Fru talman! Jag tänker också uppehålla mig vid
den rapport som kom förra veckan som visar att
150 000 barn i Sverige fortfarande lever i fattigdom.
Framför allt handlar det om familjer med ensamstå-
ende mammor och familjer med invandrarbakgrund.
Det är 150 000 barn fördelade på 85 000 familjer. Det
är en stor mängd vuxna och barn som hittills inte på
något sätt märkt att det går bra för Sverige. Det är
familjer som bävar för varje liten oförutsedd utgift,
som att vinterstövlarna ska vara urvuxna så att de inte
går att använda ett år till eller för att barnen inte ska
förstå att det är helt otänkbart att köpa en likadan
cykel som kompisen just har fått. Vad gör regeringen
för de här familjerna?
Ja, det går ju inte att komma dragande med barn-
bidragshöjningen. Den går till dem som redan har det
någorlunda hyfsat och till dem som har det riktigt gott
ställt men inte till de här 150 000 barnen - åtminstone
inte i praktiken. När barnbidraget höjs minskas ju
socialbidraget eller bostadsbidraget lika mycket. Det
blir plus minus noll i plånboken. Det går inte att lasta
kommunerna för detta, som tycks vara regeringens
taktik just nu. Man kunde inte uppfatta det på något
annat sätt när statsministern i går i partiledardebatten
uppmanade kommunerna att just den här gången låta
bli att minska socialbidraget när barnbidraget höjs.
Det finns ju faktiskt en riksnorm för vad som ska
räknas som underlag för socialbidrag och bostadsbi-
drag. Ska en ändring göras är det alltså regeringen
som ska ta initiativet. Tänker ni göra det, Ingela
Thalén?
Maxtaxan då? Kan den hjälpa de här familjernas
situation? Knappast. I den mån de har valt kommu-
nalt finansierad barnomsorg har de förmodligen redan
en taxa som ligger under det lägsta taket för maxtax-
an. De nya pengar som satsas i den s.k. reformen går
alltså också till dem som redan klarar sig hyfsat och
mest av allt till dem som är mycket högavlönade. Om
de fattiga familjerna har valt att ordna barnomsorgen
på egen hand finns varken förståelse eller pengar att
vänta från regeringens sida. Det vet vi sedan gam-
malt.
Kanske Ingela Thalén tänker lyfta fram föräldra-
försäkringen? Den ska ju ses över inför vårbudgeten,
och det talas om att höja taket så att även de som
tjänar relativt bra ska få ut 80 % av sin lön under
föräldraförsäkringsperioden. Det är bra för de famil-
jerna. Men inte heller detta ger de barnfamiljer rap-
porten handlar om någon förbättring. Föräldraförsäk-
ringen bygger ju, som alla vet, på den inkomst man
hade innan barnet kom. Sedan finns grundbeloppet på
60 kr om dagen, som går till den som inte har någon
inkomst när barnet föds. 60 kr om dagen! Försök att
leva på det om ni kan. Det har legat på den nivån
sedan 1987. Det är faktiskt en skandal, särskilt nu när
det satsas på alla andra barnfamiljer. Med åren har det
blivit så att parti efter parti har insett att det här fak-
tiskt är åt skogen. Just nu har, om jag har förstått
saken rätt, alla partier utom socialdemokraterna före-
slagit en höjning av grundbeloppet i sina budgetför-
slag. Då vore det väl skräp om regeringen inte skulle
kunna samla sig till ett förslag om höjning i nästa års
budget. Det skulle ge många föräldrar, i första hand
många ensamstående mammor, en något drägligare
tillvaro åtminstone under barnets första år. Hur blir
det med grundbeloppet, Ingela Thalén?
Fru talman! Men det skulle gå att göra mycket
mer för de 150 000 barn som jag har koncentrerat mig
på i dag, om bara viljan finns. Det handlar inte längre
om att pengarna inte finns. Det är bara den politiska
viljan som saknas. De 5,6 miljarder som det kostar
staten att införa maxtaxa för en grupp barnfamiljer
skulle ha kunnat fördelas till alla barnfamiljer t.ex.
Det finns ett alternativ som vi kristdemokrater har
lagt fram tillsammans med Moderaterna, Centern och
Folkpartiet. Det innebär att varje barn som fyllt ett år
får 40 000 kr som föräldrarna kan välja att använda
som de själva vill. De 5,6 miljarderna skulle dess-
utom räcka för ett skatteavdrag på 50 000 kr per barn
och år för styrkta barnomsorgskostnader, som även de
som i dag har låga avgifter för barnomsorgen skulle
få del av till skillnad från maxtaxereformen.
Det finns alltså möjlighet för regeringen - det här
är bara ett exempel - att få majoritet för ett förslag
som skulle hjälpa de fattiga barnfamiljerna till en
högre standard samtidigt som resten av barnfamiljer-
na också får en förbättring. Därför tycker jag inte att
det finns något försvar för att pengarna används på ett
sätt som utesluter både de allra fattigaste och de som
valt en annan barnomsorgsform. Jag vet inte hur ni
resonerar, och det skulle vara intressant att få höra.
Den enda förklaring jag kan se är att det rent krasst är
bättre för regeringen att satsa på de breda röststarka
grupperna och på det sättet köpa deras röster. För
vem vill inte ha några tusen till i plånboken även om
man har så att man klarar sig? Att 150 000 barn i
85 000 familjer hamnar utanför välfärdssystemet är
tydligen det svinn en socialdemokratisk regering
stödd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet kallt räknar
med.