Fru talman! Jag kan dock inte låta bli att något
vidga det asiatiska perspektivet, så att det inte är
enbart Indonesien som lyfts fram vid varje tillfälle
när vi talar om u-krediter och relationen till
fackföreningsrörelsen. De länder för vilka vi för
närvarande har öppet för u-krediter och där man
kan påstå att en fri fackföreningsrörelse inte
existerar, eller där verksamheten på olika sätt är
kraftigt begränsad, är Kina, Vietnam -- där vi ännu
inte har några krediter, men där möjligheten står
till buds --, Indonesien, Egypten, Ghana och
Marocko. Jag kan fortsätta att räkna upp en lång
rad andra länder, där fackföreningsrörelsen
sannerligen inte, och tyvärr inte, har de rättigheter
som den skulle ha. Jag kan också nämna Pakistan,
Thailand, Uganda och Zimbabwe. Jag gör detta
enbart för att stryka under hur svårt och komplext
detta är.