Herr talman! Det hjärtat är fullt av talar man gärna länge och engagerat om. Jag tvivlar inte på Anders Anderssons ambitioner i det engagerade anförande som han höll här för en liten stund sedan.
Men ingenting är ju så bra att det inte går att göra det bättre. Anders Andersson refererade väldigt mycket till CAN:s rapport och det arbete som han är engagerad i där när det gäller alkoholfrågor.
Det vi vill lyfta fram är att trots att vi ser ljusa siffror, vilket Anders Andersson pekade på, och att man tycker att vi är på väg i rätt riktning, har det här arbetet ändå mörka sidor. Jag tror att Anders Andersson var inne lite på det i slutet av sitt anförande.
Precis som jag sade är ingenting så bra att det inte kan göras bättre. Då kan det inte vara fel att vi vill ha en högre ambitionsnivå fastän vi i dag har låga siffror. Man kan aldrig slå sig till ro med den utveckling vi ser. Det finns ungdomar, unga vuxna och också vuxna som har stora folkhälsoproblem när det gäller tobak och alkohol. Vi vet att narkotikan också finns i detta.
Riksrevisionen har i sin rapport framfört kritik mot att de statliga medlen inte slår riktigt väl ut. Vi vill ju knyta ihop den lokala, regionala och nationella nivån, och man pratar om ANDT-strategin med alla långsiktiga mål. Det är bra, men vägen dit, då? Det finns en bit kvar.
Vi har från Socialdemokraternas, Vänsterns och Miljöpartiets håll lagt fram förslag i riksdagen men inte fått gehör för något. Vad är regeringens ambition?