Fru talman! Betänkandet vi skall ta ställning till
utgår från propositionen om kommunal samverkan.
Betänkandet är ett av de allra minst debatterade innan
det har kommit hit till riksdagens plenum av de be-
tänkanden vi debatterar i år. Men det är ett av dem jag
tror kan få störst betydelse.
Flera av oss, däribland jag, insåg sent omsider
detta faktum. Den proposition regeringen har lagt
fram är långtgående. Det verkar som att inte ens re-
geringen har reflekterat kring flera av de viktigaste
frågorna.
Kommuner behöver samverka inom en rad olika
områden. De gör också det i dag. Det skapar större
effektivitet och att bl.a. små kommuner kan klara av
sina uppgifter på ett bättre sätt. Ett exempel är gym-
nasieskolan. Kraven på någon form av samarbete är
mycket stora. Möjligheterna till samarbete är i dag
stora.
Regeringen vill underlätta samarbetet genom att
förenkla reglerna för kommunalförbund och skapa en
ny möjlighet för gemensamma nämnder. Det kanske
är rätt väg att gå. Men vi vet inte det ännu. Gemen-
samma nämnder underlättar onekligen samarbetet.
Men det finns en allvarlig baksida. Baksidan handlar
om demokratiaspekterna. Tyvärr tycks inte regeringen
ha insett detta. Därför har man valt att lämna en pro-
position till riksdagen som är dålig och aningslös, för
att inte säga farlig. Den haltar i avgörande frågor.
Utgångspunkten måste vara att med hjälp av de
nya reglerna, som kraftigt förenklar bildande av
kommunalförbund och underlättar interkommunalt
samarbete med de nya nämnderna, skall verksamheten
växa kraftigt i omfattning i framtiden. Många fler
frågor kommer att i betydligt större omfattning än vad
som sker i dag att styras och behandlas i de nya ge-
mensamma nämnderna och i kommunalförbund. De
kommunalförbund som finns redan i dag är ganska
omfattande.
Kommunfullmäktige är direkt valt av kommun-
medborgarna. Nu stärks denna relation i författningen
genom att ett personvalssystem införs som skall fun-
gera från valet 1998 - redan om ett år. Men om vi
samtidigt får en utveckling där alltfler viktiga uppgif-
ter flyttas från kommunfullmäktige och de kommuna-
la nämnderna till interkommunala organ, förlorar vi
själva kärnan i det demokratiska systemet, dvs. den
direkta relationen mellan beslutsfattarna och medbor-
garna. Vi får ett indirekt beslutssystem, där fullmäkti-
ge reduceras till att bli en form av valberedning. I
många fall är de som fullmäktige väljer till de nya
organen ytterst få. Ofta är det bara en enda person
från kommunen som kommer med i den nya nämnden
- särskilt om många kommuner är inblandade.
Både regeringen och konstitutionsutskottets ma-
joritet skriver att det är viktigt att värna insynen och
öppenheten i det demokratiska systemet. Men det är
helt uppenbart att både insynen och öppenheten mins-
kar. I stället för ett öppet fullmäktige får vi slutna
nämndsammanträden. I stället för att handlingarna går
ut till alla partier och ledamöter, är det ett fåtal som
blir involverade i beslutsprocessen. För medborgarna
och för den lokala demokratiska debatten och den
demokratiska kulturen i landet är en sådan utveckling
ett stort problem. Jag tycker att man kan tala om en
fara för det demokratiska samtalet kring viktiga lokala
frågor.
Det finns en uppenbar motsvarighet på det natio-
nella planet. Vi folkvalda riksdagsledamöter väljer en
statsminister, som i sin tur väljer en regering. Enskil-
da statsråd åker numera utomlands för att besluta om
lagarna i landet. Tillsammans med andra statsråd
inom samma områden, men från andra länder, sker
den lagstiftande processen för lyckta dörrar i stället
för genom beslut av de direktvalda riksdagsledamö-
terna med ansvar gentemot väljarna.
Det indirekta och slutna beslutsfattandet ser ut att
vara på väg att ta över. Det politiska systemet är på
väg att kopplas loss från medborgarna. Jag tycker att
man måste ifrågasätta denna utveckling och vad den
beror på. Mitt intryck är inte att utvecklingen styrs av
frågan om att det är nödvändigt och effektivt att sam-
arbeta. Det finns också helt andra skäl. Bl.a. upplevs
demokrati ofta som krångligt och ineffektivt.
Vi kanske på kort sikt kan nå mer effektivitet om
vi slipper de formella beslutsreglerna i kommunfull-
mäktige och i riksdagen. Men demokrati har faktiskt
ett egenvärde. På lång sikt har de demokratiska spel-
reglerna visat sig vara mer effektiva.
Därför går det inte att göra denna växling som
Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet i dag,
tyvärr, är inne på, dvs. att växla demokrati mot en
förespeglad effektivitet utan att det slår tillbaka på ett
eller annat sätt. På längre sikt tror jag att det får all-
varliga konsekvenser just för den demokratiska kultu-
ren i landet.
Men diskussionen och reflekterandet över en ut-
veckling där vi även på den lokala nivån mister den
direkta relationen mellan beslutsfattarna och medbor-
garna återfinns över huvud taget inte i regeringens
proposition eller i konstitutionsutskottets betänkande.
Det är väl detta som gör att man blir extra fundersam
över vart vi är på väg.
Effekten av att man inte har funderat är att det inte
föreslås några som helst gränser för den typen av
arrangemang. Det föreslås t.o.m. när det gäller kom-
munalförbunden - som några har varit inne på tidiga-
re - att det skall ges möjlighet att delegera till kom-
munalförbundens styrelser vad som i dag inte ens går
att delegera till kommunstyrelsen. Det är som om man
har bestämt sig för "att det spelar väl ingen roll med
de formella spelreglerna för att demokratin skall fun-
gera. Det viktiga är att det hela fungerar snabbt och
smidigt."
Det intryck som ges är att förslaget har lagts fram
av kommunalråd. Mitt intryck är ofta att många kom-
munalråd i Sverige anser att effektivitet är att kunna
besluta snabbt och smidigt. Trots de bakslag som har
kommit under 1990-talet vill de ändå efterlikna nä-
ringslivets möjligheter.
Därför känner jag att detta är kommunalrådens
proposition och betänkande - men inte medborgarnas.
Kommunallagen, likväl som konstitutionen, måste
utgå från ett medborgarperspektiv. Spelreglerna för
det demokratiska, politiska, systemet skall inte utgå
från toppen, utan måste utgå från människorna i bot-
ten, hur de ser på samhället, deras möjligheter till
insyn och påverkan i framtiden - lokalt, regionalt och
nationellt.
Min slutsats blir att jag måste yrka avslag på pro-
positionen. Det är inte för att den i alla delar är dålig
- det finns också bra inslag - men för att den är så
oerhört svagt genomarbetad i viktiga centrala demo-
kratiska frågor.
Jag skulle vilja se att regeringen sätter sig ned och
tar sig en ordentlig funderare och återkommer till
riksdagen med ett bättre genomarbetat förslag. Vi kan
få en ny debatt som kanske slutar på ett litet annor-
lunda sätt.
Fru talman! Jag reserverar mig till förmån för re-
servation 2.
Slutligen vill jag också säga att jag, liksom Birgit
Friggebo, är besviken på Centerpartiet för att man går
med på en sådan centralisering av beslutsfattandet ute
i landet. Det trodde jag faktiskt inte.