Fru talman! I detta betänkande, TU11, behandlas
ett antal motionsyrkanden från den allmänna mo-
tionstiden som rör en rad olika yrkestrafikfrågor. När
det gäller den del i betänkandet som avhandlar åkeri-
näringens konkurrenssituation gentemot utländska
eller andra åkerier som struntar i att följa lagar och
regler vad exempelvis avser kör- och vilotider, last,
m.m., finns det en samstämmig syn i utskottet, trots
Jan-Evert Rådhströms värmländska brummande nyli-
gen.
Från Vänsterpartiets sida anser vi att just frågan
om fusket med framför allt kör- och vilotider känns
än mer aktuell i dag med tanke på det som framkom
under veckan. Man ställer sig naturligtvis frågan om
ett sådant fusk är utbrett, dvs. att förare arbetar 80
timmar i veckan genom att bara stanna och byta
färdskrivare efter 40 timmar och gå från företag A till
företag B.
För Vänsterpartiet är detta inte enbart en fråga om
att följa gällande trafikregler vad gäller kör- och vilo-
tider, utan det är dessutom en viktig trafiksäkerhets-
fråga. Tyvärr kan också konstateras att alltfler olyck-
or sker där tung trafik är inblandad. Det är kanske
inte så konstigt om det finns många förare som på
grund av ett ökat tryck känner sig mer eller mindre
tvingade att köra upp till 80 timmar i veckan och
ibland över 20 timmar i sträck.
Ett viktigt steg för att klara sunda konkurrensför-
utsättningar inom åkerinäringen är det arbete som
sker i handlingsprogrammet för svensk åkerinäring.
Det är ett arbete som kommit en bit på vägen i vissa
frågor - dock inte i den så viktiga frågan om kontroll-
och påföljdssystemet. Från Vänsterpartiets sida förut-
sätter vi dock att regeringen intensifierar arbetet med
kontroll- och påföljdssystemet.
Det är viktigt med en svensk åkerinäring för en
långsiktigt hållbar utveckling av transporterna i Sve-
rige. Då gäller det att svenska åkerier inte utsätts för
illojal konkurrens från utländska eller andra åkerier
som fullständigt struntar i trafikregler för att påfölj-
derna är ringa eller kör med bilar som genast borde
tas av vägen.
Fru talman! Jag vill därmed övergå till Vänster-
partiets reservation 3 kring bärighetsfrågor och vissa
trafiksäkerhetsfrågor. Det opinionstryck som ofta når
oss i trafikutskottet gäller klagomål på vägstandarden
på framför allt grusvägarna i glesbygden. Från Väns-
terpartiets sida tycker vi att det är viktigt att i första
hand klara ett acceptabelt underhåll av våra vägar.
Det krävs att vi, förutom att tillskjuta resurser från vår
gemensamma kassa som ska räcka till andra priorite-
rade områden som sjukvård, skola osv., ser över and-
ra möjligheter för att vi ska klara ett acceptabelt un-
derhåll.
En sådan fråga som vi i Vänsterpartiet anser bör
utredas är de dispenser som i dag ges för tung trafik.
Antalet dispenser är i dag ca 17 000 per år, och av
dessa är ca 2 500 generella årsdispenser. Dispenser
lämnas antingen av Vägverket eller kommunen. Yt-
terligt få dispenser avslås. Kostnaden för en dispens
är endast 875 kr oavsett om det rör en årsdispens eller
ett enstaka tillfälle - en kostnad som knappast mot-
svarar vad prövningen kostar.
Från Vänsterpartiets sida föreslår vi därför att
riksdagen ger regeringen till känna att prövning av
dispens från bestämmelserna om fordonsvikt och
dimensioner bör avgiftsbeläggas på en sådan nivå att
det motsvarar den kostnad som prövningen ger upp-
hov till. Dessutom föreslår Vänsterpartiet att rege-
ringen gör en analys och kostnadsberäkning av de
extrakostnader som uppkommer i form av ökat
vägslitage, m.m., på grund av de dispenstransporter
som beviljats. Detta bör redovisas för riksdagen och
kunna ligga till grund för en transportavgift som kor-
responderar med de extra kostnader som uppkommer.
En annan orsak till ett ökat vägslitage och ett ökat
behov av underhåll är onekligen de ökade transpor-
terna med lastbil, och då framför allt de tunga trans-
porterna på våra vägar. Jämförelsen mellan person-
bilen och lastbilen är av intresse när det gäller att
uppskatta det slitage och den vägdeformation respek-
tive trafikslag ger upphov till. American Highway
Association uppskattar att en 38-tons lastbil motsva-
rar 9 600 personbilar.
I de flesta EU-länder är bruttovikten för ett last-
bilsekipage 44 ton, och det har en totallängd av 18
meter. I Sverige finns sedan 1997 ett undantag som
tillåter 60 tons bruttovikt och en längd på 25,25 me-
ter. Detta är en trolig och väsentlig orsak till att gods
på väg ökar, samtidigt som godstransporterna på
järnvägen minskar eller stagnerar. Att detta också
ökar behovet av underhåll och påverkar dimensione-
ringen av vårt vägnät är utom allt tvivel. Den ökade
andelen tung trafik är en trafiksäkerhetsfråga, men det
blir också en ökad miljöpåverkan. Bara av denna
anledning bör mer gods flyttas över till järnväg, också
helt i samklang med regeringsdeklarationen.
Från Vänsterpartiets sida föreslår vi därför att re-
geringen utreder hur de svenska normerna vad gäller
maxvikt och längd ska kunna harmoniseras med gäl-
lande EU-normer. Vi anser att det är viktigt, som jag
tidigare har sagt, av en rad olika orsaker, men vi anser
också att det rimligtvis måste finnas undantag. Ett
sådant är transporterna för skogsråvara.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag yrka bifall till
reservation 3.