Folkbildning

Herr talman! Folkbildningens idé är i dag, enligt

den proposition som vi nu behandlar, modernare än

någonsin. Regeringen anser också att folkbildningens

arbetsformer både på folkhögskolor och i studieför-

bund visar att folkbildningen har en egen plats i da-

gens och morgondagens utbildningssamhälle. Beho-

ven är i dag desamma som när folkbildningen växte

fram - förståelse i en tid av omvälvning, samtal, efter-

tanke, kunskap och insikt för att kunna påverka sam-

hället och sina egna livsvillkor.

Vidare slår regeringen fast att folkbildningens

metoder låter sig väl förenas med ny informations-

teknik. Denna ger folkbildningen möjligheter att växa

in på nya områden och att höja kvaliteten i kunskaps-

sökandet. Studiecirkelns pedagogik i kombination

med den nya informationstekniken är folkbildningens

metodik in i 2000-talet.

I över hundra år har folkbildningen erbjudit stora

folkgrupper unika möjligheter till kunskap, kultur,

bildning och gemenskap. Utmaningarna och uppdra-

get är desamma i dag. Men självklart är konkurrensen

hårdare nu. Under pionjärtiden behövde folkbildning-

en inte slåss om uppmärksamheten med t.ex. nöjesin-

dustrin eller medieutbudet.

Folkbildningen, som alltid bygger på personlig

kontakt och social gemenskap, har ett par trumfkort i

konkurrensen, nämligen just den individuella mänsk-

liga dimensionen.

Det andra trumfkortet är just bildningen. Jag är

övertygad om att bildning kommer att bli allt viktiga-

re - bildning i meningen att få perspektiv, helhet och

sammanhang, något som inte alltid direkt hör ihop

med nyttoaspekten.

Folkbildaren Gunnar Hirdman skrev 1933 i tid-

ningen Studiekamraten: "En allsidig bildad människa

är väl den som äger ett klart huvud, ett gott hjärta och

en skicklig hand. Utbildning är till för att ge männi-

skan färdighet, men först bildning ger människan

värdighet."

Bildningstanken rymmer också visionen om män-

niskans förmåga att skapa en bättre värld.

Kraven från morgondagens arbetsmarknad stegras.

Inte enbart den funktionella yrkesskickligheten utan

även förmågan att samarbeta, liksom kreativiteten och

förmågan att finna nya lösningar, att förstå andra

människors bakgrund och livsvillkor, att tolka och att

handla i olika situationer, blir allt viktigare. Det här

kan folkbildningen möta.

Jag vill lyfta fram några avsnitt i propositionen

och i vårt betänkande. Vi har fått två nya syften när

det gäller anledningen till att staten skall ge statsbi-

drag till folkbildningen, något som redan har berörts.

Statsbidraget skall bidra till att stärka och utveckla

demokratin. Men statsbidraget skall också bidra till

att bredda kulturintresset i samhället, till ökad delak-

tighet i kulturlivet och till kulturupplevelser men

också till eget skapande.

Ända sedan starten för hundra år sedan är en av

folkbildningens uppgifter att stärka och utveckla de-

mokratin. Men vi ser i dag också i det svenska sam-

hället oroande tendenser till att demokratin ifråga-

sätts. Därför tycker utskottets majoritet att det är bra

att vikten av att slå vakt om demokratin markeras.

Det ligger i folkbildningens idé att sätta kulturen i

centrum. Den livsnerv i folkbildningen som kulturen

utgör slås på ett klart och tydligt sätt fast.

Bland de prioriterade grupper som folkbildningen

skall ägna särskild uppmärksamhet tillförs nu också

de arbetslösa. Det är naturligtvis ingen homogen

grupp, utan människor med olika behov och önskemål

innefattas där. Utan tvivel har folkhögskolor och

studieförbund precis den inriktning som för många

kan innebära en vändpunkt och en väg ut ur arbets-

lösheten.

Jag vill gärna också erinra om två för folkbild-

ningen positiva satsningar. I den regionalpolitiska

propositionen föreslås att ett särskilt utvecklingscent-

rum skall etableras för att stödja utvecklingen av

distansutbildning. Den skall baseras på modern in-

formationsteknik, i första hand inom högskola och

folkbildning. För detta kommer folkbildningen att

kunna disponera ca 50 miljoner kronor utöver ordi-

narie folkbildningsanslag. Vidare föreslogs det redan i

vårpropositionen att folkbildningen skall få ytterligare

40 miljoner kronor för år 1999.

Herr talman! Låt mig sedan få kommentera några

av de reservationer som tidigare talare har tagit upp.

Jag börjar med Kristdemokraternas reservation, som

handlar om demokratimålet. Man anser att det inte

behövs ett särskilt demokratimål. Jag kan naturligtvis

instämma i allt det som sagts om att folkbildningen av

tradition värnar om demokratin. Men vi tycker att

demokratin nu hotas och ifrågasätts också i vårt land

och tycker därför att det är bra att demokratimålet

preciseras.

Lars Hjertén och Moderaterna har tillsammans

med Kristdemokraterna i en reservation tagit upp

frågan om att den verksamhet som inom folkbildning-

en erbjuds arbetslösa skall vara inriktad på att öka

deras möjligheter att få arbete efter utbildningen. Jag

menar att detta ligger i detta med att arbetslösa skall

prioriteras i folkbildningen, som tidigare sagts här

från talarstolen.

Naturligtvis är målet att arbetslösa skall få jobb

efter utbildningen. Men det är ofta också viktigt att

stärka självkänslan för att man skall kunna gå vidare

till ytterligare utbildning eller för att våga söka jobb.

Det är litet oklart vad reservanterna egentligen är ute

efter. Utbildningarna syftar ju till att ge en ökad kom-

petens för att tillgodose arbetslivets krav på höjd

kompetens. Jag undrar: Vill reservanterna ändra in-

riktningen och/eller kursplanerna?

I reservation 3 föreslår Moderaterna att Folkbild-

ningsrådet inte skall besluta om anslagets fördelning

mellan folkhögskolor och studieförbund. Ewa Larsson

instämde också i det. Enligt reservanterna talar demo-

kratiskäl för att en sådan ordning bör införas. Jag har

svårt att se det odemokratiska i den nuvarande ord-

ningen. Folkbildningsrådet, som i dag beslutar, har

som medlemmar folkbildningens egna organ. Det är

Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolornas

intresseorganisation och Landstingsförbundet. Såvitt

jag kan förstå delar reservanterna uppfattningen att

Folkbildningsrådet fungerar bra. Vi anser därför att

det inte finns någon anledning att ändra nuvarande

system.

Ewa Larsson tar i reservation 4 upp folkbildnings-

forskning som ett självständigt forskningsområde.

Förmodligen menas forskning om folkbildning. Det

går naturligtvis att önska sig mycket mera - jag tror

att vi alla som värnar om folkbildningen gör det. Men

folkbildningen är inte något helt bortglömt område,

som framhålls i betänkandet, utan det finns pengar.

Även Folkbildningsrådet avsätter självt medel för att

tillsammans med universiteten forska på folkbildning-

ens område.

Får jag sedan ta upp den reservation där Modera-

terna begär en översyn av hur kunskaper från folk-

högskolan formellt skall få tillgodoräknas inom annan

utbildning. Det finns redan i dag regler som tillgodo-

ser önskemålen. Det står tydligt att folkbildningen

som utbildningsform skall vara fri från krav på resul-

tat i form av betyg. Jag uppfattar att det är betyg som

Moderaterna här kräver, och det har vi från utskotts-

majoriteten sagt nej till. Betyg skall inte förekomma i

folkbildningen.

I reservationerna nr 10 och 11 föreslås mera resur-

ser till folkbildningen. Vänstern begär att regeringen i

kommande budgetproposition anvisar medel för det

nya kulturuppdrag som folkbildningen får. Här argu-

menterade Britt-Marie Danestig just för behovet av

ytterligare medel när man skall vidga en uppgift som

man redan har. Det är klart att man där önskar mer

pengar - det gör vi alla - men man får också ta hän-

syn till de resurser som finns till andra ändamål. Som

jag tidigare sade får vi 40 miljoner kronor, som är ett

påslag på det ordinarie anslaget. Något påslag på

ordinarie anslag har vi inte fått under hela 90-talet, så

det sker ändå en ökning av ordinarie anslag nu som

det finns anledning för oss att ta upp.

Mer resurser kräver också Miljöpartiet, som begär

att erforderliga medel skall kunna tas fram. Men här

är det fråga om samma argument. Det gäller att vi när

budgetpropositionen läggs fram i höst gemensamt ser

till att de resurser som finns också fördelas till folk-

bildningen. Jag tror inte att vi har olika syn där, utan

vi önskar alla mer resurser. Men vi har i vårproposi-

tionen fått ett löfte om 40 miljoner kronor, som kom-

mer under 1999 års budget.

Vänsterpartiet har tagit upp ett förslag om omför-

delning inom kunskapslyftet så att antalet platser på

folkhögskola skall kunna ökas utöver de 10 000 plat-

ser som i dag finns. Får jag här säga att jag instämmer

i att kommunerna naturligtvis måste anlita folkhög-

skolan i kunskapslyftet. Vi har hört under föredrag-

ningen här och läst i motionen att det är ökade resur-

ser till folkhögskolan som avses och att man vill ha

ytterligare medel från kunskapslyftet för att kunna öka

antalet platser utöver de 10 000 platserna.

Får jag säga att det inte har gjorts någon noggrann

analys eller utvärdering, men vi vet att en väldigt liten

del av kunskapslyftets resurser har gått till folkbild-

ningen. Det är ca 5 %. Jag håller med om att det

skulle behövas ytterligare resurser, men det är för

tidigt att nu ändra inom kunskapslyftets ram.

Jag skulle vilja hänvisa till det delbetänkande som

Kunskapslyftskommittén nyligen har lagt fram. Man

tar där upp just den frågan och framhåller framför allt

hur viktig folkbildningen är. Det handlar mycket om

den upphandlingsförordning som finns och kommu-

nernas ansvar när det handlar om kvalitet i upphand-

lingen. Där finns ett förslag som lyder:

Ytterligare en möjlighet att öka folkbildningens

deltagande i kunskapslyftet är att en större andel av de

resurser som går till kunskapslyftet kanaliseras via

Folkbildningsrådet.

Det finns alltså en skrivning i delbetänkandet som

visar att man har tummen på det hela. Just nu genom-

förs fem olika konferenser runt om i landet, där

folkbildningen och kommunerna möts för att se hur

man ytterligare kan stärka folkbildningen inom kun-

skapslyftets ram.

Med det här har jag berört de flesta reservationer-

na.

Jag vill till sist passa på att tacka mina kolleger i

kulturutskottet, eftersom det här sannolikt är den sista

debatt som jag deltar i här i riksdagen. Jag är extra

glad över att debatten handlar om just folkbildning.

Det är det område som mitt politiska hjärta klappar

allra varmast för. Jag är själv en produkt av folkbild-

ningen. Det har varit en stimulerande och fin samvaro

i kulturutskottet, både på kulturutskottets sammanträ-

den och på resor i Sverige och utomlands. Därför vill

jag säga ett varmt tack till ledamöterna och även till

det fina utskottskansliets personal.

Får jag avsluta med att läsa en dikt som jag älskar.

Den har många verser, men jag skall ta bara tre. Det

är Arne Hirdman, son till Gunnar Hirdman, som har

skrivit dikten. Så här lyder de två första verserna:

Vad är bildning? Vad är vett?

Hur tänds den tindrande låga

som när en gång undret skett

får oss att forska och fråga?

Vad är hållning vad är makt

i människoandens rike?

Hur kan ordet, en gång sagt,

göra sig till Gärnings like?

Sista versen ger svaret:

Du själv är svaret, MÄNSKAN är

ännu det största av under

Du lever nu. Ditt verk är här.

Ditt liv är ett pärlband av stunder.

(Applåder)