbeten möts.
Folkbildningen spelar en viktig roll i integrations-
arbetet. Jag tror att folkbildningens möjligheter är
stora när det gäller att skapa mötesplatser och öppna
samtal. Möjligen finns det en viss övertro på att integ-
rationen skall gå snabbt.
Studieförbunden har möjlighet att skräddarsy kur-
ser, ibland etniskt homogena för att skapa trygghet i
undervisningsgruppen, t.ex. vid svenskundervisning,
men också kurser som på olika sätt är gränsöverskri-
dande där gamla och nya svenskar möts i gemensam-
ma intressen eller, ibland, i gemensamma praktiska
problem. I sådana situationer upptäcks det ofta att det
är mer som förenar än som skiljer.
Till sist vill jag säga att det oroar mig att folkhög-
skolorna i år har färre ordinarie ansökningar. Det är
en undanträngningseffekt, enligt vad jag fått upplys-
ning om från rektorer och lärare på folkhögskolor, till
följd av kunskapslyftet. Det är en utveckling som jag
tycker är oroande och som det kan finnas anledning
att återkomma till. Vad händer med folkbildningen i
framtiden? Folkbildningen kan inte vara en konjunk-
turregulator.
Vi står naturligtvis bakom våra reservationer men
för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reserva-
tion 2.