Fru talman! Jag yrkar först och främst bifall till socialutskottets förslag i betänkandet om handikappfrågor och avslår motionsyrkandena.
Jag har nu suttit här ganska länge under debatten och har gjort ett överslag av hur många i salen som har funktionsnedsättningar, och det var 13 av 15. Jag tänker på dem som bär glasögon.
Tillgänglighet till den fysiska miljön, till information och till kommunikation på olika sätt är tre punkter som är viktiga förutsättningar för självbestämmande och självförverkligande för alla, men alldeles särskilt för dem som är funktionshindrade på något sätt.
I den nationella handlingsplanen
Från patient till medborgare
slås fast att handikappolitiken ska verka sektorsövergripande, och den ska vara integrerad inom alla politikområden. Det tycker jag är fantastiskt. Man har länge pratat om att man ska samverka mellan olika myndigheter, och nu helt plötsligt är det ett direktiv. Det är just då, tror jag, som man kan nå målet. Varje sektor i samhället, alla 14, har ansvar och uppdrag att göra samhället tillgängligt för alla.
Jag har tidigare haft en sejour i denna kammare och är nu åter här sedan en kort tid tillbaka. Jag kan konstatera att vissa motioner lever än. Det är ändå ett antal år sedan jag var här senast. Det som slår mig nu när jag ser förslaget i betänkandet är att nu tar man tag i det här, att nu händer det saker och ting.
Alla aktörer måste involveras. Det är glädjande att så många nationella handikapporganisationer har medverkat med ett stort engagemang, för det är just i en sådan dialog som man får fram hur vardagen ser ut och hur den kan göras bättre. Det finns massor av goda idéer som kommer fram i denna dialog.
Myndigheten som har ansvar för detta är, som vi hört här tidigare, Handisam som inrättades år 2006. De ska vara pådrivare. De ska kartlägga hur kommuner och landsting arbetar med tillgänglighetsdatabaser. De ska tillsammans med Boverket lämna en redovisning den 1 juli i år. Vi har skrivit under FN-konventionen om mänskliga rättigheter för dem med funktionsnedsättningar och ska leva upp till den, och man arbetar mot det målet. Boverket och Sveriges Kommuner och Landsting driver också en informationssatsning för att enkelt avhjälpa hinder. Här har bland annat nämnts arbetet för en tillgänglig kollektivtrafik och tillgänglig statsförvaltning. Vi fick i går vid mötet i socialutskottet rapporter från Handisam om hur långt det har kommit. Och även länsstyrelserna har ett arbete att utföra som Handisam ska kolla upp.
När man lyssnar på information, som vi gjorde i socialutskottet i går, är det ganska intressant hur man uppfattar den. Om vi alla i socialutskottet som lyssnade skulle skriva en berättelse om hur vi hade tagit till oss informationen, skulle det bli ganska många olika versioner, för man hör bara det man vill höra.
Jag hörde att myndigheterna har tagit till sig uppdraget och att 70 procent av dem har skapat handlingsplaner och arbetar efter dem. De fysiska hindren har man först tagit tag i. Men man har även kommit en bra bit när det gäller kommunikationsmöjligheterna. De kommer starkt, sade personen som var i socialutskottet i går. Han sade också att de är medvetna om att målsättningen är rörlig och fylls på kontinuerligt. Man vet ju själv att visst kan man skapa nya behov. Det kommer ständigt nya behov, och då får man fylla på och prioritera utifrån det.
Vi ser med tillförsikt fram mot 2010, då arbetet ska redovisas. Jag är också säker på att det finns mer att göra. Jag kan ta ett exempel på vad som hände i kollektivtrafiken i Skåne. Rullstolsburna ungdomar klarade inte att ta sig upp på tåget och fick inte hjälp.
Alla vi - även om några har funktionshinder i form av dålig syn - kan visa hänsyn och inte tränga sig in och fylla tåget, utan se till att hjälpa andra upp på tåget och skapa utrymme. Vi vet alla hur trångt det är på de skånska tågen.
Att visa hänsyn mot varandra betyder väldigt mycket.
För var och en i arbetslaget är det otroligt viktigt för självkänslan att efter sin förmåga ha en uppgift, att ha sysselsättning, att ha arbete helt eller delvis.
Jag arbetar i brukarorganisationerna - i fontänrörelsen med psykiskt långtidssjuka. Med tanke på det som Lars U Granberg tog upp i sitt anförande vill jag säga att det är viktigt att man kompletterar med brukarorganisationerna.
Personligt ombud nämns. De gör jättestora jobb. Vi inom fontänhusen gör också stora jobb.
Vi har ca 75 medlemmar i det minsta fontänhuset, i Båstad där jag är ordförande. I verksamhetsberättelsen från förra året kan man se att elva kommit i arbete med lön, fyra hade arbetstränat, tre hade brutit sin sjukskrivning och sjukersättning och sex hade arbetat ideellt utanför huset. Det blir 24 personer.
Detta skedde med hjälp av småföretagare på orten. Det fungerar jättebra. Det är fantastiskt att se hur dessa människor när de kommer tillbaka till huset och berättar om detta strålar av självkänsla.
LSS-kommittén, med Kenneth som ordförande, bereds ju. Därför behandlar vi inte de ärendena i dag. Det har vi kommit överens om i utskottet.
Frågan om hundar har tagits upp. Det handlar om ledarhundar som gör ett fantastiskt arbete. Här är en jättestor möjlighet. Det är vi överens om. Det är väl något bra att arbeta vidare med. Alliansen har lyssnat på de olika företrädarna. Det pågår ett försöksarbete.
Med tanke på den förra debatten om äldre finns det flera områden där man kan använda sig av djur.
Så har vi frågan om hjälpmedel. Jag glömmer inte de motioner som fanns tidigare om hörhjälpmedel, glasögon och så vidare. Om man vill göra något enligt hälso- och sjukvårdslagen är det sjukvårdshuvudmännen som har ansvar för det.
I Skåneregionen har man tagit tag i frågan om hörhjälpmedel. Alla som vill kommer att få hörhjälpmedel. Det känns jättebra. Det är landstingens uppgift.
Massor av saker är gjorda. Det finns fler kvar att göra. En apparat har satt i gång med alla tillsammans där vi också måste vara förebilder.
Jag tycker att alliansen och folkhälsominister Maria Larsson verkligen har fått fart på detta för att nå målen inom handikappolitiken, men det finns mer att göra och allt kostar inte.
Alla måste bidra. Vi måste ge möjlighet till viss valfrihet. Tillsammans kan vi åstadkomma ett lysande resultat.
(Applåder)