Fru talman! Först till huvudfrågorna: När får vi ett besked av regeringen, som själv gör bedömningen att man inte kommer att hinna klart med tillgänglighetsanpassningen till 2010, om vad som behöver göras mer?
Stolt - det kan man säkert vara. Sedan kommer harangen att ni har hunnit göra mer på två år än vad den tidigare regeringen gjorde. I går träffade vi representanter för Handisam som var väldigt tydliga med att det är väldigt rörliga mål. Men Kierkemann är tydlig: Under två års tid har man tagit jättestora kliv mot detta rörliga mål. Det är ett rörligt mål beroende på med vems ögon som ser på hur tillgänglighetsanpassningen har gått framåt i samhället. Kierkemann är säker, hon vet, att man har gjort rätt och att man har gjort mycket.
Angående sysselsättningen var regeringen uppvaktad av den samlade handikapprörelsen i Sverige när ni drev igenom förvärvsavdraget. I det läget ställde de handikappade krav på att använda pengarna för att minska utanförskapet genom att skapa incitament för att personer med funktionsnedsättning ska får en säkrare plats på arbetsmarknaden. Vad var det regeringen valde? Incitamentet att gynna de friska, gynna dem som är inne på arbetsmarknaden och har en säker plats.
Man kan vara stolt, men jag förstår mig inte riktigt på den stoltheten.
Huvudfrågan är: När får vi besked av regeringen om hur arbetet går vidare efter 2010?