Fru talman! Nej, det märks att Lars Leijonborg
inte har förstått det, och det är lite upprörande. Lars
Leijonborg sade alldeles nyss i ett annat replikskifte
att han ville ha en seriös debatt. Engagemanget har vi,
varenda en, här inne. Att säga någonting annat är inte
anständigt. Vi är allihop väldigt bekymrade för
mobbningen. Engagemanget är mycket stort både i
riksdagen, ute i kommunerna och i skolorna. Det kan
vi ta fasta på.
Men vi är inte ense om hur vi ser på resursfrågan.
Ska vi sänka skatter eller inte? Ska vi se till att man
vågar öronmärka, och göra en extra satsning på sko-
lan? Det är här kärnpunkten ligger, Lars Leijonborg.
Det som man säger ute i skolorna - det vet jag
efter 15 år själv i skolan - är att man är stressad. Det
är för lite kolleger och för lite folk. Man känner att
ens yrke är nedvärderat. Barnen mår dåligt av väldigt
många andra skäl, som inte har direkt med skolan att
göra.
Det är den helhetssynen som vi måste ha, och då
är befogenheterna den lilla biten. De kommer sist.
Det mesta finns på plats i regelverket.