Fru talman! Ministern väljer här att missförstå
mig. I Sverige har man jobbat med en väldigt aktiv
politik på jämställdhetsområdet. Man har jobbat med
att ta fram jämställdhetsplaner. Man har ålagt olika
företag att de skall upprätta jämställdhetsplaner.
Lagstiftningen mot diskriminering av kvinnor på
arbetsmarknaden är också mycket hårdare än den
lagstiftning som finns mot diskriminering på grund av
etnisk tillhörighet. Man har alltså jobbat aktivt från
regeringens sida.
Jag tog upp ett exempel från Stockholms stad. Det
är ett positivt exempel i Sverige - det finns också
andra positiva exempel, både kommuner och företag,
även om tyvärr majoriteten är negativa - där man
faktiskt har tagit till sig en teknik som jag tycker att
även regeringen borde ta till sig, nämligen att jobba
på samma sätt i de här frågorna som när man jobbar
med jämställdhetsplaner. Varför vill regeringen och
ministern inte upprätta samma krav vad gäller dis-
kriminering på grund av etnisk tillhörighet som vad
gäller diskriminering på grund av att man är kvinna på
arbetsmarknaden?
Naturligtvis vet jag att regeringen inte har något
ansvar för att ge tillstånd åt restauranger. Det är ett
kommunalt åtagande. När jag tog upp det exemplet
ville jag visa att man här faktiskt har skärpt sitt eget
förfarande inom kommunen. Man anser att det är
viktigt med tydliga signaler, att tydligt säga ifrån.
Detta har inte avspeglat sig i regeringens politik, men
däremot i Stockholms stads kommunala politik - som
sköts av en koalition mellan Socialdemokraterna,
Miljöpartiet och Vänstern, som ministern förmodligen
känner till.
Sedan svarade inte ministern på en av mina frågor.
Enligt dagens svenska rättsväsende kan zigenarkvin-
nor i Sverige som har en typisk traditionell dräkt på
sig - en dräkt de oftast har varje dag, eftersom den är
en del av deras identitet - nekas tillträde till en affär.
Hur ser regeringen på detta? Är detta en del av det
mångkulturella Sverige? Är det något vi skall motar-
beta och i så fall hur?
Den här typen av frågor är otroligt viktiga. Det
handlar nämligen litet grand om en erkännandets
politik, att erkänna människors rätt att få vara olika
och om det finns plats för det i Sverige.
I Socialdemokraternas senaste strategi för integra-
tion citeras Per Albin Hansson: I det goda hemmet
råder likhet, omtanke, samvete och hjälpsamhet.
Just detta med likhet gör mig litet orolig, för jag är
oroad för att regeringen litet grand för en likhetspoli-
tik. Ett mångkulturellt samhälle? Ja, men litet grand
under vissa regler, att man inte skall få vara den man
är eller leva ut sin identitet.
När jag satt med i den invandrarpolitiska utred-
ningen bad jag enträget och förgäves om att vi skulle
vända oss utomlands för att se hur man hade tagit itu
med de här frågorna i andra länder. Då sade man: Nej,
det är inte intressant. De har inte haft invandring så
länge, de kan ingenting, de har inte samma modell
som i Sverige och därför är det ointressant. Jag tror
inte att vi helt och hållet kan ta efter en modell från ett
annat land, men däremot kan vi få bra idéer.
Jag vill faktiskt ge ministern en bok. Den heter
Det mångkulturella samhället och erkännandets poli-
tik. Boken beskriver en debatt som pågår i USA mel-
lan olika aktörer och betonar just vikten av erkän-
nandets politik. Denna bok tänker jag överlämna till
ministern, om han inte har läst den. Jag hoppas i så
fall att han kan ha glädje av att läsa den i sitt arbete.