Fru talman! Vi har att diskutera utrikesutskottets betänkande UU13,
Globalisering
. Få begrepp kan väl tolkas och uppfattas på så många olika sätt som just ordet globalisering. Fråga en varslad metallarbetare i Sverige, en boskapsskötare i Mali eller en finansspekulant på Wall Street och du kommer att få i grunden helt olika svar om vad globalisering är och vad den får för konsekvenser.
Det som för den ene är nya affärsmöjligheter är för den andre bara ett fördjupat utnyttjande. Vem vi är och varifrån vi betraktar världen avgör hur vi ser på globaliseringen.
I betänkandet säger man att nya möjligheter öppnats "för såväl individer och företag som för idéer och information att fritt röra sig över gränserna". Det säger kanske en del om varifrån en del riksdagsledamöter ser på världen.
För de ungdomar som har de ekonomiska förutsättningarna att "backpacka" sig genom Sydostasien eller för de multinationella företag som har kunnat expandera på nya marknader har globaliseringen uppenbarligen gett nya och positiva möjligheter. Men dessa nya positiva möjligheter omfattar knappast de 11 756 personer som dog under sina försök att ta sig in i Europa mellan åren 1988 och 2007. Knappast omfattade de heller de småbönder i Burkina Faso eller Bolivia som nu ser sig utkonkurreras av hårdsubventionerat europeiskt industrijordbruk på sina egna hemmamarknader.
Visst kan idéer och information röra sig fritt, i alla fall mellan oss som bloggar, som dagligen uppdaterar vår status på Facebook eller som mms:ar hem till våra föräldrar. Men inte rör sig informationen speciellt fritt eller globalt mellan de miljarder människor som aldrig har pratat i en telefon eller för de hundra miljoner barn som i dag inte kommer att gå till en skola.
Fru talman! Globalisering är både en verklig process och en ideologisk process. Den är verklig i det avseendet att ekonomin sedan århundraden är global och tenderar att bli allt mer global. Den är verklig också genom att teknologiska framsteg möjliggjort för den minoritet av jordens befolkning som haft tillgång till dessa framsteg att utbyta information och kunskap på ett sätt som vi aldrig sett tidigare i jordens historia.
Denna utveckling tillsammans med det ökade internationella samarbetet som vi nu också måste se som en del av globaliseringen är i grunden positiva processer. Men långt ifrån alla delar av globaliseringen sker enligt en naturlag. Det är inga osynliga händer som flyttat makt från demokratiska arenor till de multinationella företagens slutna styrelserum, som systematiskt har befriat riskkapitalisterna från demokratisk styrning, reglering och ansvarsutkrävande.
Det är inte heller några osynliga händer för den delen som har genomfört regelrätta korståg mot offentligt ägande som har resulterat i att sektor efter sektor i land efter land öppnats upp för de multinationella företagens kortsiktiga vinstintressen och spekulation. Denna utveckling må beskrivas som om den var från ovan given men är ett resultat av medvetna politiska beslut.
Det är den utveckling vi nu ser resultatet av, när sågverksarbetarna vid Färilasågen i Ljusdal, metallarbetare i Olofström eller undersköterskor i Örnsköldsvik får betala ett oerhört högt pris för den lågkonjunktur som skapats genom enorma spekulationsbubblor och en oreglerad finansmarknad. För dem och miljoner andra världen över känns nog skrivningarna i betänkandet om att det friare flödet av kapital skapar tillväxt och välstånd som något verklighetsfrämmande.
Men precis som den utveckling vi sett i stor utsträckning är ett resultat av medvetna politiska beslut skulle en helt annan utveckling än den rådande kunna vara möjlig. Styrelserummen skulle kunna öppnas upp för insyn. Makten över finansmarknaderna skulle kunna flytta tillbaka till de folkvaldas händer. Internationella finansinstitutioner som Internationella valutafonden och Världsbanken skulle i grunden kunna reformeras och demokratiseras. Skatteparadisen skulle kunna stängas ned. Handelns regler skulle kunna göras rättvisa, och de rika länderna och de multinationella företagen skulle kunna tvingas ta sitt ansvar för klimatförändringarna.
Sverige skulle kunna spela en central roll i en sådan utveckling. Vi skulle kunna vara en allierad till de miljarder människor som fjättrats av fattigdom, hunger och hopplöshet, men det kommer Sverige knappast att vara med den borgerliga regeringen.
Fru talman! Globalisering beskrivs ofta som en ömsesidig process, som ett globalt utbyte frikopplat från maktrelationer, men det fungerar i realiteten tämligen enkelriktat. Bakom den nyliberala retoriken om ökat utbyte har det skett en tydlig förskjutning av makt och en tydlig omfördelning av resurser till ett fåtal länder och till ett fåtal händer.
De 350 största företagen står för 40 procent av handeln, samtidigt som vi ser att handeln med Afrika minskar som andel av den totala globala handeln. 87 av de 100 största globala företagen har sina säten i USA, Japan och EU, samtidigt som vi i flera utvecklingsländer ser en ren avindustrialisering.
Före påsk träffade jag Floresmilo Simbaña från den ecuadorianska ursprungsbefolkningsorganisationen Ecuarunari som menade att den så kallade fria konkurrensen på en så kallad fri marknad som EU erbjöd hans land genom den så kallade frihandeln i det associeringsavtal som just nu förhandlas mellan EU och bland annat Ecuador, var som att låta en tiger slåss med en åsna - under förutsättning att åsnan dessutom var bunden.
Men det har också varit en omfördelning inom länder. Sedan 2001 har de samlade inkomstökningarna i USA till 96 procent gått till den rikaste tiondelen i samhället. I Sverige har vi de senaste åren kunnat se hur 60 procent av skattesänkningarna under den borgerliga regeringens gått till män.
Denna omfördelning av makt och resurser är nämligen inte bara en omfördelning från fattiga till rika. Det är också en omfördelning från kvinnor till män. Två tredjedelar av världens jordbrukare är kvinnor, men medan kvinnor dominerar de småjordbruk i syd som producerar för den lokala marknaden och som nu utkonkurreras av hårdsubventionerade jordbruksprodukter från EU och USA dominerar männen de stora och medelstora jordbruken med inriktning på exportprodukter, alltså den del av jordbrukssektorn som ges nya möjligheter att vinna marknadsandelar när handeln nu öppnas upp.
Av de 42 miljoner människor som arbetar till svältlöner och under usla förhållanden i världens över 5 000 exportfrizoner är över 80 procent kvinnor. Det är inte speciellt svårt att gissa vilket kön deras arbetsgivare har.
Fru talman! Kampen för att världens resurser ska fördelas mer rättvist och solidariskt börjar här hemma i Sverige. Vi som tillhör arbetarrörelsen förstod redan i vår rörelses barndom att kampen för rättvisa, jämställdhet och demokrati inte känner några gränser, inte bedrivs i ett politiskt vakuum. Därför har den internationella solidariteten varit grunden för vårt politiska arbete.
Vi vet att det kanske viktigaste vi kan göra för att möjliggöra för kvinnorna i El Salvadors maquillas att organisera sig fackligt, för att minska de avgrundsdjupa klassklyftorna i Brasilien och för att ge trygghet åt dem som fjättrats av fattigdomens otrygghet, är att försvara arbetsrätten, välfärden och trygghetssystemen här hemma i Sverige.
Genom forskning och utbildning, genom att värna arbetsrätten och de sociala trygghetssystemen, genom att stå upp för allas rätt till lika behandling och kräva att lika lön ska gälla för lika arbete, oavsett nationalitet, på den svenska arbetsmarknaden skulle Sverige och de svenska löntagarna ha goda förutsättningar att ta sig an framtidens utmaningar. I denna del håller jag i stora delar med om det tidigare talare har sagt.
Världsbanken har i rapporten
Union and Collective Bargaining
visat att fungerande fackföreningar och kollektivavtal i ett land bidrar till lägre arbetslöshet och lägre inflation, högre produktivitet och snabbare anpassning vid ekonomiska kriser. Det gäller så klart i Vietnam, Nigeria och El Salvador såväl som i Sverige.
Fru talman! Vad globalisering är och borde vara ligger i betraktarens öga. Somliga må eftersträva en globalisering av privatiseringar, spekulation och avregleringar. Som vänsterpartist vill jag se en globalisering som är solidarisk - en globalisering av rättvisa, jämställdhet och demokrati.
Därför yrkar jag, precis som föregående talare, bifall till reservationerna 1 och 3.
Jag vill avslutningsvis också kort tillägga att Vänsterpartiet under behandlingen önskat reservera sig till förmån för motion U343 yrkande 7 om en global konferens om HBT-frågor, ett krav som vi själva har drivit under en längre tid. Det har dock missats från vår sida under behandlingens gång, och det ber vi om ursäkt för.