Herr talman! Självklart står jag bakom alla Vänsterpartiets reservationer, men för tids vinnande väljer jag att i betänkandet om alkoholfrågor yrka bifall till reservation 2 om näthandel och till utskottets förslag om tillkännagivande under punkt 6. När det gäller tobak yrkar jag bifall till reservation 2 och under punkt 9 till utskottets förslag om tillkännagivande.
Herr talman! Det kan bli lite upprepningar i en sådan här debatt. Vi nämner samma siffror och tar upp samma perspektiv, men det är viktigt att se skillnader.
Jag tänker lyfta fram ett perspektiv som det inte har talats om så mycket. När vi pratar om rökning, alkohol och narkotika pratar vi gärna om dem i allmänhet, eller möjligtvis om ungdomar, men vi pratar inte om människors olika livsvillkor och socioekonomiska position och hur det påverkar hälsa, livsstil, användning av alkohol, narkotika, dopning och tobak. Det är viktigt att göra det, för det är först då som vi faktiskt kan sätta in rätt åtgärder och ge rätt information, stödja människor på rätt sätt och veta vad vi ska göra. Hur många som röker eller hur många som använder alkohol eller narkotika är faktiskt kopplat till det här. Forskningen talar om att det väldigt mycket handlar om vilken grad av kontroll man har över sitt eget liv. Det påverkar hur människor mår och vad de får för livskvalitet.
Kortutbildade, arbetslösa och sjukskrivna, till exempel, och människor som bor i socioekonomiskt svaga områden har i regel sämre hälsa än andra. Det slår igenom på de områden som vi här talar om.
Då kan man inte göra som regeringen har gjort i sin ANDT-strategi och hoppa över de här delarna. Man måste se dem.
Vänsterpartiet har en restriktiv narkotikapolitik, en restriktiv alkoholpolitik och en restriktiv tobakspolitik. Vi har det därför att vi sätter människors hälsa och välbefinnande i centrum. Narkotika är, till skillnad från de andra, något som är förbjudet här i Sverige och ska vara det. Vänsterpartiet är inte för legalisering av cannabis eller annat. Däremot tycker vi inte att människan ska kriminaliseras. Människan som har fastnat i ett narkotikaberoende ska ha hjälp och stöd för att komma ur sitt beroende, inte stämplas som kriminell.
Många har här tagit upp hur många rökare som dör varje år. Socialstyrelsen pratar om 12 000 om året. Då har man räknat in även äldre människor. Det är därför siffrorna är så olika. De äldre räknade man bort förut. Personer över medelåldern som dog i lugncancer eller KOL men hade levt länge räknades inte med, men det görs nu. 12 000 människor i Sverige dör på grund av rökning. 100 000 människor per år får rökningsrelaterade sjukdomar som cancer, KOL, stroke och hjärtinfarkt men även andra svåra sjukdomar.
Tobaken är farlig och dödar, orsakar mänskligt lidande och stora samhällskostnader. Det är helt klart. Vi är alla överens om det. Samtidigt tjänar de stora tobaksbolagen miljarder på sin försäljning och motarbetar väldigt aktivt inskränkningar av sina möjligheter att sälja tobak och tjäna pengar.
När det gäller rökning och skillnader i människors livsvillkor är det så att den som är sjuk eller arbetslös röker betydligt mer. Tillhör man gruppen kortutbildade röker man också mer. Rökning har ökat från 16 till 18 procent bland dem som bara har grundskola och är kvinnor, medan rökningen bland dem som har mer än eftergymnasial utbildning har minskat från 7 till 5 procent. Alltså är det mer än tre gånger så många bland de kortutbildade. Det tycker jag är viktigt att ta med när vi tittar på hur vi ska stödja människor så att de inte börjar röka eller slutar röka.
Som många har sagt har Sverige legat i topp när det gäller åtgärder mot rökning. Men vi har halkat efter ganska rejält nu. Det pekar väl på att vi behöver ha en aktivare tobakspolitik.
Jag tycker att det är väldigt bra att vi har fått igenom ett krav som vi har motionerat om i fler år, tillståndsplikt för försäljning av tobak. Jag instämmer i vad Christer Engelhardt och Magnus Ehrencrona har sagt från talarstolen. Det här kommer att göra det svårare att bryta mot bestämmelserna om åldersgränser. Det kommer att göra det svårare att sälja illegalt importerad tobak. Jag är ganska säker på att det är därför som branschorganisationerna är positiva. Den seriösa handeln vill inte bli utkonkurrerad av den icke-seriösa handeln.
Det finns mycket annat vi behöver göra. Rökfria miljöer har pratat vi om och om dold försäljning, men det allra viktigaste vore om vi kunde enas i utskottet - nu har de tre rödgröna partierna en reservation - om att sätta ett datum för att fasa ut tobaken och ha en tydlig strategi med konkreta åtgärder för det. Jag hör gärna vad KD och Anders Andersson, som kommer upp efter mig, har att säga. När man är uppsatt långt ned på talarlistan kan man inte ta replik på någon, så vi får diskutera med dem som kommer efter.
Med tanke på hur Finland och Nya Zeeland har jobbat med detta tycker jag att vi har bra modeller att titta på. Sedan ska vi komma fram till hur vi ska jobba i Sverige. Det är lite tråkigt att vi inte kan ha en enig riksdag bakom beslutet.
För att gå över till att tala om alkohol: Vi vet att alkohol inte är vilken vara som helst. Det är därför vi har en alkoholpolitik. Vi vet att många människor blir beroende av alkohol eller har ett riskbruk, en halv miljon människor i Sverige sammanlagt. Vi vet att nästan 400 000 barn växer upp i familjer där det förekommer riskbruk och missbruk. Det ger en barndom där de inte vet vad de hittar när de kommer hem; de vågar inte ta med kompisar hem. De får julaftonen förstörd eller kan inte känna sig trygga hemma. Föräldrarna ger inte den trygghet de behöver som barn, och de kan inte lita på föräldrarna.
Skadeverkningarna är i hög grad medicinska, det vet vi. Alkoholen förorsakar en alltför tidig död men ökar också risk för våld. Det har vi sett, som det togs upp här tidigare, i det som hände i Helsingborg i helgen. Alkoholmissbruk drabbar inte bara den missbrukande personen utan påverkar även familj, vänner och arbetskamrater. Det är en lång rad människor som drabbas när en person har fastnat i ett missbruk.
Att ungdomars drickande minskar är väldigt positivt. Samtidigt är det alltför många ungdomar som dricker så att alkoholen blir en riskfaktor för deras liv och hälsa.
Jag tycker därför att det är väldigt glädjande att vi har en majoritet för kravet på en handlingsplan för att minska alkoholmissbruket bland ungdomar. Det kan aldrig vara fel att höja ambitionsnivåerna och samla politiken för att minska ungdomars alkoholdrickande.
Dryckesmönstret har ju också förändrats i vårt land. Det gamla spritbältets fylla på helgerna har blivit ett mer kontinentalt vardagsdrickande. Det är after work, några glas vin till maten eller gå ut och ta några öl ihop. Detta leder till att ännu fler människor riskerar att fastna i ett riskbruk och så småningom i ett missbruk.
Om man sätter folkhälsan främst ska man ha en restriktiv alkoholpolitik och en alkoholskatt som gör det dyrt att köpa alkohol i förhållande till annat. Alkoholskatten behöver nu höjas, och det ska vara en ansvarsfull försäljning genom Systembolagets detaljhandelsmonopol som håller det privata vinstintresset borta. Det ska vara strikta åldersgränser och ett förebyggande arbete som riktar sig inte minst till ungdomar. Det ska också finnas vård och behandling för att man ska kunna bryta missbruket hos dem som har hamnat i det.
Jag tycker att den svenska alkoholpolitikens utgångspunkt är anmärkningsvärd. Plötsligt har vi en jordbruksminister som lanserar gårdshandel igen när det är så tydligt att det inte är förenligt med EU-rätten. Vi skulle då få en massa små spritbutiker i våra städer runt omkring som skulle få sälja också andra varor än dem som produceras lokalt för att detta skulle stämma med EU-rätten.
Jag kan ju bara få svar från Centerpartiet om någon centerpartist begär replik på mitt anförande, men jag undrar ju verkligen hur det här går ihop med en restriktiv alkoholpolitik där man sätter folkhälsan främst.
Näthandeln oroar mig väldigt mycket just nu. Det dimper ned massvis med mejl i mejlboxen, annonser i tidningar och små brev i brevlådan som föreslår att jag ska gå med i en vinklubb och köpa vin genom den. Dessa aktörer har ökat, och vi hade ju det här med Citygross där man kopplade försäljning till en stor mathandel som skulle leverera hem alkoholen.
Vi kan konstatera att det var ganska länge sedan som Systembolagets vd var i socialutskottet och visade på detta. Det var inte direkt någon som sade: Jajamän, det här ska vi tag i. Den känslan fick jag inte.
Regeringen började i fel ände när man inledde med att diskutera tillsyn och åldersgränser för någonting som en mängd tunga remissinstanser redan har konstaterat att det blir väldigt konstigt när man har så otydlig alkohollagstiftning att man inte kan säga vad som är lagligt och olagligt. På det viset riskerar man att legalisera något som är olagligt.
Nu har regeringen i alla fall, efter att ha fått dessa synpunkter, lagt fram ytterligare en utredning som har tittat på detta. Efter en interpellationsdebatt med Maria Larsson är jag dock lite orolig. Hon verkade inte säga nej till kommersiell hantering när det gäller privatimport, som man har gjort i Norge och Finland. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att vi inte gör det också i Sverige. Vi ska inte ha en kommersiell hantering av privatimport som sker vid sidan av Systembolaget och riskerar vår alkoholpolitik.
Till sist anser vi att folkhälsan måste gå före vinstintressen hos tobaksindustrin, alkoholproducenter och kommersiella försäljare. Nu är det dags för både en politik för att fasa ut tobaken och en politik för att minska alkoholkonsumtionen.