Fru talman! Det är naturligtvis riktigt att det är illa
ställt både med mänskliga rättigheter och med
fackliga rättigheter i väldigt många länder. När man
bedömer frågan om olika typer av bistånd till
Indonesien måste man göra en helhetsbedömning.
Detta är ju inte det enda problemet, utan det finns
en lång rad andra exempel på övergrepp mot
mänskliga rättigheter i Indonesien, allra värst
manifesterat i Östra Timor. Det är totalbilden och
det faktum att man kan se tecken på att situationen
i Indonesien förvärras som gör det hela så
alarmerande.
När det gäller en förstärkning av det svenska
biståndet genom en introducering av nya
biståndselement måste man ställa sig frågan: Är det
rätt signal att trappa upp det svenska biståndet
samtidigt som respekten för mänskliga rättigheter
trappas ner i ett land? Jag tror att biståndsministern
och jag är ense om att det är fel signal och om att
vi inte skall ge den signalen.