Fru talman! Vi har bara en värld att leva i. Nu håller vi också på att skapa oss en enda värld.
Temat för dagens debatt är globalisering, ett av det senaste decenniets stora politiska modeord. Dess definitioner är synnerligen oklara, precis som föregående talare har varit inne på, men vi vet att det är ett högst verkligt fenomen som förändrar världen på ett genomgripande sätt.
Hur länge har globaliseringen pågått? Vissa hävdar att den har pågått i mer än 500 år. Andra säger att det är något som inträffat de senaste 50 eller 20 åren. Men det händer.
Miljöpartiet har en ganska hoppfull syn på det här med globalisering. Vi gillar att världen blir rundare. Aldrig förr har så många människor på jorden haft det så bra. Handeln har vuxit. Det har blivit lättare att resa. Det har blivit lättare att flytta över hela världen. Världen håller på att växa samman, och det är något som vi i Miljöpartiet tycker är väldigt bra.
Men globaliseringen är inte bara en solskenshistoria. Stora delar av världen ligger fortfarande kvar i elände och förtryck. Maktrelationerna i världen är ytterst ojämlika. Vi i den rika världen tjänar på att maktrelationerna ser ut som de gör. Många i den fattiga världen hålls nere delvis genom beslut som vi i den rika världen är med om att fatta.
En av de mest positiva utvecklingarna som har skett är informationens globalisering. Aldrig förr har så många människor kunnat kommunicera så oerhört mycket som skett de senaste åren. Den nya informationstekniken, och nu talar jag inte bara om Internet utan även om mobiltelefoni, har gjort att världen har kunnat komma även ut till de fattigaste byarna världen över. Informationsteknologin håller på att skapa en värld där information även för väldigt fattiga människor bara är ett telefonsamtal bort. Det här är en enormt positiv utveckling. Jag tror inte att vi i dag kan inse hur stor den här skillnaden egentligen kommer att vara. Det kommer att vara uppenbart för historikerna om 50 år. Det är en revolution som har skett.
Informationens globalisering innebär också att det har blivit allt svårare för förtryckande regimer att hindra människor från att få kunskap, att få veta vad det är som händer. Den kinesiska diktaturen försöker censurera Internet, men alla som kan någonting om datorer vet hur man kringgår den kinesiska brandväggen.
Diktaturer får allt svårare att kontrollera information. Det blir svårare att förtrycka människor. Det här är någonting som världens förtryckarregimer måste anpassa sig till. Det vill de inte göra. Det kommer att ta tid. Men informationens globalisering gör att censur har blivit mycket svårare, och det är någonting som gör att vi kan se fram mot att fred och demokrati kommer att sprida sig ännu mer över världen de kommande decennierna.
Globalisering innebär också att världen blir tryggare, framför allt för små länder. Det växer fram ett globalt ramverk för handel och för internationellt samarbete som gör att små länder inte längre behöver känna sig otrygga på det sätt som de har varit tvungna att göra under föregående sekler. Återigen är det här en stor förändring, och vi kommer kanske inte att se omfattningen förrän vi betraktar den i historiens backspegel.
Allting är ändå inte av godo. En av de drivande faktorerna bakom globaliseringen är resandets globalisering. Här finns ett problem. Det är att det globala resandet, de globala transporterna inte bär sina egna kostnader. Lastbilstrafiken med varor som fraktas kors och tvärs över världen är subventionerad genom statliga motorvägar. All trafik som bränner diesel, olja eller flygbränsle är subventionerad genom att den inte betalar kostnaderna för de skador som utsläppen orsakar.
En global klimatkris håller på att utveckla sig. De globala transporter som för med sig så många positiva effekter bär inte sina kostnader. De kostnaderna kommer att få betalas i första hand av världens fattigaste, av dem för vilka torkan som uppstår på grund av klimatförändringar är en katastrof och av dem vars hem kommer att översvämmas när polarisarna smälter. Globalisering innebär möjligheter, men den innebär också globala hot som är större och svårare att hantera än de hot som tidigare generationer har ställts inför.
Ett annat hot som jag ska tala mycket kort om är globaliseringen av sjukdomshotet. När digerdöden kom till Europa dröjde det flera år innan den tog sig från Krim hit till Sverige, flera år. Om ett motsvarande virus skulle utvecklas i dag skulle det kunna sprida sig nästan med blixtens hastighet över hela världen på grund av det moderna flyget som gjort att de flesta människor i den rika delen av världen realistiskt sett kan ta sig jorden runt inom loppet av några timmar. Det är ett stort hot, och jag tror inte att vi har tänkt tillräckligt mycket på hur vi ska bemöta det, mer än att vi hoppas att det aldrig ska inträffa i verkligheten.
En annan sak som har förändrat världen är att konflikter inte längre är någonting som sker långt borta. En gång i tiden kunde Sverige begå de grövsta övergrepp nere på kontinenten, under 30-åriga kriget. Det gjorde vi, och det var riskfritt för Sverige att bete sig på ett fruktansvärt sätt mot civilbefolkningen i andra länder, för den civilbefolkningen hade ingen möjlighet att slå tillbaka.
I den moderna världen, där transporter är så billiga och överkomliga, kan inte ett land längre bete sig hur som helst utan risk för att ett offer, med rätt eller orätt, ska begå vedergällning. Man måste alltid fördöma terroristattacker. De är omoraliska. De är vidriga. Men vi ser nu en värld där alla är varandras grannar. Det kräver att alla uppträder sjyst mot varandra, därför att obehagliga handlingar inte längre är någonting som sker långt bort. Långt bort var ett begrepp som existerade under 1900-talet. Långt bort finns inte längre. Vi har
en
värld. Den är rund. Den är globaliserad.
Från Miljöpartiets sida ser vi att man inte kan möta globaliseringen genom en avdemokratisering eller genom ett globalt övervakningssamhälle. Hoten har blivit globaliserade. Byråkratin har blivit globaliserad. Demokratin måste också globaliseras. En global sjysthet och anständighet och rättvisa spelregler måste också införas.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 1 och 3.
(Applåder)
I detta anförande instämde Bodil Ceballos (mp).