Fru talman! Jag skall till att börja med bekräfta att
jag givetvis inte är emot bistånd som riktas direkt
till organisationer som vill förbättra situationen för
mänskliga rättigheter och demokratin och till stöd
för demokratirörelsen i Indonesien. Däremot är
det helt uppenbart att man måste se mycket
restriktivt på insatser som skulle kunna stärka den
nuvarande regimens position. Det är klart att u-
krediter lätt kan få den karaktären.
Jag tycker också att de markeringar som
biståndsministern nu gjorde var väldigt bra. Tillåt
mig också göra den tolkningen att u-krediter till
Indonesien inte är tänkbara under nuvarande
omständigheter. Det är värt att notera. Då är det
naturligtvis inte heller meningsfullt att bereda
sådana krediter, utan vi får avvakta tills läget
förhoppningsvis förbättras. Det kanske skulle vara
en idé, innan regeringen i framtiden tar ställning till
nya u-krediter, att ta upp frågan till prövning och
diskussion i Utrikesnämnden.