Fru talman! Yvonne Ruwaida sade i sitt inlägg sa-
de att jag inte gör någonting när det gäller jämställd-
hetsplaner rörande invandrade människor. Men jag
sade ju alldeles nyss att de skall utgöra förebilden. I
direktiven till översynen av lagen mot etnisk diskri-
minering i arbetslivet pekar man just på den jämförel-
sen. Det är då väldigt viktigt att man har samma per-
spektiv på jämställdheten mellan könen som på den
etniska jämställdheten, alltså att man som människa i
samhället skall ha lika rättigheter och samma möjlig-
heter. Så är det inte i dag, men det är dithän vi måste
komma.
Vi har ju under decennier slagits för jämställdhe-
ten mellan könen, att kvinnan skall ha samma rättighe-
ter och möjligheter som männen i samhället, och vi är
inte färdiga än. Förmodligen måste vi ständigt fortsät-
ta att kämpa med dessa frågor. Samma sak gäller för
människor med annan etnocentricitet eller annan
bakgrund och som kommer från andra länder. Det går
inte fort.
Men vi ser ändå väldigt många positiva signaler i
dag, trots att arbetsmarknaden ser ut som den gör.
Både fackföreningar och arbetsgivare ute i kommu-
nerna och även centralt jobbar febrilt med dessa frå-
gor i syfte att förändra och förbättra. Det är väldigt
viktigt att börja peka på de positiva förändringar som
ändå har gjorts i samhället för att förstärka dem och
på det sättet också sprida kunskap om vad vi gör på
olika områden och på olika nivåer i samhället. Just
när det gäller perspektivet på jämställdheten har
Yvonne Ruwaida och jag uppenbarligen samma upp-
fattningar.
Innan den här debatten påbörjades gav jag Yvonne
Ruwaida två böcker. Den ena var det socialdemokra-
tiska partiets lilla programskrift som innehåller ett
antal "vad" och inte "hur". Man kan nämligen välja
många "hur". Om man vill ha en decentraliserad och
individualiserad politik, måste man i kommunerna
jobba mer med dessa frågor. Det skall också vara mer
övergripande arbetsuppgifter på den statliga nivån.
Vi har också slagit fast ett medperspektiv, dvs. att
vi tillsammans med individen skall skapa förutsätt-
ningar och försöka komma bort från den omhänderta-
gandeattityd som vi har haft litet för mycket av i det
svenska samhället. Samtidigt vill vi också börja sudda
i "vi-och-dom-perspektivet", som många debattörer
också tar till sig. De intar positionen att antingen vara
svensk eller att vara invandrare. Sedan följer ett ord-
krig däremellan, som inte leder till något annat än att
motsättningarna snarare ökar än minskar. Därför vill
vi gärna se detta i ett "vi-perspektiv".
När det gäller citatet av Per Albin Hansson är det
möjligt att Yvonne Ruwaida är något för ung för att
förstå vad han sade. Det är jag också, för jag levde
inte heller när han gjorde uttalandet. Det var också
före min tid. Men eftersom jag har läst rätt mycket om
arbetarrörelsens historia, vet jag vad han menade när
han sade att i det goda samhället skall det inte finnas
några styvbarn och inga kelgrisar. Detta är väldigt
viktigt om vi skall bli lika behandlade. Det är någon-
ting fint i detta. Det är i alla fall min vision att vi som
människor skall ha lika rättigheter och samma möjlig-
heter, precis som Per Albin Hansson sade. Jag tror att
det var 1928, om jag inte minns alldeles fel. Det är
ganska länge sedan, men det gäller i allra högsta grad
också i dag.
Jag instämmer när det gäller frågan om klädsel
och annat. Jag skall få bära turban om jag vill det,
särskilt om det hör ihop med att jag har en tro i en
viss riktning. Om min tro förutsätter att jag bär turban
skall jag få göra det. Det är viktigt. Om jag är romer
skall jag få ha min kjol och mina kläder, som ett kän-
netecken för mig och mitt folk. Om jag vill välja
andra typer av klädedräkter skall ingen annan kunna
ha synpunkter på detta.
Jag kan inte kommentera det enskilda fallet i
domstolen. Att kvälja dom och ha synpunkter på hur
rätten hanterar frågorna går inte med det statsskick
som vi har.