Fru talman! Sverige har ju agerat både när det
gäller det som har skett med Rugova och andra hän-
delser som har skett i Jugoslavien under den här ti-
den. Vi har också agerat på uppdrag av de andra EU-
länderna. Däremot har den jugoslaviska regimen
vägrat att göra några eftergifter, som vi alla har kun-
nat se.
Sedan är det klart att man, som Marianne Anders-
son, kan fråga sig varför det inte fanns en större be-
redskap för de stora flyktingströmmarna. Jag tror inte
att någon, även om man har sett tecknen på folkför-
drivning under tio års tid, hade kunnat förutse att det
skulle bli en så välplanerad och systematisk folkför-
drivning. Det var vidriga exempel som bl.a. jag fick i
Genève på hur man handlar på ett väldigt utstuderat
sätt, alltifrån att man tar människors identitetshand-
lingar och nummerplåtar på bilar och bränner upp
vigselbevis och register - allt för att se till att kosovo-
albanerna skall vara identitetslösa efteråt och inte
kunna återvända och bevisa sin identitet.
Det jag tror att vi trots allt måste lära oss av detta
är att ha en bättre beredskap inför framtiden. Det
gäller att se till att vi stärker EU:s gemensamma utri-
kespolitik, för som jag sade inledningsvis: Hade man
i alla Europas länder talat samma språk gentemot
Milosevic redan för tio år sedan, hade situationen
kanske varit en annan i dag. Vidare gäller det att
fortsätta arbetet med att reformera FN. Det är ett
väldigt svårt arbete. Men jag tror ändå att man kan
använda det faktum att vi nu står inför ett millennie-
skifte, inför år 2000. Vi kommer att ha en stor mil-
lenniekonferens i FN, där alla världens ledare kom-
mer att träffas för att diskutera 2000-talet. Då, om
inte förr, borde väl länderna vara redo att skriva på
för ett starkare FN.