Fru talman! Jag tänkte börja med att citera några
rader ur två av de många brev som kommit till mig i
egenskap av ledamot i bostadsutskottet och även med
anledning av att jag öppet reagerat mot de konsek-
venser som de nya reglerna för bostadsbidrag delvis
fått. Jag skall också öppet och ärligt erkänna att det
var svårt att genomskåda alla effekter av de regelför-
ändringar av bostadsbidragen som trädde i kraft
fr.o.m. 1997, och där det som lett till mest problem,
avstämningen mot deklarerad inkomst vad det som
diskuterades minst.
Nu till breven. Först en ensamstående mamma.
Hon skriver: "Jag är så glad över att ni åtminstone
försöker mildra de absurda konsekvenser som de nya
reglerna om återbetalning av bostadsbidrag har fått! -
- - När man, som jag, lever osäkert ekonomiskt utan
några marginaler är detta ett totalt dråpslag mot hela
min och mina barns existens. Jag ska betala tillbaka
nästan 10 000 kronor - och hur kan det komma sig?
Jo, jag fick ett oväntat jobb i november som gjorde att
min inkomst inte längre berättigade till bostadsbidrag.
Att jag och mina två barn hankat oss fram på gränsen
till existensminimum i tio månader innan det tas ing-
en som helst hänsyn till. Jag anser mig nu också stå
utanför möjligheten till bostadsbidrag - hur ska jag
våga riskera att ta emot något som jag senare helt
plötsligt ska betala tillbaka om jag får ett jobb? - - -
Konsekvensen blir i värsta fall att jag måste söka
socialbidrag vilket känns som ett fruktansvärt neder-
lag efter att ha klarat mig så länge själv och också
känt stolthet över det. Mitt exempel är bara ett i raden
- det finns många som har drabbats mycket värre än
jag. Men för mig är det ändå en total katastrof - sta-
ten ska ha tillbaka 10 000 kronor - en mycket stor
summa pengar i min tillvaro - pengar som jag fick för
att klara mig och barnens tillvaro i tio månader då vi
enligt alla definitioner hade rätt till dem."
Det andra brevet är från en mor med en studeran-
de son: "Jag har en son som studerar vid Högskolan i
Gävle. För att kunna studera har han bidrag från
CSN, en fast del och en lånedel och bostadsbidrag
från Försäkringskassan. Han blir färdig med sina
studier i juni i år, då börjar problemet. Får han arbete
och säger ifrån sig bostadsbidraget omedelbart blir
han ändå återbetalningsskyldig om två år som regler-
na är nu. Man måste skilja på ärliga människor som
avsäger sig bostadsbidraget när man får högre in-
komst och de som 'fuskar'. Nu drar man alla över en
kam. Varför har man bestämt så här? De som stude-
rar, hur ska de veta sin inkomst januari-december när
man inte har något arbete efter skolans slut i juni?
Regeringen vill att alla ska ha en bra utbildning, för
att kunna få det måste många söka bostadsbidrag. På
det här viset ger man med ena handen och tar tillbaka
med den andra och framför allt sätter folk i skuld
ännu mer. Det finns många skuldfällor i dag, då tän-
ker alla på finansbolag, men staten är inte så långt
efter i det här fallet."
Båda breven visar på ett stort problem när det
gäller avstämningen av bidragen mot taxerad in-
komst. Problemet är att kunna bedöma vilka inkoms-
ter man skall få under ett år och därmed möjligheten
att fastställa ett korrekt bostadsbidrag under den tid
man är i behov av bidraget.
För den ensamstående mamman upplevs situatio-
nen som hotfull. Det blir ett riskfyllt projekt att söka
bostadsbidrag som kanske senare skall betalas tillba-
ka med stora belopp. Det gör att hon hamnar i en ond
cirkel och kanske väljer att gå till socialen i stället.
Då tror inte jag att bostadsbidraget har haft den funk-
tion det är avsett för.
För studenten är känslan att han har gjort rätt för
sig, fått bostadsbidrag under studietiden, för att sedan
inte veta om han får ett jobb eller inte. Får han ett
jobb blir han troligen återbetalningsskyldig för hela
bostadsbidraget.
Jag tror att utskottet måste bestämma sig för om
det anser att bostadsbidraget är ett bidrag som man
får vid behov eller om det är ett tillfälligt lån för bo-
stadskonsumtion. Vidare måste utskottet bestämma
sig för om det skall vara möjligt att ha en varierad
inkomst under året som när man är berättigad till
bidrag också ger rätt till bidrag utan att man senare
riskerar stora återbetalningskrav. Den kommande
utvärderingen får utvisa om det blir några sådana
förändringar i villkoren för kommande års bostadsbi-
dragsregler.
Förändringar av gällande regler har flera partier
synpunkter på. Men när det gäller reglerna för dem
som drabbas av stora återbetalningskrav för 1997 är
det bara Vänsterpartiet som lagt fram förslag om att
man skulle kunna få slippa hela eller delar av kravet.
Den massiva proteststormen har fått regeringen att
reagera, men alldeles för svagt och i det närmaste
minimalt. Regeringens ändringsförslag berör ett fåtal
bidragstagare. De som har återbetalningskrav men i
princip lever på socialbidrag och förväntas göra det
under en längre tid, och därför inte kan betala tillbaka
skulden över huvud taget, kan få betalningseftergift.
Övriga göre sig icke besvär, utan får efter bästa för-
måga betala sina skulder i form av avbetalningsplaner
och tillägg för räntor.
Jag är mycket besviken på att socialförsäkrings-
minister Klingvall och ansvariga på departementet
inte haft någon vilja att samarbeta i den här frågan
utan valt att lägga fram ett eget förslag och räknat
med att få igenom det i riksdagen. Vi anser att rege-
ringen sviker dem som har stora återbetalningskrav,
visat sig okänslig för kritiken och haft låg vilja att
underlätta att lösa problemen för dem som känner sig
orättvist och felaktigt behandlade.
Vänsterpartiets förslag går ut på att man i efter-
giftsparagrafen i bostadsbidragslagen inför en god-
trosbestämmelse. Den skulle innebära, att om man
lämnat korrekta uppgifter och inte själv förorsakat det
som senare visat sig bli felaktiga utbetalningar av
bostadsbidrag skall man slippa betala tillbaka hela
eller delar av det belopp man är återbetalningsskyldig
för.
Man skall kunna ta hänsyn till när en inkomstför-
ändring inträffat och stämma av bostadsbidraget mot
den förändringen. Det ger rimligare villkor för de
människor som får stora förändringar av inkomster
under året, t.ex. går från arbetslöshet till jobb, till
studier eller tillbaka till arbetslöshet. Dessa föränd-
ringar ger sällan utrymme för att planera sin ekonomi
och därför inte några större möjligheter att lägga
undan pengar för eventuella återkrav på de bostadsbi-
drag som då var en rättighet.
Vi skall också komma ihåg att det handlar om
personer med små ekonomiska möjligheter. Bostads-
bidragen minskas med 20 % av inkomster som över-
stiger 117 000 kr per år. Det är en månadslön under
10 000 kr före skatt. Den lever man inte särskilt gott
på.
Det som också gör mig besviken, mest på de åter-
betalningsskyldigas vägnar, är utskottsmajoritetens
svar på vårt motionskrav i frågan. Utskottet anser sig
inte ha fått tillräckligt belyst vilka återbetalningsfall
som existerar. Det blir därför svårt att göra en be-
dömning av hur motionsförslaget skulle slå. Man är
också orolig för att någon som i dag har god ekonomi
skulle kunna få en relativt stor summa pengar efter-
skänkt.
Att inte få en fråga tillräckligt belyst är naturligt-
vis inte ett godtagbart skäl för att avstyrka en motion.
Den otillräckliga belysningen av motionen kan inte
belasta vare sig utskottets kansli eller utskottets le-
damöter. Det beror på tidsbrist, som i sin tur beror på
att regeringen inte ville göra några andra förändringar
i systemet än de den själv föreslagit. I varje fall inte i
nuläget.
Vi får väl se vad den kommande utvärderingen av
hela systemet kommer att ge. Det innebär att de som
har fått bostadsbidrag 1997, 1998 och troligen även
1999 får leva med de brister som systemet har och att
eventuella förändringar gäller först från år 2000.
Årgångarna 1997-1999 blir lite av försökskaniner
och får finna sig i bristerna med dagens system. Nya
regler blir för kommande bostadsbidragstagare.
Att det blir förändringar i systemet är jag ganska
övertygad om, inte minst med anledning av utskottets
tillkännagivande där man säger att bostadsbidrags-
systemet måste få en större träffsäkerhet än dagens
system.
När bara 10 % fick det bidrag som de skulle haft
enligt förutsättningarna, ofta med beräkningshjälp av
handläggare på försäkringskassan, måste reglerna
naturligtvis ses över och förändras, inte minst med
anledning av den ökade arbetsbelastningen på försäk-
ringskassorna.
Den socialdemokratiska utskottsgruppen har dock
lyssnat lite grann på den framförda kritiken och där-
för gått med på en lättnad för dem som har stora åter-
betalningskrav. De som fått krav på återbetalning för
1997 slipper nu extraavgiften på 7,39 % på återbetal-
ningsbelopp över 1 000 kr.
Regeringen får alltså backa något från sin tidigare
inställning och den socialdemokratiska gruppen gör
en kompromiss med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i
utskottet. Jag tycker naturligtvis att det är bra, men
det är långt ifrån det förslag som vi framfört i vår
motion.
Vi har dessutom varit noga med att finansiera vårt
förslag eftersom vi har en budgetuppgörelse med
regeringen och Miljöpartiet. Det är naturligtvis väl-
digt svårt att kostnadsberäkna ett förslag som innebär
individuell prövning och som förutsätter att personen
i fråga lämnat korrekta uppgifter, men det är ju lika
svårt att kostnadsberäkna andra typer av kostnader
som t.ex. kostnaderna för sjukförsäkringen, a-kassan
och andra typer av system.
Vill man åtgärda något som man upplever som ett
problem är det naturligtvis möjligt att i efterhand
korrigera eventuella avvikelser när det gäller kostna-
derna. Men då måste viljan finnas, och den har rege-
ringen saknat i det här fallet. De socialdemokratiska
riksdagsledamöterna i utskottet har gjort ett litet av-
steg ifrån detta. Tyvärr blir det inte till särskilt stor
hjälp för dem som har krav på 10 000 kr och mer för
1997 års bostadsbidrag.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tion 1.