Fru talman! Karl-Erik Svartberg har frågat mig om
u-krediter kan komma i fråga för Indonesien efter
beslutet att förbjuda SBSI, Indonesiens fria
fackföreningsrörelse.
Pär Granstedt har frågat mig hur förbudet nyligen
av Indonesiens största oberoende fackförbund och
fängslandet av ett stort antal av dess ledare
påverkar regeringens syn på frågan om u-krediter
till Indonesien.
Jag besvarar de två frågorna i ett sammanhang.
Den svenska regeringen ser självfallet allvarligt på
det ökande förtrycket av den oberoende
fackföreningsrörelsen SBSI från de indonesiska
myndigheternas sida. Att endast ett fackförbund är
godkänt i Indonesien och att SBSI hittills förvägrats
registrering som fackförbund kan vi heller inte
acceptera. De aktuella händelserna motiverar en
ökad bevakning av utvecklingen på det
arbetsrättsliga området i Indonesien.
Regeringens generella syn på MR-läget i
Indonesien har jag redogjort för vid ett antal
frågestunder i kammaren under våren. Vid ett av
dessa tillfällen besvarade jag just en fråga om de
fackliga fri- och rättigheterna i Indonesien. Då
beskrev jag också det stöd på MR-området som
Sverige för närvarande ger, inkl. stöd till landets
fria fackföreningsrörelse.
Vad beträffar regeringens förslag att låta BITS
bereda u-krediter för Indonesien, som nu bifallits
av riksdagen, framgår klart av propositionens
skrivningar att regeringen ämnar gå varsamt fram.
Sålunda kommer beslut i varje enskilt fall att
underställas regeringens prövning. Härvid
kommer, vilket jag tidigare påpekat här i
kammaren, självfallet utvecklingen på MR-
området att väga tungt.