Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 3 och reservation 8, men jag står natur-
ligtvis även bakom de övriga reservationer vi har
under hemställanspunkterna.
För att sanera statens budget fattades många svåra
beslut under den förra mandatperioden. Ett berörde
bostadsbidragen. Alla var införstådda med den före-
slagna neddragningen från en bidragsnivå på 9 mil-
jarder kronor till ca 6 miljarder kronor i det nya bi-
dragssystem som beslutades i riksdagen hösten 1996.
Det var också angeläget att skapa ett bidragssys-
tem som i möjligaste mån förhindrade möjligheter till
fusk. Principen om en avstämning i efterhand mot
den taxerade inkomsten för bidragsåret var därför ett
steg i rätt riktning. Det menade också vi kristdemo-
krater den gången.
Vi var dock kritiska till vissa delar i regelverket
som t.ex. den bidragsgrundande bostadsytan. Vi häv-
dade då att ytmåttet var för snävt tilltaget, och det har
ju också sedermera ändrats.
När vi nu fick se hur systemet slår i sin helhet ef-
ter avstämning av inkomståret 1997 blev många över-
raskade. Knappast någon hade väntat sig att träffsä-
kerheten för rätt nivå på bidraget skulle vara så låg
som 10 %.
Det var väl ingen som hade tänkt sig att de som i
sin ansökan om bidrag gjort sitt bästa när de beräkna-
de de förväntade inkomsterna för 1997 som grund för
bidraget skulle få ett krav om återbetalning 1999. De
fick ett krav på återbetalning av för högt bidrag, och
det var också försett med såväl avgift som ränta på
det belopp man skulle återbetala till staten. I stället
för det bidrag man fått och i god tro använt till bo-
stadskonsumtion hade man nu ofrivilligt begåvats
med ett statligt tvångslån. Snacka om överraskning!
Detta är naturligtvis helt oacceptabelt, och så kan
det bara inte få fortsätta. Owe Hellberg har ju i sitt
anförande relaterat till ett par brev som visar hur
absurt systemet har slagit.
I utskottet krävde därför Ulla-Britt Hagström och
Ulf Björklund ett utskottsinitiativ med krav på att
regeringen skulle föreslå lättnader vad avser skälen
för eftergift och att avgifter och räntor skulle bort.
Det avslogs omedelbart av majoriteten, även om
många ledamöter också där insåg att situationen var
ohållbar.
Trycket på regeringen att göra något tvingade
emellertid fram proposition 1998/99:77 om eftergif-
ter. Men döm om vår förvåning då förslagen till ef-
tergift var mycket marginella. De var så små att, och
jag citerar nu ur propositionen: "Regeringen gör be-
dömningen att förslagen inte leder till ökade kostna-
der eftersom eftergift endast skall ges till dem som
ändå inte bedöms kunna fullgöra sin återbetalnings-
skyldighet."
I vår motion Bo14 krävde vi bl.a. att de helt oac-
ceptabla kraven om avgifter och ränta på dessa
tvångslån skulle frångås, att avstämning skall göras
en gång i halvåret, att återbetalningsskyldighet skall
inträda först när en överklagan behandlats och nytt
beslut fattats samt att regeringen återkommer med ett
förslag om ett enhetligt inkomstbegrepp.
I en debattartikel i Aftonbladet den 20 april ställde
sig ordföranden för Hyresgästernas Riksförbund Jan
Danneman och Kristdemokraternas partiledare Alf
Svensson bakom dessa krav. De trycker särskilt på
förhållandet att 44 % av dem som fått bostadsbidrag
fått återbetalningskrav med avgifter och räntor pålag-
da. Principiellt uttrycker de att det är en rimlig ord-
ning att bidragen är preliminära och justeras i efter-
hand mot de faktiska inkomsterna. De påpekar dock
att låsningen till kalenderår är den egentliga orsaken
till att så många hushåll är skyldiga att betala tillbaka
trots att de försökt anmäla riktiga inkomstförhållan-
den. Gör avstämningsperioderna halvårsvisa i stället,
det kommer att avsevärt öka träffsäkerheten, skriver
de.
Våra motionskrav avvisades av utskottsmajorite-
ten. Jag hade knappast förväntat mig något annat,
även om vi kristdemokrater tycker att våra förslag var
värda ett bättre öde.
Vid utskottets första justeringssammanträde hade
dock utskottets majoritet ändrat sig och föreslog att
räntor och avgifter skulle tas bort på återbetalningar
gällande bidragsåret 1997. Men varför bara för det
året? Bidragsåret 1998 är ju precis lika kört som
1997. Jag skulle gärna vilja att Lilian Virgin förklarar
varför det finns anledning att ta bort avgifter och
räntor för just 1997 och inte för bostadsbidragen
gällande 1998.
Vi vet att en utvärdering av bidragssystemet är på
gång och skall presenteras under hösten. Men vad
hjälper det den som har fått för högt bostadsbidrag
1998? Han kan möjligen betala tillbaka om han går
till försäkringskassan och får en preliminär avstäm-
ning med hjälp inkomstuppgifterna från självdeklara-
tionen som han lämnat, men inkomsterna är ju som de
är. Och förmodligen är bidraget konsumerat. Han
satte det säkert inte på banken.
I vår motion tar vi också upp vad som skall ingå i
inkomstbegreppet när man fastställer bostadsbidra-
gets storlek. Är det inte underligt att staten förutsätter
att den som driver näringsverksamhet har osynliga
inkomster av sin verksamhet? Hur skall man annars
förstå att om man väljer att spara någon del av vinsten
i sitt företag och gör en avsättning till t.ex. en periodi-
seringsfond för att ha till framtida behov, beskattas
inte pengarna? De räknas inte in i skatteunderlaget.
De reserveras för framtida användning, t.ex. en in-
vestering av något slag. Om nu näringsidkaren sena-
re, t.ex. nästa år, ändar sig och tar ut pengarna som
inkomst beskattas de naturligtvis.
Säg nu att det är någon näringsidkare som har fö-
reslagit just en sådan disposition och söker bostadsbi-
drag. Då skall de summor som på detta sätt finns
reserverade i företagets bokslut läggas ovanpå nä-
ringsidkarens intäkt. På det sättet ökas inkomsten på
ett fiktivt sätt. Han har inte kunnat använda en enda
krona av dessa reserverade medel för att betala nå-
gonting. Men det är också lika självklart att bostads-
bidraget i motsvarande mån minskas, och det kanske
just när företagaren och hans familj som bäst behöver
ett tillskott. Det är ju inte precis av illvilja som han
gör en disposition på detta sätt. Vi tycker att detta sätt
att beräkna inkomstunderlaget för bostadsbidraget är
helt felaktigt. Det är tillväxthämmande och klart fö-
retagsfientligt. Det måste bli ett enhetligt inkomstbe-
grepp över hela fältet.
I reservation 8 begär de fyra ickesocialistiska par-
tierna därför ett tillkännagivande om att regeringen
återkommer till riksdagen med ett förslag om en en-
hetlig definition av begreppet inkomst.