Fru talman! Den sista frågan är enkel att svara på.
Det vore väl litet egendomligt om staten går in i
Stockholms kommuns angelägenheter och fattar be-
slut. Om det dessutom är så att Stockholms kommun
redan har gjort det blir det ännu konstigare. Det här
visar tydligt att Yvonne Ruwaida inte riktigt är klar
över vem som har ansvar för vad.
Jag tycker också att det är alldeles utmärkt att man
har börjat med integrationsplaner i Stockholm. Det
har man även i många andra kommuner runt om i
landet, där man dessutom har det individuella pers-
pektivet mycket mer tydligt uttryckt. På det sättet kan
man tillsammans med individen skapa en bild av de
problem och möjligheter som kan finnas just för ho-
nom eller henne och därigenom se till att personen i
fråga får rätt utbildning, rätt språkundervisning och
annan yrkeskompetens. Då ökar också möjligheterna
att komma in på arbetsmarknaden. Det här tycker jag
är alldeles lysande.
När det gäller propositionen om integration kom-
mer den i september. Det pågår just nu ett stort arbete
med att se över lagen om etnisk diskriminering i ar-
betslivet. Där har vi tagit en förebild från England och
ser om inte den engelska lagstiftningen kan vara en
modell som vi kan utarbeta en lagstiftning efter. Den
liknar väldigt mycket den lagstiftning vi har när det
gäller jämställdhet mellan könen i Sverige. Som ar-
betsgivare skall man på ett aktivt sätt verka för att öka
inslaget av det kön som är i minoritet på arbetsplat-
sen. På samma sätt tycker jag det borde vara med en
diskrimineringslagstiftning, dvs. att man med olika
medel i lagens form kan tvinga arbetsgivare till ökad
aktivitet i syfte att bättre spegla mångfalden i samhäl-
let också inne i företaget - eller kommunen, lands-
tinget eller den statliga verksamheten.
Sedan är ju den debatt som Kajsa Ekholm Fried-
man har tagit upp mycket egendomlig, och vi har
också tagit avstånd från den på olika sätt. Land för
hoppfulla, det moderata programmet, och de delar
däri som har att göra med invandring och integration
- förresten står det inte ett ord om integration i det
programmet - har både jag, Pierre Schori och Carl
Tham bemött. Så visst har regeringen aktivt talat om
vad vi tycker och tänker. Vi har dels gjort det utifrån
våra egna utgångspunkter, dels också kraftfullt tagit
avstånd från många av de tankar och idéer som har
presenterats under senare tid.
När det slutligen gäller DN debatt är det inte alltid
så enkelt att det bara är att skriva en artikel på DN:s
debattsida. Det är inte alltid man får in debattartiklar.
Yvonne Ruwaida vet kanske också hur lätt det är att
just i den tidningen få ett språkrör i demokratiska
former för att föra en debatt och en dialog. Det är
faktiskt tidningen själv som bestämmer det. Det är
viktigt att komma ihåg i de här sammanhangen att vi
inte alltid har tillgång till de medier vi skulle vilja ha
för att nå ut i en viss situation.