Fru talman! Det verkar som om vi ändå är överens om att regeringen gör rätt så kraftfulla satsningar på fontänhusen. Jag uppfattar Elina Linna som att hon håller med om det.
Vi ska naturligtvis se till att skingra den osäkerhet och den oro, om det nu finns en sådan, inför exakt hur de här pengarna ska fördelas och enligt vilka principer det ska gå till. Jag tror att det finns skäl för regeringen att återkomma i den frågan, och det kommer regeringen också att göra.
Men jag är glad över att vi nu är överens om att regeringen faktiskt gör kraftiga satsningar på fontänhusen. Precis som Elina Linna säger gör fontänhusen en fantastisk insats, och har så gjort under många år. Jag tycker inte att de har fått den uppmärksamhet och erkänsla som de förtjänar för det arbete de har gjort.
Men jag tycker också att Elina Linna försöker smita ifrån frågan om finansiering. Jag ber om ursäkt, fru talman, för att jag biter mig fast vid den frågan. Vi måste ju se till att politiken hänger ihop. Jag kan förstå att Elina Linna säger att ni inte gillar de skattesänkningar som regeringen har genomfört för låg- och medelinkomsttagare. Låt oss säga att man från början har sagt att man ska ta tillbaka det här och höja skatterna med 60-80 miljarder kronor och att det ska användas till att finansiera angelägna satsningar exempelvis när det gäller tillgängligheten. Sedan kanske man kommer på att det nog inte var så smart att mitt i brinnande lågkonjunktur höja skatterna för dem som tjänar minst därför att det inte är bra ur konjunktursynpunkt. Då försvinner finansieringen för de viktiga och angelägna satsningar som naturligtvis behöver genomföras; det jag håller med om. Men den ekonomiska politiken och socialpolitiken måste hänga ihop. Man kan inte bara stå i talarstolen i den socialpolitiska debatten och säga att alla ska få mer pengar när man inte har någon finansiering för det när man diskuterar det i den ekonomiska politiken när finansutskottet har debatt. Politiken måste hänga ihop.
(Applåder)