Fru talman! Det blev tyvärr som jag befarade. Det
var ingen stor dragning av vilka positiva saker för
Sverige som finns med i fjortonpunktsprogrammet.
En stor del av talartiden ägnades åt att tala om vad
som görs på EU-nivå. Brandin säger att frågorna
drivs där de får störst gehör. Vore det inte lämpligt att
försöka få regeringens gehör för näringen i Sverige
som är så drabbad? Jag är övertygad om att det är den
absolut snabbaste vägen att driva frågor där man kan
få störst gehör och att först och främst göra det i ett
nationellt perspektiv. Förslagen finns, men viljan och
modet har tyvärr försvunnit. Det beror kanske mycket
på koalitionen med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Låt mig sedan återigen ta upp detta med tillkän-
nagivandet. Brandin säger att det inte är säkert att det
blir bättre av att man gör ett tredje tillkännagivande.
Jag tycker att vi borde vända på frågan. Kan det bli
sämre? Det kan väl näppeligen bli sämre än den situ-
ation som vi har. Men utskottets majoritet tar ändå ett
steg tillbaka och fortsätter inte med ett tillkännagi-
vande. I det här fallet tror jag att tjat är det enda som
biter på regeringen.