Fru talman! På något sätt ska jag försöka besvara frågan. Man hör ibland att det i vissa länder förekommer barnarbete och arbetsvillkor som vi tycker är helt orimliga, till exempel 12-14 timmars arbete utan avbrott, utan paus och liknande.
Inte sällan brukar det hävdas att det där är ett argument för att bojkotta eller för att reducera handelsförbindelserna med ett sådant land och så vidare och på olika sätt bestraffa landet i fråga. Inte sällan kan man få detta motiverat med att vår egen arbetskraft om vi handlade med länder som tillåter den typen av arbetsvillkor och låga löner skulle försättas i en besvärlig situation på så sätt att människor då kan råka bli utkonkurrerade och arbetslösa.
Argumentet är begripligt, men återigen: Detta är mycket farligt därför att det är precis det som utgör en form av startpunkt för att på nytt reducera handelsutbytet. Vi kan enas om att vi tycker att arbetsförhållandena i de exempel jag här nämnt är orimliga. Det är mycket bättre att på politisk nivå förmå landet i fråga att införa den typ av restriktioner, den typ av regelverk och den typ av normsättning som vi tycker är rimliga i stället för att bojkotta och isolera landet.