Fru talman! Det måste vara självklart att Sverige
som medlem av EU ser som en av sina främsta
uppgifter att främja och stärka demokratin inom
gemenskapen och samtidigt verka för att svenska
folket kan leva med, påverka och hålla sig informerat.
Jag tror att detta är en målsättning som vi alla, hur vi
än röstade i frågan, kan vara ense om.
Demokratin handlar självfallet också om att visa
respekt, förståelse och ärlig vilja att ta till sig och
värdera varandras åsikter och ståndpunkter. Jag är
övertygad om att vi i vår stabila demokrati klarar av
detta. Vi hyser också full respekt för olika
ställningstaganden, och jag tror att vi ärligt kan
erkänna att vi under meningsutbyten och debatter har
tagit intryck av varandra, lärt av varandra, från båda
sidor.
Det känns skönt, fru talman, att svenska folket tog
EU-valet så seriöst att man inte kunde hitta mer än tre
skrålande personer på Stockholms gator efter
valresultatets tillkännagivande.
Ganska ofta gör vi, en aning självtillräckligt,
gällande att vi i Sverige och Norden har en
samhällsmodell som nära nog är unik och enbart
berömvärd. Det är naturligt att det finns vissa
skillnader i kultur och tradition, i seder och bruk
mellan länder och faktiskt också mellan regioner.
Men visst kan vi vara överens om att det nere på vår
europeiska kontinent finns mycket för oss att anknyta
till och hämta impulser från.
I sammanhanget kan jag inte låta bli att retoriskt
ställa frågan, om någon tror att Europa hade varit
säkrare, mer fredsfrämjande eller mer solidariskt
inriktat om Europa levt kvar i sin mer eller mindre
artificiella nationalstatsindelning bakom tullmurar och
gränsbommar. Människosynen, att varje individ är
unik och har ett okränkbart värde, respekten för varje
medborgares integritet och för de universella
mänskliga fri- och rättigheterna har vi tillsammans
med övriga Europa. Och jag tror att det är
tillsammans vi kan stärka denna demokratins grund i
Europa, men också i en värld där kampen för fri- och
rättigheter måste vara ständig.
Fru talman! Det var uppmuntrande att ta del av
hur Östeuropa välkomnade Sveriges ja. Nu såg man
där större möjligheter att själv komma med i
gemenskapen.
Ingen har undgått resonemangen om att Europa
bygger murar mot tredje världen. Det finns ingen
anledning att annat än beklaga att EU ännu inte
kommit längre i sina frihandelssträvanden. Jag tror
emellertid att Norden, som i sin biståndspolitik och i
sitt utvecklingsarbete visat progressivitet och
engagemang, kan förmå EU att mer ta sig an den
absolut ofrånkomliga uppgiften, att minska klyftorna
mellan i- och u-land.
Vad kan det vara annat än en självklarhet att vi
skall vara med och besluta om det som angår oss och
finnas med i den gemenskap som vi tillhör?
I augusti 1992 var vi svenska kristdemokrater med
om att anta ett program från EPP, kristdemokraterna i
Europa. Från EPP:s program är följande meningar
hämtade:
- Vi kristdemokrater, medlemmar av EPP,
bekänner oss till varje människas okränkbara värde.
Vi betraktar människan som historiens subjekt och
inte som dess objekt.
- Präglade av de judisk-kristna värderingarna ser
vi i varje människa en person, ett unikt mänskligt
väsen.
- Varje människa är beroende av gemenskapen
med andra. Hon kan delta i utformningen av samhället
som fri, solidarisk och ansvarig person.
Detta är alltså hämtat från de tre första satserna i
principprogrammet - det principprogram som antagits
av kristdemokrater i EU, dvs. i Holland, Belgien,
Luxemburg, Tyskland, Spanien osv. och Sverige.
Låt mig, fru talman, läsa upp ytterligare något ur
EPP:s principprogram:
- För kristdemokraterna betyder solidaritet framför
allt skydd för de svagaste i vårt samhälle och världen i
övrigt.
- Vördnad för skapelsen kräver ett
ansvarsmedvetet umgänge med biosfären och dess
livsformer, vilka hör till mänsklighetens
gemensamma arv och är oumbärliga för att
människorna skall kunna leva tillsammans i dag och i
framtiden.
- Bärkraftig utveckling betyder speciellt att
ekonomins och miljöns krav försonas liksom att
omsorgen om natur och miljö integreras i alla
ekonomiska, sociala och politiska beslut. Vi vill
engagera oss i detta så att de livsnödvändiga
resurserna bevaras för kommande generationer.
Fru talman! Det är vår förhoppning att
tillsammans med övriga politiker och partier kunna
konkret främja dessa intentioner.
(Applåder)