Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Det är
klargörande, men jag anser inte att det är
tillfredsställande.
Vi får ju dagliga rapporter om hur mänskliga
rättigheter och friheten för människor inskränks.
Militärregeringen i Indonesien har ju stått i fokus
många gånger i denna kammare på grund av
ockupationen av Östtimor. Vi har kritiserat
Indonesiens regering för detta.
Vi diskuterade frågan om Indonesien i
biståndsdebatten. Utrikesutskottet hade faktiskt
skärpt kraven på möjligheten att ge bistånd, u-
krediter, till Indonesien. Vi sade att vi förutsätter
att regeringen kommer att verka för att demokrati
och mänskliga rättigheter skall respekteras.
Vid tiden mellan debatten och beslutet som
fattades veckan efter slog den indonesiska
regeringen till och förbjöd den oberoende fackliga
rörelsen. De vill också förbjuda arbetare att
demonstrera för höjda löner. Det började den 14
april i Medan, som är Sumatras största stad. 25 000
industriarbetare demonstrerade för höjda löner,
från ca 8 kr per dag till 35 kr per dag. Men dessa
demonstrationer hindras och slås ner, och så
kommer förbudet mot hela denna oberoende
fackliga rörelse.
Då ställer jag frågan: Är inte ett så flagrant brott
mot mänskliga rättigheter orsak nog för att stoppa
beredningen av u-krediter?