Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern,
både för svaret och för skriften.
Jag förstår att en interpellationsdebatt ger litet tid
till en fråga som är en av de viktigaste i Sverige i dag,
nämligen hur vi skall utveckla det mångkulturella
samhället. Jag tycker därför också att det var synd att
det inte gavs tillfälle till en särskild debatt utan enbart
en interpellationsdebatt om rasism och främlingsfi-
entlighet förra veckan, även om det var glädjande att
alla riksdagens partier deltog i denna.
Interpellationsdebatten föranleddes av en debatt
som har förekommit i medierna på senare tid. Bl.a.
har Kajsa Ekholm Friedman, biträdande professor i
socialantropologi, skrivit en DN-artikel där hon för-
kastar det mångkulturella samhället och påstår att det
är ett stort hot mot samhället. Jag anser att de åsikter
som framförts, på DN:s debattsida och av en biträ-
dande professor, skall bemötas kraftfullt av regering-
en, eller åtminstone av integrationsministern. Dessa
uttalanden skapar nämligen en otrygghet bland män-
niskor - speciellt hos invandrare, som beskylls för att
skapa sönderfall i det svenska samhället genom sin
närvaro i Sverige.
Alla ageranden för att bemöta sådana uttalanden
är givetvis nödvändiga, alltifrån det lilla samtalet
människor emellan till denna interpellationsdebatt.
Men jag anser att det är regeringens speciella ansvar
att bemöta sådana uttalanden aktivt och kraftfullt i
den mediala debatten. Jag hade t.ex. väntat mig en
DN-debatt-artikel som svar från regeringen. När jag
skrev interpellationen hade jag inte sett några som
helst sådana kraftfulla uttalanden i medierna från
ministern i denna fråga. Jag hade förväntat mig ett
snabbt agerande här.
När det gäller frågan om det mångkulturella sam-
hället håller jag med ministern om att ett etniskt
mycket blandat eller litet blandat samhälle i sig var-
ken är gott eller ont. Däremot ser jag frågan om rät-
tigheter som avgörande för hur samhället kommer att
utvecklas. Viktigast är rätten att inte bli diskrimine-
rad, rätten att bli erkänd, att få vara olik.
Det handlar om en erkännandets politik. Att bryta
segregeringen, bryta utvecklingen mot ett etniskt
segregerat samhälle, är en av regeringens viktigaste
uppgifter, säger ministern. Jag anser att t.ex. ett in-
vandrartätt område inte behöver vara något dåligt.
Däremot är det dåligt om det av ekonomiska skäl eller
på grund av diskriminering är påtvingat människor.
En påtvingad segregering är av ondo. Att motverka
diskriminering anser jag därför vara det absolut vikti-
gaste.
Det är också viktigt att sätta gränserna för det
mångkulturella samhället. Vad innebär det? Vilka
rättigheter skall man ha? Vi har i dag en lagstiftning
som ger en affärsinnehavare rätt att neka kvinnor som
har kläder typiska för zigenare tillträde till affären. Är
det att värna om människors rätt att vara olika? Hur
har ministern agerat i detta fall, och vad anser minis-
tern om detta? Förutom att det finns ett domstolsbe-
slut i denna fråga är det många affärer i dag som ne-
kar att ge tillträde åt kvinnor som bär en sådan kjol.
Som ministern vet återfinns diskriminering på alla
områden, både i den privata och i den offentliga sek-
torn. Regeringens arbete mot diskriminering av in-
vandrare har tyvärr, liksom även andra delar av rege-
ringens politik, varit en väntans politik. Det har varit
otillräckligt, anser jag. Utredning efter utredning har
tillsatts, men man har inte agerat. Väldigt få beslut har
fattats. Att förändra attityder är viktigt, och jag ser det
som positivt att regeringen jobbar med detta. Men det
krävs också en hårdare lagstiftning. Dessutom krävs
det att man i de här frågorna arbetar på samma sätt
som på jämställdhetsområdet.
Där kan jag ta upp ett positivt exempel. Stock-
holms stad har faktiskt insett detta och kommer att
upprätta integrationsplaner för sina egna anställda -
både för att anställa fler människor med invandrar-
bakgrund och för att dessa t.ex. skall få fler
chefsposter. Man har också föreslagit att inte ge alko-
holrättigheter till restauranger som diskriminerar
invandrare, dvs. inte släpper in dem. Stockholms stad
gör det här - varför gör inte regeringen det?