Fru talman! Ingrid Burman talade om behovet av
att lyfta fram grupper av barn. Det är faktiskt en rik-
tigt ideologisk start på den här debatten. Från moderat
sida vill vi i stället betona nödvändigheten av att lyfta
fram och se varje enskilt barn.
Det är en härlig rubrik som man har valt för den
här delen av riksdagens allmänpolitiska debatt,
"Barns och ungdomars möjligheter". Lite grann andas
det att se det ljuva i livets alla möjligheter och tro på
dem, som bara barn brukar kunna. Jag tror att de
flesta av oss känner barn som ska bli astronauter och
prinsessor, barn som ska stoppa alla världens krig och
rädda miljön. Jag bor tillsammans med en liten pojke
som ser fram emot när han blir stor och får "en egen
tant".
Just nyfikenheten och tilltron till möjligheterna i
livet är något som jag önskar att alla barn fick ut-
veckla och behålla. Men verkligheten är inte ens här i
Sverige riktigt så ljus.
Det är därför vi har skolor. Skolan är den vikti-
gaste institution vi har skapat för att ge barn och ung-
domar möjligheter, sådana möjligheter som många
annars skulle sakna. Att alla barn ges chansen att
tillägna sig rejäla kunskaper och får stöd och förebil-
der för att utvecklas till ansvarskännande samhälls-
medborgare måste vara en av politikens viktigaste
uppgifter.
Men så är det inte i socialdemokraternas värld.
För andra året i rad uteblir skolministern från den här
debatten. Man måste fråga sig vad det är som gör att
skolan inte längre är viktig för arbetarrörelsen. Vad är
det ni har tappat när ni har lämnat ambitionerna om
skolan som hävstång över klassgränser och sociala
brister? Jag är övertygad om att många av den all-
männa folkskolans förgrundsgestalter skulle bli förfä-
rade om de märkte att det viktiga inte längre är väl
utbildade lärare i skolan, utan att allmänt öka vuxen-
tätheten.
Det ligger väldigt goda skäl bakom att riksdagen
sedan länge bestämt att alla barn ska gå minst nio år i
grundskolan. Det är en plikt för föräldrar att skicka
sina barn till skolan, och verksamheten omgärdas av
statliga mål, regler och krav. Därutöver kommer att vi
mer eller mindre utgår från att alla barn också ska gå
vidare i gymnasiet.
Men verksamheten som den ser ut i dag uppfyller
inte rimliga krav på resultat och kvalitet. Tusentals
elever lämnar skolan med otillräckliga kunskaper,
slås ut redan i sin ungdom. Många utsätts för mobb-
ning, och det är direkt pinsamt att kommuner och
skolor ska behöva kritiseras av Skolverket eller t.o.m.
dras inför domstol därför att barn farit illa.
Det här accepteras inte längre av elever, föräldrar
och andra. De som kan ser sig om efter en bättre
skola, en del skolkar. Men friskolorna är få och dem
vill regeringen helst motarbeta.
Risken med att inte göra någonting åt problemen i
skolan är att människor inte bara tappar tilltron till
politiken, utan också till skolan och bildningen. An-
nat blir viktigare. Redan i dag får vi rapporter om att
föräldrar begär ledigt för semesterresor och allt möj-
ligt annat, alternativt bara låter barnen stanna hemma
när det passar. Det här är en för barnen mycket all-
varlig om än ganska logisk utveckling. Risken är att
barn inte får den grundutbildning och de möjligheter
som skolan syftar till att ge dem.
Vi moderater vill värna skolan som professionell
institution för lärande och en stimulerande miljö för
varje barns personliga utveckling och kunskapsväxt.
Skolan måste moderniseras som arbetsplats. Det finns
ett intellektuellt förfall på många håll som gör att
skolan tappar sitt anseende och sin förmåga att intres-
sera och motivera eleverna. Obehöriga lärare kan inte
konkurrera med Hjärnkontoret på TV eller ett häftigt
dataspel. Det behövs ett lyft som lockar de allra duk-
tigaste att välja lärarutbildning och att arbeta som
lärare.
IT är så mycket mer än datorer och grundutbild-
ning för lärare. Det handlar om erkänsla och frihet för
pedagogisk professionalism, om stimulans att arbeta
mer systematiskt med elevernas förmåga till kritisk
granskning.
En aktuell fråga borde vara bristen på böcker, om
vi ska ha ett barnperspektiv. Vet barnministern vad
böckerna får kosta per elev i dagens grundskola? I en
skola där vi anslår ungefär 50 000 kr per plats blir det
inte mer än lite drygt 500 kr till böcker. Det är den
verkligheten som leder till den torftighet och tafflig-
het som Göran Hägg återigen belyser i en serie artik-
lar i Aftonbladet.
Barn behöver böcker, för att läsa och för att lära.
Särskilt viktiga är riktiga och bra böcker när lärar-
krafterna tryter. Läsande är en grundsten i demokra-
tin, långt viktigare än allmänna värdegrundsprojekt.
Läsande barn och ungdomar utvecklar förmåga att
tänka själva och skaffar sig erfarenheter långt utöver
den påtagliga vardagen. De får insikt om att männi-
skor tänker olika och värdet av det. Men det kräver
att man kan läsa, att man förstår och kan bruka orden
långt bättre än väldigt många barn i Sverige i dag
kan.
Fru talman! Vi ska inte underskatta barns och
ungdomars förmåga att lära. Vi ska inte underskatta
deras initiativförmåga och deras kreativitet. Vi får
inte förtröttas i tron på vuxna som förebilder och
gränssättare. Men det behövs ett aktivt arbete för en
bättre skola, en skola som ser och tar vara på varje
barns unika möjligheter. Därför är det bra att vi har
fått många nya och profilerade skolor som utmanar
det invanda och traditionella. Skolmonopolet hämmar
de viktiga bildningsidealen och uppgiften att öka och
sprida kunskaper till alla.
Låt mig därför till slut bara fråga barnministern:
Vilka konkreta förslag har den socialdemokratiska
regeringen för att säkra varje barns möjligheter och
rätt till en bra utbildning? Listan på kommande pro-
positioner är mycket torftig när det gäller skolområ-
det, barnens arbetsplats, trots att debatten, Skolverket,
Riksdagens revisorer, ESO och många andra visat att
förändringar verkligen behövs. Vad är det ni egentli-
gen väntar på?