Herr talman! Om man ägnar en stor del av sitt anförande till att peka finger åt oss, att vi har fel i de tillkännagivanden som socialutskottet fått igenom och som kommer att ställas under prövning vid voteringen senare i dag, är det lite märkligt att man ändå väljer att inte yrka bifall till sin reservation som direkt skulle kunna markera att vi är fel ute. Det är lite svagt att då inte stå för den argumentation som man för fram i talarstolen. Alliansen har två reservationer kring våra tillkännagivanden, och om vi nu är så fel ute borde de i så fall kunna yrka bifall till dem.
När det gäller tobaksfrågorna, Barbro, skulle jag vilja säga att jag förstår att Folkpartiet har en högre ambition. Vi hörde tidigare också från majoritetsföreträdaren Isabella Jernbeck att man har höga ambitioner från regeringens sida. Man pekar på olika planer som är på gång. Men det har inte kommit några nya siffror på tobaksområdet, så att vi helt plötsligt för dagen blivit medvetna om att tobaksrökningen är en stor folkhälsorisk. Detta har vi vetat mycket länge. Barbro refererar själv till sin tid som läkare, då hon vandrade omkring bland döende läkare på sjukhuset. Men ändå har vi under de här åtta åren på detta område inte sett något förslag från den sittande majoriteten och regeringen för att få fler rökfria miljöer och få i gång ett folkopinionsarbete, även politiskt, om att rökningen har stora folkhälsorisker och bör begränsas. Kan verkligen Barbro Westerholm vara nöjd med de här åtta åren i regeringsställning?