Herr talman! Vi diskuterar nu faktiskt principer,
Mats Berglind, och då handlar det inte om att lita på
den ena eller andra. Jag litar också ganska mycket på
folk, men faktum är att det vill till att vi har principer
och regler som gör att människor inte utnyttjar sina
positioner.
Ni argumenterar för att det är praktiskt och att det
skall vara färre beslutsfattare som fattar de övergri-
pande besluten. Det är inte så många som måste resa
till sammanträdena. Detta är i sig en inskränkning av
försöken att engagera alltfler människor i den politis-
ka verksamheten.
Tala nu om för mig varför kommunfullmäktige
och landstingsfullmäktige skall tvingas fatta beslut i
de övergripande och principiella frågorna! Och varför
skall det finnas en möjlighet för kommunalförbunden,
som befinner sig längre bort ifrån människorna att
delegera? Det handlar ju om större områden, och det
är mindre tidningsbevakning på den verksamheten.
Vad är det för skillnad?
Innebär den principgenombrytning som ni inför att
man kan börja diskutera att även folk i till ytan stora
glesbygdskommuner skall slippa åka till fullmäktige-
sammanträden och överlåta det på en mindre styrelse
med färre beslutsfattare? Där sitter i regel de som är
heltidsanställda och inte de fritidspolitiker som ibland
kanske har större kontakt med mänskligheten än de
heltidsanställda. Är det detta ni är ute efter? Eller
varför vill ni absolut genomdriva det här principge-
nombrottet?