Fru talman! Det behövs ett helt batteri av åtgärder
för att trygga den svenska yrkestrafiken. Dagens
situation är ohållbar, inte minst för åkerinäringen,
genom höga skatter och drivmedelspriser. Utländska
åkare med gynnsammare skatteregler är inne och
konkurrerar på den svenska marknaden med lastbilar
som spyr ut smutsig diesel och ofta framförs på ett
trafikfarligt sätt. Ovanpå detta kommer det undermå-
liga svenska vägnätet där inga satsningar görs trots
upprepade löften från regeringen. Konsekvenserna
blir avstängda vägar i tjällossningstider, avstängning-
ar som kan vara i både fyra, sex och åtta veckor.
Detta kan få vilken småföretagare i åkeribranschen
som helst att gå i konkurs. Vi har också, fru talman,
mycket tjälkänsliga vägar. Det gäller Värmland, och
det gäller mitt eget hemlän Västra Götaland. Inte
minst gäller det landskapet Dalsland, som i så många
andra sammanhang har råkat illa ut.
Den svenska åkerinäringen verkar på en både in-
ternationell och svensk transportmarknad som är
starkt konkurrensutsatt. De svenska företagen konkur-
rerar inte enbart inom den egna näringen och med
andra transportmedel utan också med utländska åkeri-
företag. Många upplever att konkurrensen med dessa
företag är svårast att möta, eftersom man med rätta
menar att konkurrensen inte alltid sker på lika villkor.
Dagens konkurrenssituation leder till att åkare,
chaufförer och transportledare arbetar under pressade
förhållanden. Till bilden hör också den utsatthet och
fokusering i trafiken som gäller för tung lastbilstrafik.
De svenska åkeriföretagen verkar i konkurrens med
företag från andra länder på en alltmer öppen och
gemensam marknad. De gällande cabotagereglerna
har redan nämnts här, och den situationen kräver att
åkerinäringen ges möjlighet att få just likvärdiga
villkor.
Skillnader i företagens kostnader leder till skillna-
der i konkurrensvillkor, vilket i sin tur medför att
företagen i ett land med hög kostnadsnivå riskerar att
förlora marknadsandelar och därmed också arbetstill-
fällen. För det svenska näringslivet med betydande
import och export är det angeläget att ha tillgång till
en konkurrenskraftig svensk åkerinäring för att klara
sina transporter till och från Sverige. Det kan inte
ligga i vårt lands intresse att via nationella beslut
försämra den svenska åkerinäringens villkor i sådan
utsträckning att vi i Sverige blir ensidigt beroende av
utländska aktörer på området.
De svenska åkeriföretagen har liksom den svenska
rederinäringen bidragit till att distributionskostnader-
na kunnat pressas. De svenska konsumenterna är
också av naturliga skäl angelägna om att livsmedel
och andra konsumtionsvaror som importeras inte
påförs onödigt höga fraktkostnader. De nackdelar
som svenska åkare har gentemot de utländska ligger
således i kostnadsbilden, där de tre största kost-
nadsposterna är löner, bränsle och avskrivningar.
Utrikesåkerierna har tappat stora volymer till konkur-
renterna från andra länder. I dag har man i stor ut-
sträckning utländska chaufförer, man anlitar utländ-
ska dragbilsåkerier och alltfler åkerier etablerar verk-
samhet i andra länder. Utvecklingen kommer att fort-
sätta om inte villkoren för de svenska åkerierna för-
bättras.
Skillnaderna i konkurrensförutsättningar drabbar
inte bara åkerierna utan även, som jag sade, syssel-
sättningen, miljön, trafiksäkerheten och samhällseko-
nomin i stort. I utrikestrafiken har många arbetstill-
fällen redan försvunnit. Miljön påverkas negativt
genom att de utländska fordon som trafikerar Sverige
inte har samma krav på sig att tanka den miljövänli-
gare och dyrare miljöklass 1-diesel som tillhandahålls
i Sverige. Vidare försämras trafiksäkerheten genom
att utländska fordon i betydligt högre grad än svenska
bryter mot trafikregler som exempelvis kör- och vilo-
tider. Därtill kommer att staten förlorar skattemedel
genom att fordonen tankar utomlands, att brott mot
regler inte beivras samt att vägavgifterna är svåra att
kontrollera.
Statistik visar att utländska fordon mycket oftare
än svenska bryter mot kör- och vilotidsreglerna.
Samtidigt kan sanktionerna endast i undantagsfall
verkställas. Vid trafikkontroller måste böter kunna
drivas in på plats, alternativt att fordonet kan stoppas
för vidare färd tills böterna betalats.
Drivmedel är vid sidan av arbets- och kapitalkost-
naden den stora kostnadsposten. Sedan 1994 har
skatten på drivmedel skärpts, vilket har gett en svåra-
re kostnadsbild. Enbart dieselskatten har höjts bety-
dande. Och den skatteväxling som regeringen talat
om har inte blivit den realitet som förutsades. Om en
sådan genomförts hade ett normalt s.k. tjänsteåkeri
behövt en sänkning av de sociala avgifterna med
cirka tre procentenheter enbart för att motverka de
ökade kostnaderna för dieselskattehöjningen. Om
man fortsätter som förut leder det otvetydigt till en
omfattande utflaggning av svenska åkeriföretag och
en fara för att vi också får en ökad miljöbelastning.
Det är de mycket höga lönebikostnaderna i Sveri-
ge som är ett stort problem. Det är inte okänt för
någon att ett svenskt åkeri får betala 35-40 % utöver
lönen i sociala avgifter, medan ett danskt företag
ligger runt 10-15 %. Från Folkpartiets sida anser vi
att den här skillnaden måste minska. Det måste helt
enkelt, som vi brukar säga, bli billigare för "gubben i
hytten" när det gäller svensk yrkestrafik.
Fru talman! Jag nöjer mig med att yrka bifall till
reservation nr 1.