Fru talman! Om jag börjar med flyktingarna, skall
vi komma ihåg att skälet till att man vill behålla så
många flyktingar som möjligt i närområdet i de an-
gränsande länderna är att det försvårar för Milosevic
att lyckas med den etniska fördrivning av kosovoal-
baner som han har föresatt sig. Det är därför man från
FN:s sida, från flyktingkommissariens sida och från
det internationella samfundets sida inte vill hjälpa
honom genom att i onödan ta ut flyktingar från regio-
nen till andra länder. Däremot kan läget naturligtvis
bli sådant att situationen är så pressad eller förhållan-
dena så dåliga att flyktingarna i närområdet - eller de
deporterade kosovoalbanerna, som man egentligen
bör säga, eftersom det handlar om det - vill till andra
länder och att FN:s flyktingkommissarie bedömer det
nödvändigt att andra länder också måste ta emot
flyktingar.
I det läget har vi från svensk sida sagt att vi tar
emot upp till 5 000 flyktingar. Detta antal kan natur-
ligtvis förändras i båda riktningarna. Just nu ser det ut
som om UNHCR inte vill skicka 5 000 deporterade
till Sverige utan ett betydligt mindre antal. Det kan
alltså handla om ett mindre eller ett större antal, bero-
ende på hur situationen utvecklas.
När det sedan gäller Natoaktionen vill jag för det
första påminna Lars Ohly om att det uttalande som
regeringen gjorde genom Göran Persson efter att den
militära aktionen hade inletts gjordes i samförstånd
med samtliga partiledare. För det andra är det viktigt
att komma ihåg att det redan fanns 260 000 kosovo-
albaner på flykt när den militära aktionen inleddes.