Fru talman! Jag har tre frågor. Det är naturligtvis
bra med redovisningen av det som Sverige gör och
vad som görs i världen för flyktingarna och för att
förbättra situationen. Men egentligen kan ingen vara
förvånad över det som händer nere i Kosova nu, med
tanke på det stora antal soldater och säkerhetspoliser
som vi visste fanns inne i Kosova när Natoattacken
började. Ändå verkar det som om det internationella
samfundet togs på sängen när man såg vad som sked-
de, med den massflykt som det nu är fråga om. Varför
fanns det inte större beredskap för att stödja flykting-
arna inför Natoaktionen?
Den andra frågan handlar om den kosovaalbanske
ledaren Rugova, som av allt att döma sitter fängslad.
Han kämpade ju länge för att få till stånd en fredlig
lösning på kosovakonflikten, och han hade väldigt lite
stöd - i alla fall inte något handfast stöd som gav
resultat. Nu sitter han alltså fängslad. Vad kan Sveri-
ge göra för att han skall släppas fri?
Den tredje frågan gäller det som utrikesministern
här säger om att vi nu skall arbeta för att förebygga
konflikter och för att FN skall reformeras och stärkas.
Jag tycker att det är mycket bra. Men hur skall det gå
till? Den frågan har jag själv ställt och flera med mig.
Svaret blir att det inte finns tillräckligt stor vilja. Det
beror också på vetorätten hos de permanenta med-
lemmarna i säkerhetsrådet. Hur når vi dithän att vi
verkligen får ett resultat när det gäller detta, så att vi
slipper se en sådan här konflikt trappas upp på detta
sätt, som vi har kunnat förutsäga i så många år?