Fru talman! Det betänkande som vi diskuterar bygger på motioner, och väldigt många av motionerna har behandlats med förenklad behandling. Det kommer därför att vara väldigt många frågor som hänger kvar när det gäller regeringens insatser och regeringens förslag i handikappolitiken. Som Lars U Granberg avslutade sitt anförande med finns det många frågor där vi väntar att regeringen kommer med förslag till svar.
Fru talman! När det gäller det här betänkandet har Vänsterpartiet två egna reservationer och två tillsammans med s och mp. Självklart står jag bakom våra samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation nr 1.
I mitt anförande kommer jag att närmare beskriva de två egna reservationerna. Men först ska jag säga några ord om tillgänglighet.
Som bekant närmar vi oss året 2010, det år då vi ska ha ett samhälle tillgängligt för alla. Det lovar den nationella handlingsplanen för handikappolitiken, beslutad här i kammaren för snart tio år sedan. Både regeringen och vi riksdagsledamöter vet att vi inte kommer att nå upp till målet. Vi i oppositionen väntar att regeringen nu skyndsamt ska redovisa hur man tänker gå vidare för att kunna uppnå de uppsatta målen.
Fru talman! Hösten 1997 berättade en undersköterska med namnet Sarah Wägnert för massmedierna om de missförhållanden som boende på ett äldreboende i Solna utsattes för, detta efter att chefer och politiker inte hade lyssnat på personalen när de tidigare påtalat problemen.
Denna händelse ledde till lagen med namnet lex Sarah, som innebär att var och en som är verksam inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionsnedsättning enligt socialtjänstlagen eller var och en som fullgör uppgifter enligt lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, LSS, ska vaka över att enskilda får god omvårdnad, gott stöd och god service samt lever under trygga förhållanden och ska anmäla allvarliga missförhållanden som gäller någon enskild. Dessa skyldigheter gäller både i kommunal och i privat verksamhet. Det ska finnas rutiner på arbetsplatserna av vilka det framgår till vem och hur en anmälan ska göras.
Allt är bra så långt, men sedan följer enligt Vänsterpartiets mening den svaga länken, nämligen att anmälan ska göras till närmaste chef. Vänsterpartiet menar att anmälningarna borde gå till en helt fristående och opartisk person. I vår motion föreslår vi att denna utomstående opartiska person skulle vara länskonsulenten.
För några veckor sedan råkade jag träffa Sarah Wägnert, som nu arbetar som undersköterska på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Vi diskuterade lagen och problematiken med anmälan till chefen, för att jag skulle kunna berätta för mina kolleger i socialutskottet att också Sarah Wägnert är av den åsikten att anmälan ska gå till en fristående, opartisk person.
Fru talman! Vänsterpartiet har i betänkandet en annan reservation där vi föreslår att Socialstyrelsen ska få uppdraget att klargöra att stammare har rätt till hjälpmedel och att dessa hjälpmedel ingår i landstingens ansvar. Ca 1 procent av alla vuxna stammar. Det är fyra gånger vanligare att killar stammar än att tjejer gör det. Kunskapen om stamning som funktionsnedsättning är liten hos allmänheten. Det finns många fördomar om stamning. Det är inte ovanligt att omgivningen tror att den stammande personen är blyg eller kommer att "växa ifrån" stamningen.
Vänsterpartiet anser att samhället har ett ansvar för att hjälpa personer som stammar. Det finns tekniska hjälpmedel som kan erbjudas genom landstingens hjälpmedelscentraler, men i dag är det bara två landsting som har sådana hjälpmedel i sitt utbud, fastän det är landstingens uppgift att erbjuda hjälpmedel. Vi anser att det är en viktig fråga att tillgången till hjälpmedel för stammare garanteras över hela landet. Det är därför vi föreslår att Socialstyrelsen får detta uppdrag.
Majoriteten i socialutskottet blundar för verkligheten och hänvisar frågan om hjälpmedel och andra åtgärder till stöd för personer som stammar till sjukvårdshuvudmännen. Det är beklagligt att majoriteten inte inser att endast få av landets stammare får tillgång till hjälpmedel som datorprogram och speciella hörapparater, hjälpmedel som skulle bidra till att stammare får förutsättningar för ett bättre liv.
Fru talman! Jag avslutar med att upprepa mitt yrkande om bifall till reservation nr 1.
I detta anförande instämde Eva Olofsson (v), Ann Arleklo, Catharina Bråkenhielm, Christer Engelhardt, Lars U Granberg och Per Svedberg (alla s) samt Thomas Nihlén (mp).