Herr talman! Nu står vi här igen och behandlar ett
antal motioner som är mycket viktiga och berör
många viktiga saker för människor boende ute på
olika platser i landet.
Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets
hemställan och avslag på de olika motionerna. Åtgär-
der och aktiviteter som efterlyses i de olika motioner-
na är på gång.
Jag har följt debatten med stor spänning och också
noterat att det finns nyansskillnader i åsikten hur vi
bedriver jakt och viltvård i vårt land. Det har varit
spännande att läsa den utredning som kom för cirka
ett år sedan om acceptansen för jakt i vårt land. Det
går inte att jämföra situationen i vårt land med situa-
tionen i många andra länder i Europa och hela värl-
den. Vi har unika landområden och möjligheter till att
bedriva jakt och viltvård. Vi har oanade stora stam-
mar och en biologisk mångfald som ger som resultat
att vi har välmående djur och natur.
Jakten ger också traditioner i vårt land, kanske
framför allt i vår landsbygd. Bygderna lever upp i
samband med att älgjakten startar, första datum för en
eventuell toppfågel. Tidsräkningen är kanske inte som
i Stockholm före och efter semestern utan många
gånger före och efter älgjakten. Det är viktigt - det
märker man ju mer man är ute i landet och ser blomst-
rande bygder. Jag var i Dalsland i helgen och fick se
den underbara naturen där. Det är faktiskt ett blomst-
rande näringsliv som gjorde att arbetslöshetssiffrorna
i den delen av landet visade en sådan tendens att vi
kan nå det mål som vi i mitt parti har satt upp för
arbetslösheten fram till år 2000. Vad är det för motor
som får folk att stanna kvar i bygden? Jo, det är fri-
luftslivet, fisket, jakten. Det är vad vi i Sverige skall
kalla för en tradition och den vägen se till att vi fort-
sätter att ha en god acceptans för jakten.
Vi kan lyfta blicken och titta hur det är i andra
länder i Europa. De har inte alls samma tradition, utan
man har en helt annan kultur när det gäller jakten. Det
är bara en eller kanske två samhällsklasser som kan
hålla på med den. Det kostar oerhörda pengar. Det
forskas ingenting, det finns ingen ideell folkrörelse,
det finns inga ornitologer, inga jägarförbund, inga
riksjägare som gemensamt tar ansvar för att se till att
man bygger starka stammar och skapar stora förut-
sättningar för att de här djuren och i viss mån fiskarna
skall kunna utvecklas. Det skall vi vara stolta över i
Sverige. Det är svensk jakttradition. Den traditionen
skall vi värna, vara rädda om och titta på de skräckex-
empel som finns i övriga Europa. Det skall vi tänka
på när vi diskuterar Europafrågor kontra jaktfrågor.
Acceptansen i Sverige för jakt är helt annorlunda än i
de andra medlemsländerna.
Det har väckts många motioner i det här ärendet,
och jag tänker kommentera några av dem. Jag skall
också kommentera några av de inlägg som har gjorts
under eftermiddagen.
Det har gjorts stora satsningar för att Östersjön
skall bli renare. Ett av resultaten är att sälstammen har
börjat att öka. Det tycker vi som värnar om biologisk
mångfald är oerhört glädjande. I flera motioner krävs
det en ordentlig översyn. En sådan måste göras, såväl
för fritidsfiskets och yrkesfiskets som för sälens skull.
Naturvårdsverket har initierat ett forskningsprojekt
som skall inriktas på sälarna. Jag hoppas att det
forskningsprojektet - och det skall vi från utskottet
titta litet extra på - också undersöker vad som händer
i Ålands skärgård och vad som händer på andra sidan
Östersjön i baltländerna och framför allt i Finland.
Det är viktigt att man ser till helheten. På det sättet
kan vi få erfarenheter av hur man skall se till att
sälstammen blir stark och frilevande som varken ska-
dar yrkesfisket eller sig själv på yrkesfiskets redskap.
Samarbete med Finland i den utredningen är väldigt
viktigt.
Herr talman! Också skarven har väckt mycket
känslor. Det är en fågelstam som har en tendens att
öka oerhört. Ett gäng från utskottet skall åka till Dan
Ericssons hemtrakter och besöka ostkustfiskarna för
att se hur det ser ut i Arkösunds skärgård. Själv var
jag i Oskarshamnsområdet för en tid sedan medan
några av mina kamrater var i Stockholms skärgård
och såg på utvecklingen där. Vi har också blivit upp-
vaktade genom brev från insjöfiskarna. Även de ser
en tendens till ökning av denna fågelstam. Skarvarna
bygger kolonier som blir för stora. Skarven blir domi-
nerande och slår ut den biologiska mångfalden i det
område där den häckar. Det kan vi inte acceptera, inte
minst för bl.a. det rörliga friluftslivets skull. Åtgärder
måste alltså till. Jordbruksministern trycker på i Euro-
pa när det gäller den röda listan och skarven.
Det har också väckts motioner om minken. Det
finns en folkpartimotion - som det inte har yrkats
bifall till - och den är rätt i många stycken. Det är rätt
att minkens utveckling har varit förödande, framför
allt i den mellersta av Östersjöns skärgårdar. Minken
har slagit ut stora delar av sjöfågellivet. Inte heller det
kan man acceptera. Detta lyfts fram i betänkandet.
Om inte markägarna ser till att minkstammen hålls på
en rimlig nivå kommer skyddsåtgärder att sättas in
även så att säga över markägarens huvud.
För ungefär en månad sedan var det några militan-
ta djurräddare i mitt hemlän som gjorde minken, den
biologiska mångfalden, häckande fåglar och andra
djur en oerhörd otjänst. De släppte ut 500 minkar från
en minkfarm. Man kan ju bara tänka sig vad som
kommer att hända med minkarna i det här området.
De måste skaffa mat, och de är skickliga både fiskare
och jägare. Minkarna blev alltså utsläppta när häck-
ningen skall komma i gång. Frisläppta kommer de att
dammsuga hela området, och det är mycket tråkigt. Vi
kommer snart att få se resultaten av minkens härj-
ningar. Att släppa ut dessa minkar var naturligtvis en
olaglig handling, men det är ingenting som riksdagen
har att ta ställning till.
I Östersjöområdet finns det vilda minkar som tar
ägg, dunungar och häckande honor. Kombinerat med
skarvens utbredning har detta gjort att 50 % av fåg-
larna i luften utgörs av skarvar och resten övriga arter.
Det är ingen bra utveckling. Det är ett hot mot den
biologiska mångfalden.
Jag skall nämna något om morkullan och traditio-
nen. Vi förhandlade i samband med EU-inträdet om
att vi skulle få behålla de svenska jakttraditionerna för
olika jaktformer i vårt land. De som förhandlade då
hade väl trott att detta också skulle gälla morkullorna.
Det har förts en debatt om att jakten på morkulla,
framför allt på friflygande unghanar, inte skall få ske
från i slutet av juni utan först från i augusti. Det är
bara det att de här ungherrarna inte är ute och flyger
då. Jag vet att diskussionen pågår ute i Europa om
Sveriges möjligheter att få tillbaka den jakttradition
som funnits i vårt land och eventuellt införa sommar-
jakt på morkulla igen.
Jakten ovan odlingsgränsen diskuteras också. Man
har haft en aktiv, välplanerad verksamhet när det
gäller jakt på framför allt ripa i de här områdena som
ligger ovan odlingsgränsen. Det är fråga om oerhört
stora områden, som vi kommer att kunna använda och
nyttja till jakt och friluftsliv. Man skall kunna vara
med om naturupplevelser och annat där. Parallellt
med detta skall man också kunna jaga. Det betyder
naturligtvis oerhört mycket för oss som bor i södra
Sverige, men det betyder mest för de människor som
bor, lever och verkar i de här områdena. Alla skall få
möjlighet att nyttja dessa områden. Det gäller samer,
gruvarbetare, skogsarbetare och vägarbetare. Jakten
ovan odlingsgränsen är viktig, och vi kommer för-
hoppningsvis att få ett beslut om den från regeringen
före sommaren.
Herr talman! Nu har jag talat i mina tio minuter,
men jag vill också mycket snabbt kommentera den
fråga Maggi Mikaelsson tog upp. Naturligtvis kan vi
diskutera i kammaren om vi tycker att det är okej att
man tränar hundar efter bil. Jordbruksverket har sagt
att det är negativt till den detaljen, och jag måste säga
att det är jag också. Det är nog så besvärligt att träna
sin hund om man skall cykla. Det är bättre att man
springer med sin hund. Då uppnår man nämligen två
syften: skall man ha hunden till jakt borde man också
vara jägare själv, och då behöver man faktiskt ha litet
kondition. Jag tycker alltså att det är okej att Jord-
bruksverket är negativt till den detaljen.
Jag vill också kommentera det som Gudrun Lind-
vall sade om medlen som gått till jägarorganisationer-
na. Det är inte skattemedel det handlar om, utan man
betalar in en avgift till ett jaktkort. Det är alltså jägar-
na själva som samlar in pengarna till den jaktvårds-
fond som sedan går till Svenska Jägareförbundet,
Jägarnas Riksförbund och till vissa forskningsprojekt
som regeringen själv kan bestämma om. Det är alltså
inte fråga om skattemedel, utan om en avgift som
jägarna själva betalar in.
Herr talman! Ursäkta att jag tog en minut och 24
sekunder mer i tid på mig än jag hade anmält.