Fru talman! Det betänkande som vi i dag ska debattera behandlar 38 motionsyrkanden, och jag vill yrka avslag på samtliga motioner mot bakgrund av pågående arbete på området.
Det är med stolthet jag kan konstatera att den regering jag företräder tar handikappfrågorna på stort allvar. Vår grundinställning är att Sverige ska vara ett öppet och modernt samhälle som bejakar de olikheter och den mångfald som finns och att människor ska ges möjligheter att själva påverka de beslut som rör deras egna liv.
Det handikappolitiska arbetet ska särskilt inriktas mot att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället, som vi har hört flera personer här prata om, för människor med funktionshinder, att förebygga och bekämpa diskriminering av personer med funktionshinder och att ge alla med funktionshinder förutsättningar för självständighet och självbestämmande.
Att vara funktionshindrad behöver inte vara ett problem om samhället anpassas och görs tillgängligt för alla. Därför tillsatte regeringen som en del i tillgänglighetssatsningen i oktober 2007 en statssekreterargrupp med uppgift att utarbeta en strategi för hur målen rörande tillgänglighet ska nås fram till 2010. Strategin fokuserar på tre områden: att intensifiera arbetet med att undanröja enkelt avhjälpta hinder i lokaler dit allmänheten har tillträde, att skapa en tillgänglig kollektivtrafik och att skapa en tillgänglig statsförvaltning.
En förutsättning för att kunna åtgärda bristande tillgänglighet är att man har kartlagt vilka bristerna är och att man följer upp om de åtgärder som har vidtagits räcker. 14 myndigheter - däribland Arbetsförmedlingen, Banverket, Boverket, Skolverket och Socialstyrelsen, som har särskilt ansvar för att genomföra handikappolitiken i sin sektor, och Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning, som strukturerar - samordnar och driver på arbetet.
Som ett led i arbetet har Boverket i budgetpropositionen tillförts 6 miljoner för 2009 och lika mycket för 2010 för arbetet med enkelt avhjälpta hinder. Dessutom har regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting inlett ett samarbete för att intensifiera tillgänglighetsarbetet.
Brister i tillgängligheten drabbar inte bara funktionshindrade utan alla som av andra skäl, till exempel ålder, har svårt att röra sig. Detta är också en viktig aspekt, då antalet äldre äldre ökar dramatiskt de kommande åren och därmed kostnaden för till exempel färdtjänst. Frågan om bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder ska ses som en form av diskriminering utreds för närvarande.
Fler i arbete är ett av denna regerings viktigaste mål. Detta gäller självklart även funktionshindrade, som med stöd av arbetshjälpmedel ska få möjlighet att komma ut i arbetslivet.
Ett av målen är en tillgänglig kollektivtrafik. Det är viktigt att kollektivtrafiken är användbar för alla människor i samhället. Även personer med funktionsnedsättning ska kunna ta sig till och från skola, arbete och vänner med allmänna transportmedel. För att påskynda detta arbete avsätter regeringen 150 miljoner ytterligare under åren 2009 och 2010 för att tillgänglighetsanpassa den statliga infrastrukturen.
Banverket och Vägverket fick 2006 i uppdrag att arbeta fram ett nationellt handlingsprogram för hur kollektivtrafiken ska kunna bli tillgänglig för alla. Dessutom har regeringen tillsatt en utredning som ska se över hur passagerarrättigheterna i kollektivtrafiken ska stärkas.
När det gäller tillgängliga myndigheter bör statliga myndigheter föregå med gott exempel. De har därför fått i ansvar att göra sina lokaler, sin verksamhet och sin information tillgänglig för personer med funktionshinder. Till exempel ska de lokala servicekontoren utformas så att de är tillgängliga för alla.
Vänsteroppositionen skriver i en reservation att de utvärderingar som har gjorts visar att mycket är gjort för att målen ska nås men att också mycket återstår.
Redan år 2000 beslutade riksdagen om en handlingsplan för handikappolitiken med målet att Sverige ska vara tillgängligt för personer med funktionsnedsättning 2010, och jag kan konstatera att mer har gjorts på två år av den nya alliansregeringen än vad som gjordes på sex år av den gamla vänsterregeringen.
Tekniska hjälpmedel är en oerhört viktig del i möjligheterna att klara sig själv. Det försöksprojekt som pågår i tre landsting, där man fritt kan välja hjälpmedel, är definitivt ett steg i rätt riktning mot större självbestämmande i vardagen.
Det slår mig när jag läser vänsteroppositionens motioner och reservationer att det är så enkelt att ställa krav och anklaga regeringen för att den inte gör tillräckligt utan att ägna en tanke åt eller skämmas det minsta över att man inte genomförde alla dessa viktiga åtgärder när man själv satt vid makten och hade alla möjligheter att genomföra förbättringar.
Fru talman! Alliansregeringen har fått ta över ansvaret här som på så många andra områden för vänsterregeringens tillkortakommanden, och vi kommer att göra allt vi kan för att uppnå målet om ett samhälle tillgängligt för alla.
(Applåder)