Herr talman! Vi talar här om att delegera ärenden
till en styrelse när det handlar om frågor av principiell
beskaffenhet eller annars av större vikt. Det handlar
om mål och riktlinjer för verksamheten. Det är det vi
talar om, inte praktiska frågor av olika slag.
Jag återkommer till frågan: Varför är det så att
kommunfullmäktige måste fatta denna typ av beslut
medan kommunalfullmäktige får delegera bort dem?
Vad är skillnaden? Mats Berglind försöker säga att
det handlar om stora geografiska områden. Men kan
faktiskt läsa utskottstexten som att det skulle gälla
stora politiska verksamhetsområden.
Men låt oss anta att det är geografin det handlar
om. Varför tusan skall alla riksdagsledamöter behöva
åka till Stockholm och fatta en massa beslut? Det kan
vi väl delegera till regeringen? Och statsråden som
åker till Bryssel varenda vecka - det kan vi väl dele-
gera ned till kommissionen? Det är ju litet opraktiskt
att behöva åka på det sättet. Och vi har ju faktiskt en
del glesbygdskommuner som är ganska stora till ytan.
Varför skall folk behöva åka bil 20 till 40 mil och
skita ned luften, när vi kan delegera till kommunsty-
relsen? Är det detta som är meningen?
Ni har inte tänkt igenom det här, och jag förstår
inte varför ni är så envetna. Vad är det för stora ef-
fektivitetsvinster som kan göras? Effektivitet uppnår
man genom att ha mycket tydliga mål för sin verk-
samhet som är väl förankrade i vida kretsar och inte
inom små, slutna styrelser. Då uppnår man effektivi-
tet! Sedan kan man överlåta åt mindre organ att verk-
ställa dessa beslut i praktiken. Men det är inte effek-
tivt att låta slutna styrelsesammanträden ställa upp
målen för verksamheten.