Fru talman! Det är verkligen inte första gången
som riksdagen debatterar och resonerar om mobb-
ning. Men deklarationer från denna talarstol, fastän
aldrig så angelägna, måste följas av, menar jag, ett
skolväsendets restaurering. Det är knappast skolan
som är i kris. Det är skolpolitiken som är i kris.
Vi kan resonera om betyg eller inte betyg tills vi
är blåa eller röda i synen. Men om inte vi ute i våra
kommuner ser till att arbetsmiljön är av den kvalitet
att kunskaper kan läras ut och kunskaper kan läras in
hjälper ingen betygsdebatt hur viktig den än är.
Det är vuxenvärldens plikt att se till att inget barn,
ingen ungdom, behöver eller nödgas växa upp i ett
gränslöst land, i en gränslös miljö. Knappast något är
mer förödande för en individ än att behöva leva i ett
kravlöshetens rike.
Vi kan plocka fram statistik på mobbning - och
den är förskräckande. Vi kan se frukterna av en upp-
växt där udda är jämt och där sant och osant bestäms
från dag till dag eller kanske inte ens existerar. Vi kan
rada uppgifter i långa banor om hur barn under 15 år
rånar, nyttjar droger och fastnar i gäng. Men det
måste vara vuxenvärldens oavvisliga uppgift att ta
ansvar och sluta att vara iakttagare från åskådarläkta-
re.
Tre områden måste enligt min uppfattning sättas i
fokus. Det är arbetsmiljön i skolan, precis som jag
sade, ledarskapet i skolan, och föräldraansvaret. Jag
tror inte att vi alls kommer till rätta med avigsidorna i
den omfattning som vi skulle kunna om vi inte reellt
går i ansvarskoalition med barnens föräldrar.
När eleven börjar skolan borde någon form av
kontrakt undertecknas, en handling som redovisar
såväl rättigheter som skyldigheter, som garanterar
kontinuerlig information om vilka ämnesområden och
vilka nya avsnitt som tas upp. Det ska förstås också
informeras om glädjeämnens och problem. Det är
orimligt att det får finnas en okunskapens mur mellan
föräldrar och lärare.
Lika väl som föräldrar ska följa sitt barn till fyra-
årskontroll ska föräldrar enligt mitt sätt att se hålla sig
informerade och hållas informerade om sitt barns
skolsituation. Det är ett sätt att auktorisera lärarrollen.
Föräldrarna är samhällets bästa brottsförebyggan-
de resurs, slog Våldskommissionen fast med profes-
sor Leif G. W. Persson i spetsen. Jag vill påstå: För-
äldrarna är samhällets största mobbningsförebyggan-
de resurs.
I läroplanen står: "Skolan har en viktig uppgift när
det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de
värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets
okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla
människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor
och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de
värden som skolan skall gestalta och förmedla. I
överensstämmelse med den etik som förvaltas av
kristen tradition och västerländsk humanism sker
detta genom individens fostran till rättskänsla, gene-
rositet, tolerans och ansvarstagande."
Ska vi kunna möta en tradition med värderingar
som går stick i stäv med de värderingar som läropla-
nen stryker under måste vi själva vara trygga i vår
egen identitet, i de värden som demokratin bygger på.
Och dessa värden måste förankras i varenda individ, i
varenda familj.
Så länge socialdemokrater, och andra med för den
delen, knappt vågar ta ordet familj i sin mun eller tala
om föräldraansvarets oersättlighet, så når vi inte så
långt vi kan nå för att skapa trygghet och trivsel i
skolan.
Fru talman! Jag ser att jag har någon minut kvar
av talartiden. Jag till då stryka under att språkbruket
inte kan skiljas från mobbningsdebatten. Ordets makt
över tanken är odiskutabel. Vi får inte inbilla oss att
det inte finns en relation mellan språkbruk och bete-
endemönster.
Låt oss i skolpolitiken lära från idrottsarenan. Där
finns det rött kort. Om drumlar kallar flickor vid
könsord - det har resonerats om det här tidigare - ska
de ha rött kort. Det kan gott vara liktydigt med ett par
timmars kvarsittning. Att enbart i sådana lägen tala
om att det är fel tror jag inte håller.
(Applåder)
I detta anförande instämde Erling Wälivaara, Fan-
ny Rizell, Ulla-Britt Hagström, Ragnwi Marcelind,
Dan Kihlström, Ingemar Vänerlöv, Kjell Eldensjö,
Rosita Runegrund, Tuve Skånberg, Lars Gustafsson,
Margareta Viklund, Johnny Gylling, Maria Larsson,
Yvonne Andersson, Göran Hägglund, Mikael Oscars-
son, Ingvar Svensson, Inger Strömbom och Inger
Davidson (alla kd).