Fru talman! För något år sedan hade jag förmånen att besöka dagverksamheten Pussel i Vetlanda i mitt hemlän, Jönköpings län. Det är en dagverksamhet för företrädesvis unga människor med förståndshandikapp.
Jag kommer aldrig att glömma glädjen i blicken hos de unga människor som fanns på den här dagverksamheten över att tillhöra ett arbetsgäng, att tillhöra ett sammanhang, att tillhöra en gemenskap. Jag skulle önska att fler unga och äldre människor med den här typen av handikapp fick den möjligheten.
Jag kommer heller aldrig att glömma det starka engagemang som fanns hos personalen som brann för sin uppgift och brann för sitt kall att se till att människorna på dagverksamheten skulle få en så bra och dräglig tillvaro och ett så meningsfullt liv som möjligt.
Jag nämner detta för att det i mångt och mycket sammanfattar min drivkraft när det gäller handikappolitiken. Det är därför jag är aktiv och brinner för att vi måste se till att människor med funktionshinder, fysiska eller psykiska, ska få ett så drägligt liv som över huvud taget är möjligt.
Det är drivkraften i mitt socialliberala engagemang. Det är drivkraften i att försöka få fler människor att komma bort från det som vi i Folkpartiet har kallat det glömda Sverige och ut i offentligheten ljus och bli en del av det samhälle som vi andra finns i.
En viktig symbol för en offensiv svensk handikappolitik har under många år varit LSS, alltså lagen om stöd och service. Denna lagstiftning genomfördes i början av 1990-talet under den förra borgerliga regeringen och på initiativ av den dåvarande socialministern Bengt Westerberg. Detta var en väldigt viktig frihetsreform i vardagen för de människor som har mycket stora behov av stöd från samhället för att de ska kunna leva ett så drägligt och bra liv som möjligt.
Detta är en frihetsreform som var ifrågasatt när den genomfördes. Den fick på sina håll mycket kritik. Det är också en reform som under den tid som den har funnits många gånger har utsatts för ett intensivt krypskytte, inte offentligt men från inte minst många socialdemokratiska kommunpolitiker.
Nu har LSS-kommittén kommit med ett betänkande där det råder en enighet över alla partigränser om att det nu ska vara en nationell rättighetslagstiftning. Jag tycker att det är bra att alla partier nu kan enas om detta, men så har det inte alltid låtit. Jag vill bara påminna om det, och jag är glad över att vi har kommit så pass långt.
LSS-kommittén har lagt fram ett antal förslag till reformer som nu bereds i Regeringskansliet. Jag hoppas att det kommer att bli ett positivt utfall av detta.
Jag vill från Folkpartiets sida deklarera att vi naturligtvis är beredda att genomföra reformer för att se till att denna reform blir ekonomiskt och mänskligt hållbar i ett längre perspektiv. Men vi kommer aldrig att rucka på grunderna i den svenska assistansreformen som handlar just om att skapa ökad frihet och ökade möjligheter för funktionshindrade, framför allt de allra svårast funktionshindrade.
Fru talman! Regeringen för en mycket offensiv handikappolitik. Sverige har tillträtt FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder. Regeringen har tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting tagit fram en strategi om hur man ska kunna få bort enkelt avhjälpta hinder.
Vi gör en satsning på fritt val av hjälpmedel inom handikappomsorgen. Vi satsar resurser på fontänhusen som faktiskt har visat sig ha en mycket effektiv verksamhet när det gäller att se till att människor faktiskt kommer tillbaka i arbete.
Vi satsar på ökad sysselsättning för människor med funktionshinder. Av Handisams beskrivning, som vi fick en föredragning av i socialutskottet häromdagen, framgår att det sker rätt många spännande och viktiga åtgärder inom det handikappolitiska området just nu.
Det har förts en dialog mellan regeringen och den ideella sektorn om hur man ska kunna utveckla samarbetet mellan det offentliga och den ideella sektorn.
Vi har också vidtagit ett antal åtgärder för att se till att människor som är handikappade och funktionshindrade ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Låt mig bara få påminna om nystartsjobb och nyfriskjobb. Lars U Granberg sade tidigare att vi inte gör någonting för att handikappade ska komma in på arbetsmarknaden. Det är precis det som vi gör. Vi gör i stort sett ingenting annat än att försöka se till att de som står längst bort från arbetsmarknaden kommer in på arbetsmarknaden. Det är annat än på er tid. Då kastades de ut i ett permanent utanförskap.
Vi ser också till att de människor som under många år har tvingats leva på förtidspension nu får en chans att komma tillbaka. Vi har sett till att människor som lever på förtidspension får möjlighet att behålla sin förtidspension - slipper bli av med den - samtidigt som de arbetar. Det är en otroligt efterlängtad reform för många människor som har hamnat i denna svåra situation. Detta är någonting som har varit mycket efterfrågat och mycket uppskattat.
Vi gör en massiv satsning på att också människor med funktionshinder på olika sätt ska kunna få ta del av arbetsmarknaden. Oavsett hur mycket det handlar om - även om det gäller bara en timme i veckan - ska dessa människor ha chansen att komma ut på arbetsmarknaden. Arbetslinjen ska gälla också för människor med funktionshinder.
Fru talman! Det är tuffa ekonomiska tider nu i Sverige och i omvärlden. Det är tuffa ekonomiska tider för människor, för företag, för kommuner, för landsting och för staten. I tuffa ekonomiska tider gäller det att fundera på vilka prioriteringar man har. I tuffa ekonomiska tider gäller det att hålla i pengarna, att vara ansvarsfull och att prioritera. Det gäller att ha hårda nypor för att värna mjuka värden. Då duger det inte att som oppositionen sprätta i väg pengar än hit och än dit. Ena dagen är det mångmiljardbelopp för att täcka löpande förluster i den svenska bilindustrin, andra dagen är det höjd a-kassa, tredje dagen är det höjda pensioner. Detta duger inte om man vill föra en ansvarsfull ekonomisk politik. På i stort sett alla utgiftsområden vill oppositionen ha ökade utgifter. Detta håller inte. Varje vecka och varje dag kommer oppositionen med nya förslag på ständigt ökade utgifter på i stort sett alla utgiftsområden.
Oppositionens pressmeddelandepolitik är inte seriös. Om man inte klarar av att prioritera drabbas kärnan i den svenska välfärden. Med Socialdemokraternas politik riskerar man att behöva ta pengar från den svenska välfärden för att de ska kunna hamna i amerikanska bildirektörers privata fickor.
Elina Linna från Vänsterpartiet sade tidigare att hon vill att 200 miljoner kronor ska satsas på ökad tillgänglighet för funktionshindrade. Jag misstror inte alls den ambitionen. Men var finns dessa pengar, Elina Linna, i ert budgetalternativ?
Om man går igenom Vänsterpartiets budgetalternativ är det ökade utgifter på i stort sett alla områden. I huvudsak ska dessa utgifter finansieras via massiva skattehöjningar i 60-, 70- eller 80-miljardersklassen. Det är så ni vill finansiera era utgiftsökningar på i stort sett alla utgiftsområden.
Strax före jul kom Elina Linnas partiledare Lars Ohly på att det kanske inte är så smart och begåvat att mitt i en brinnande lågkonjunktur kraftigt höja skatterna för låg- och medelinkomsttagare. Det drar nämligen in massvis med köpkraft som leder till att den ekonomiska recession som vi har i dag kraftigt förvärras. Då sade Lars Ohly att det kanske inte vore så klokt att gå vidare med dessa massiva skattehöjningar. Vips, där försvann den satsning på tillgänglighet som Elina Linna vill göra. Vips, där försvann de satsningar på höjda garantipensioner som Vänsterpartiet också vill genomföra. Vänsterpartiets ekonomiska politik är inte seriös. Den är ett ekonomiskt moras.
Med tanke på den samverkan som Socialdemokraterna nu har med Vänsterpartiet drabbas också Socialdemokraternas ekonomiska politik av en stor trovärdighetskris.
Fru talman! Oppositionen bygger luftslott med låtsaspengar, och det är den svenska välfärden som får betala priset.
När det är tuffa ekonomiska tider sätts den politiska viljan på prov. Vi från Folkpartiets sida kommer aldrig att förtröttas i kampen för det glömda Sverige.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer.
(Applåder)