Fru talman! Det var med stor glädje som vi
liberaler på kvällen den 13 november kunde
konstatera att en majoritet av svenska folket hade sagt
ja till svenskt medlemskap i EU. Det skedde så när
som på två dagar precis fem år efter att jag i ett tal för
Folkpartiet liberalernas räkning hade föreslagit att
Sverige före sekelskiftet borde bli medlem.
Den gången avfärdades vårt förslag kategoriskt av
ledande socialdemokrater, bl.a. Ingvar Carlsson. Nu
förverkligas det ändå, långt tidigare än jag då vågade
hoppas. Det välkomnar vi varmt, liksom givetvis att
samme Ingvar Carlsson nu har tänkt om och på ett
engagerat och kanske avgörande sätt har medverkat
till att det blev ett ja.
Jag är mycket stolt över den pådrivande roll som
Folkpartiet har spelat i den här processen. Mina
partivänner runt om i landet har varit mycket aktiva i
arbetet för ett ja. Partiet har varit väl samlat och med
överväldigande majoritet slutit upp bakom den linjen.
Hade Folkpartiet varit lika splittrat som
Socialdemokraterna är det inte osannolikt att det hade
blivit ett nej den 13 november.
Fru talman! Sveriges ja innebär ett moraliskt
vägval. Medlemskapet ger oss naturligtvis en chans
att påverka beslut som är viktiga för oss svenskar.
Men det innebär framför allt att vi har förklarat oss
beredda att ta ett större ansvar för Europas framtid. Vi
har sagt ja till idén att genom en nära och allt fastare
samverkan mellan de europeiska demokratierna stärka
de demokratiska strävandena också i andra länder och
på så sätt ta gemensamt ansvar för friheten och
freden.
Till de viktigaste uppgifterna under de närmaste
åren hör att fördjupa samarbetet mellan EU och de
forna kommuniststaterna i Öst- och Centraleuropa,
inklusive Baltikum. EU har en viktig roll att spela för
att säkra demokratin i de staterna, men också för att
underlätta en god ekonomisk utveckling.
Det är, vill jag hävda, Europas viktigaste
fredspolitiska projekt under det närmaste decenniet.
Jag är optimist om att de nya medlemsländerna -
Österrike, Sverige, Finland och förhoppningsvis också
Norge - kan medverka till att EU:s engagemang för
det projektet stärks.
Inför nästa utvidgning av EU med några av
öststaterna, som bör kunna ske kring sekelskiftet, är
det angeläget att reformera EU:s jordbrukspolitik.
Subventionerna måste minska och resurserna
användas till mer angelägna ändamål, t.ex.
utvecklingsstöd till Östeuropa.
Med säkrad demokrati i Öst- och Centraleuropa
kommer en stabil grund att ha lagts för ett framtida
fredligt Europa. Hur en ny alleuropeisk fredsordning
kan komma att se ut vet vi ännu inte. Men det ligger i
allra högsta grad i svenskt intresse att medverka till en
sådan. Jag tar för givet att det framtida utrikes-,
säkerhets- och kanske också försvarspolitiska
samarbetet inom EU kommer att vara en viktig bas
för en sådan fredsordning.
Fru talman! Många svenskar röstade nej den 13
november. Självfallet skall vi i den fortsatta
Europadebatten lyssna också på deras synpunkter. Det
är viktigt att påminna om att mycket av den kritik mot
EU som nej-sägarna har haft har också vi på ja-sidan
framfört.
Men det har också förekommit exempellösa
överdrifter i nej-sidans argumentation, t.ex. inslag av
intolerans mot och rädsla för det kulturellt annorlunda
som för en liberal är och förblir oacceptabla. Särskilt
allvarligt är det när sådana synpunkter framförs av en
regeringsmedlem.
Jag är övertygad om att många av dem som har
röstat nej snart kommer att finna att medborgarna i
dagens EU-länder har samma drömmar och
förhoppningar som vi svenskar om fred, trygghet mot
social ofärd, säkerhet för sina barn, meningsfullt
arbete och en god miljö.
Fru talman! I diskussionen här i kammaren i
anslutning till att Ingvar Carlsson lämnade in Sveriges
medlemsansökan slog jag fast att vi liberaler vill
arbeta för att Sverige aktivt och med entusiasm skall
medverka till en europeisk union som i
världspolitiken blir en kraft för avspänning och fred,
för demokrati och för respekt för mänskliga
rättigheter, för en internationell rättsordning, för
ekonomisk och social utveckling samt för en god
livsmiljö för alla, ett generöst Europa, ett Europa
öppet mot omvärlden. Det finns skäl att upprepa det
när vi nu står på tröskeln till medlemskapet.
Jag framhöll också att vi i Sverige har mycket att
lära och vinna av en medverkan i EU men också att vi
har mycket att tillföra. Våra erfarenheter när det
gäller arbetsmarknadspolitik, jämställdhet,
miljöpolitik, arbetsmiljö, drogbekämpning och annat
gör att vi ingalunda går tomhänta in i det europeiska
samarbetet. Vi har anledning att arbeta för att dessa
frågor kommer högt på EU:s dagordning.
Tillsammans kan vi européer skapa ett bättre Europa.
Nu kan och skall vi svenskar på ett mer aktivt sätt än
tidigare vara med och forma Europas framtid, ett
fredens och medborgarnas Europa.
(Applåder)