Fru talman! Jag hade tillfälle att besöka Makedo-
nien och gränsen till Kosovo bara sex dagar efter att
de första bomberna fallit. När jag tillsammans med
Unicefs personal i Makedonien reste till gränstrakter-
na möttes jag av ett folkhav av utmattade, hungrande,
ibland sjuka, skadade och naturligtvis vettskrämda
människor. Den sanitära situationen var bedrövlig
och tillgången till rent vatten mycket begränsad.
Detta tillsammans med mycket annat gjorde att flyk-
tingarnas allmäntillstånd och motståndskraft försäm-
rades snabbt. Samtidigt rullade tåg efter tåg med nya
flyktingar in från Pristina - 40 vagnar och 6 000
flyktingar per gång.
Efter mötet med alla dessa vettskrämda, förnedra-
de och nedstämda flyktingar blir man först alldeles
förstummad. Man ställer sig sedan frågan: Var fanns
den humanitära beredskapen? Jag vet att den frågan
har ställts ett par gånger tidigare. Men eftersom jag
fick tillfälle att följa med i koordineringsinsatserna
från FN:s sida måste jag säga att något initiativ måste
tas på detta område, så att det blir bättre inför framti-
den. Jag vill fråga om Sverige och utrikesministern är
beredda att inom ramen för FN och EU ta initiativ för
att få till stånd någon form av förbättring, så att detta
inte inträffar igen. Jag vill gärna be utrikesministern
vara något mer tydlig i det avseendet.