Fru talman! Det är alldeles riktigt att det pågår
mycket i Sveriges skolor. Det är en omfattande verk-
samhet, och mycket är naturligtvis bra. Problemet är
att det är ganska tomt med vad regeringen gör. Det
finns två propositioner för ett helt år. Den ena rör
flyktingbarns, eller om det var asylsökandes barns,
skolgång. Det är jättebra. Den andra gäller elevvår-
den, och den är också oerhört central.
Men det är ett faktum att tusentals och åter tusen-
tals elever inte får grundläggande kunskaper, vilket
har kritiserats av Riksdagens revisorer och Skolver-
ket. Man tar inte tag i problemen. Det är bra med
kompetensutveckling för lärare osv. Men vi har en
situation där 17 % av lärarna över huvud taget inte
har en utbildning, samtidigt som pensionsavgångarna
ökar. Då krävs det strukturreformer.
Det förvånar mig att med de stora bekymren läg-
ger man så lite vikt vid detta. Detta är inte bara en
resursfråga. Det råder inget tvivel om att skolan be-
höver pengar. Det är inte bara en resursfråga därför
att vi vet att pengarna inte används på rätt sätt och
inte kommer till nytta där de gör mest nytta. Det är
inte rektor, lärare, elever och föräldrar som håller i
pengarna. Det skapar problem. Det visar också under-
sökningar som kammaren har tittat på.