Fru talman! Jag tror att det är utomordentligt vik-
tigt vad budskapet blir efter Kosovokrisen och efter
Natoinsatsen. Antingen blir det att det var fråga om
några veckors bombningar eller så blir det att folk-
mord, etniska rensningar och våld inte längre accepte-
ras i Europa. Jag tror att en sådan positionsförflytt-
ning vore mycket viktig. Det beror på vad som händer
nu och framöver.
Det är viktigt, som utrikesministern markerade, att
det blir en politisk förhandlingsprocess så att männi-
skor kan återvända, att krigsförbrytare tas till dom-
stol, vilket inte nämndes innan, och att det kommer
att vara ett fortsatt internationellt engagemang och en
närvaro i regionen. Det är viktigt med svensk aktivitet
i detta sammanhang, för historien är ännu inte färdig-
skriven i den delen. Jag välkomnar också utrikesmi-
nisterns markering om konfliktens orsaker och, åter-
igen, om den politiska förhandlingsprocessens nöd-
vändighet.
Min fråga gäller Ryssland. Inledningsvis kom ett
antal mycket hårda verbala markeringar, och det har
sedan dess gått ett otal rykten om den ryska positio-
nen och det ryska agerandet. Trots detta tycker jag att
man anar en underliggande förståelse för Natos age-
rande i Ryssland. Men det finns en risk för att de
utfall mot Nato som förekommit påverkar den inri-
kespolitiska situationen i Ryssland. Vi ser att vi har
val framför oss - dumaval och presidentval - och att
det här kan stärka grogrunden för de rödbruna kraf-
terna. Samtidigt tycker jag att det är lite tråkigt att se
hur lätt man i Ryssland återupplivar en gammal
världsbild. Jag tror inte att det är bra för Ryssland att
blicka bakåt.
Min fråga är: Hur ser utrikesministern på det rys-
ka agerandet och på en möjlig rysk roll framöver i
förhandlingar och fredsprocess?